du är saknad



jag saknar dig, det går inte att förklara med nånting.

vill bara att du ska komma tillbaka, det vill vi alla. men än hur mycket jag ber och önskar så kommer det inte hända. därför ska jag vänta tills det är min tur, tills den dagen vi ses igen & hoppas det är snart. jag vill bara spola tillbaka till 27mars, det var sista gången jag fick träffa dig men om jag hade vetat de så hade jag aldrig släppt taget om dig när vi låg där! och det jag fick höra av linda när jag var hemma hos er, att du hade sakt samma kväll att du inte skulle få uppleva din 20årsdag +om du skulle dö så skulle det vara i en bil.. när jag hörde det så fick jag tårar i ögon. så händer det också :'( sånt får du inte säga då händer det ju. det känns så tomt utan dig i årsunda, alla fester som du inte är på nu. men det känns fortfarande att du ska komma. åh, kan du inte bara komma tillbaka :(. om man kunde få ett nytt liv fast ändå samma! jag vet inte vad jag ska skriva det är så mycket jag vill ha sakt till dig, men ändå får jag inte fram några ord. men patrik, du är saknad och älskad av oss alla!

vila i frid älskade patrik
*1991 - 11 - 07 † 2009 - 05 - 01

finns det en mening för allt som händer?

alla säger att det finns mening till allt, jag har alltid tyckt att det borde vara så.
men nu kan jag inte längre se någon mening, jag kan inte se & jag kan inte förstå.
varför det här hände er? en underbar vän och en underbar storebror, vi fick ju inte ens säga hejdå till er.
jag har lärt mig iaf att det finns inte mening till allt, för vem fan skulle vilja ta ifrån alla två underbara killar som knappt börjat leva livet?  likaså alla andra som försvann samma månad, det kan inte finnas någon mening.
jag ser då ingen..

vi ses i det blå storebror.

vila i frid patrik :'( vi saknar dig.. <3


du vet att jag alltid kommer minnas dig.

jag stänger mina ögonlock när allting blir för jobbigt.
jag sluter mina ögon när tårarna faller.
jag vägrar inse, jag vägrar att förstå.
jag vill inte, jag kan inte förstå att du är borta.
vad som har hänt, att ditt liv tog slut såfort.
du blev bara sjutton år, nästan arton år.
det känns som allting rasar ner, för varje dag som gå,r jag bara saknar mer.
vart du än är, i himmel eller jord. tårar rinner ner som blod när du dog.
jag kan inte se meningen, jag skulle ge mitt liv bara för att få se dig le igen.
det gud tog ifrån mig, förlåter jag inte.
känns som mitt liv bara vänder och går, min kropp vill bara gå ner i gråt.
ber varje natt att du ska komma tillbaka. tomheten svider mer än mina tårar på kinden.
jag saknar dig storebror, jag önskar jag kunde vakna upp ur den här mardrömmen.
tack för allt du gav, tack för den du var, tack för att du var världens bästa storebror.
och det är du fortfarande, en plats ingen kan ta ifrån dig.
du vet att jag alltid minns, du vet att jag aldrig glömmer.

Vi ses i det blå patrik, vi ses igen storebror.
lova mig det, för det är allt som håller mig uppe.

jag saknar dig bror.

du är så saknad storebror, saknaden växer för varje dag som går!
jag vill bara att du ska komma tillbaka, jag vill krama om dig och se dig igen.
det enda som håller mig uppe är att jag vet att vi kommer ses en dag igen, en vacker dag. i det blå.
jag vet att vi kommer göra det, visst kommer vi göra det?

det finns verkligen inga ord i den här världen som kan beskriva saknaden, inte ens om jag skulle hitta på egna ord skulle jag kunna det. det går inte, det finns inte ord som räcker till.
varje dag är jag så rädd att förlora någon mer, förlora någon annan.
det skulle jag inte klara, jag klarar ju knappt att du storebror och micke är borta, det är så tungt allt.
men jag klarar hålla mig uppe och fortsätta leva för vi kommer ses en dag, jag gör det för din skull!

och jag vill också tacka alla som finns för mig, jag finns för er också.
i alla väder, dag som natt ställer jag upp på vad som helst.
bara kom till mig eller ring om det är nåt.

jag kan inte beskriva ett skit längre, så jag vet inte längre vad jag ska skriva.
du vet redan vad jag känner och hur saknad du är..
vi ses i det blå storebror, jag älskar dig.

vi ses i det blå storebror.

jag kommer aldrig förstå att du är borta, jag kommer vänta på att du kommer hem, går in igenom dörren och säger " hallå " jag kommer alltid att minnas dig som den du var, den underbara och bästa storebror du är. jag kommer alltid minnas dig, du kommer alltid finnas i mina tankar och i mitt hjärta. jag kommer aldrig någonsin att glömma dig patrik.
tack för den tid du gav oss, tack för allt vi fick uppleva tillsammans, tack för alla minnen.
vi kommer ses igen, en vacker dag så kommer vi ses igen. och då släpper jag dig inte.
då kommer jag följa dig vart du än går, jag kommer vandra överallt om det är så.
igenom eld och vatten, igenom berg och skog. kommer göra allt! kommer inte låta dig försvinna igen då.
jag önskar att du var kvar hos oss än, jag önskar inget mer än att du kommer tillbaka till oss.
jag hoppas du har den bra nu, minst lika bra som du hade det här.
jag saknar dig så sjukt mycket, vill bara du ska komma tillbaka. vill bara spola tillbaka tiden och aldrig låta det här hända.
jag önskar jag kunde..

vi ses i det blå sen älskade storebror, vi ses igen!
ha det gudomligt tills dess patrik, lova?
vila i frid. ♥

i miss u

jag saknar dig alldeles för mycket nu, ibland när jag tänker på dig så känner jag hur mina tårar faller ner ifrån kinden. jag saknar alla stunder som jag fick uppleva med dig, varför blev det såhär? det skulle aldrig hänt dig, det ska inte hända nån förns man är berädd att dö, när man har levt klart hela livet. inte bara halva, knappt de.

jag vet att du mår bra där uppe, men jag önska du kunde må bra här ner med oss som förut. jag vet knappt vad jag ska skriva till dig, du vet redan hur jag känner/kände för dig eller jag hoppas du fattade de.

om allt bara kunde bli som förut, precis allt. varför har människor inte nio liv som katter? åååh patrik, jag saknar dig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. men jag ska snart till årsunda hem till dig, hoppas du kommer vara där då. som du va förut när jag och linda satt ute och pratade minnen om dig, kom både skratt och tårar.. 

varför, varför, varför skulle det hända dig? om man bara kunde spola tillbaka tiden, då hade jag gjort det sen till första gången vi träffades. den dagen minns jag som igår :(

men patrik, jag kommer ALDRIG glömma dig, aldrig nånsin. man kan inte glömma nån som var så himla underbar som du var och är. jag önska att du kom tillbaka, jag vill bara att allt ska bli som förut.
men vi ses igen? den dagen kommer jag aldrig glömma, den dagen kommer jag aldrig släppa blicken ifrån dig.

vila ifrid patrik, jag älskar dig och det kommer jag alltid göra! ♥
76dagar utan dig känns för jävligt :'(


<3

hej kära patrik.
tänkte skriva lite här igen, berätta lite om dag och annat..

som du säkert vet så var jag på furvik med sofie och några till idag, det gick rätt okej att försöka ha rolligt.
det hade jag, fast tänkte mycket på dig och undrade vad du gjorde då.
det gjorde det lite jobbigt att inte riktigt veta, att aldrig få veta vad du gör fören vi ses igen.
men jag vet att du har det bra vilket som, visst har du det?

jag saknar dig massor storebror, orden kan och kommer aldrig kunna beskriva saknaden, aldrig någonsin!
allt är verkligen helt tomt utan dig, tankarna är jobbiga och saknaden är väldigt stor.
minnen finns det många, minnen jag aldrig kommer att glömma. aldrig någonsin!
du finns alltid med oss, och du finns alltid hos oss.
din själ, tror jag finns med oss hela tiden.
och du finns alltid i oss, i våra hjärtan,själar,tankar och i massor av minnen.
det vet du storebror.

klockan är 7 på morgonen, kom nyss hem nu ju.
så jag skriver inte så mycket idag. för du vet redan allt så!
och måste sova snart, men vi ses i drömmarna då som vi alltid gör.
även fast jag inte jämt kommer ihåg mina drömmar ( det gör ingen )
man kan drömma massor, även fast man inte vet det själv när man vaknar och så.
det vet ju du också såklart :) det gör nog alla. hehe..
men vi hörs i drömmarna! förlåt att jag skriver lite, och inte så mycket jämt.
men har faktiskt börjat komma ut mer än förut nu, för att tänka på annat och klara av att orka dagen.
man kommer ju på andra tankar såfort man gör någon, men du finns också alltid i dom, det säger jag inte bara såhär heller, för det gör du verkligen!

du är världens bästa storebror, ingen kan ta din plats ifrån oss, ingen!
vi ses i det blå, och i mina drömmar snart.
jag saknar dig patrik, och jag älskar dig!
vila i frid.. <3

en lillasyster behöver sin storebror.

Jag saknar dig så otroligt mycket patrik, alla dagar är så tomma och tysta här hemma utan dig.
en lillasyster behöver sin storebror, varför hände det här dig? varför nu, du var ju bara 17 år och skulle fylla 18. du flög iväg från oss alledes för tidigt.  Du lever kvar i våra minnen, i alla våra tankar.
Tack för din tid du gav oss, tack för all glädje du delade med dig.
tack för allt storebror, vi kommer ses igen. och då får vi uppleva allt tillsammans igen.
Och då lovar jag att jag aldrig kommer släppa dig, för jag orkar inte förlora dig två gånger..
det skulle vara alledes för jobbigt, jag skulle aldrig orka det.
klarar ju inte ens att du är borta nu, klarar inte av en dag utan tårar.  dom kommer ikapp, vad jag än gör, vart jag än är.
du finns alltid i mina tankar, och i många andras också. det vet jag!

hoppas verkligen du har det obeskrivligt bra där uppe nu, hoppas du kan uppleva alla dina drömmar du hade där uppe.
vi saknar dig, så otorligt!
vi ses snart igen storebror, jag älskar dig!
vila i frid kära du, vi hörs snart igen.♥

saknaden är obeskrivlig..

varför blev det såhär egentligen? jag saknar dig, det går inte att förklara med ord.. patrik, varför skulle du sätta dig i den där jävla bilen jag förstår inte varför du gjorde de. allt jag vill att du ska komma tillbaka, så allt kan bli som vanligt, precis allt. jag saknar dig mer och mer för varje dag som går, jag vill inte att det ska vara såhär. det är hemskt att en sån ung person ska försvinna så snabbt.
jag minns alla stunder med dig, jag minns precis allting. som när jag gick hem idag, så lyssna jag på min ipod så kom lars winderbäck - kom ihåg mig då, den låten som var på din begravning, den låten som du hade skickat till mig på msn.. visst var det en av dina favoritlåtar? men när jag hörde den, så bröt jag ihop. men fick inga tårar eftersom jag inte vill visa att jag var ledsen, men jag gick och tänkte på dig, hörde din röst i huvet..
ååh snälla kom tillbaka, jag skulle göra allt för bara att få se dig för nån sekund. när man skriver texter till dig blir man tom på ord, det kommer inte fram nånting. bara en stor tomhet som är inyti mig, som jag bara vill fylla med lycka. men det går inte för du finns inte kvar här ibland oss, du är nu där uppe ibland alla änglar. och jag vet att du mår bra, för när jag hörde det var så obeskrivligt att höra.
du var en son, en storebror, en vän och en kärlek..
jag saknar dig, det går inte att förklara med dom tre orden. det finns ingenting som kan förklara hur stor saknaden är, det blir bara mer och mer för varje dag, och varje gång jag vaknar så är det en yttligare dag du är borta ifrån oss :(
jag vill att du ska komma tillbaka nu, ingenting kommer bli som förut aldrig nånsin. kommer jag änns må lika bra som jag gjorde då, det är tveksamt..
men patrik, du får aldrig glömma att vi saknar dig, och älskar! ♥
hoppas vi ses snart, vila i frid! :'(


mamma och pappa.

har lite mer jag vill få sagt medans jag ändå skriver, stör det någon att jag skriver om lite annat ibland.
så läs inte då..

mamma och pappa, jag kommer aldrig lämna er. det lovar jag er verkligen!
ni är dom bästa som finns, ni finns alltid där.
jag vet att jag inte pratar med er så ofta om hur jag mår och sånt, men jag har svårt för det.
speciellt nu, jag vill inte göra er mer ledsna än vad ni redan är.
jag vill inte lägga mer på er nu..

om jag fick hitta på egna ord och använda alla ord som redan finns och skriva hur mycket som jag vill.
tro mig, jag hade ändå aldrig kunnat beskriva hur en värld utan er två skulle vara, jag hade aldrig kunnat berätta hur mycket jag älskar er i ord. det går bara inte, finns inga ord i hela världen som kan beskriva det, och det skulle det inte gjort om jag fick hitta på egna ord heller. skulle väl varit om jag hittade på ett ord som var längre än det går att skriva någonstans, vilket är rätt omöjligt.
Tack för att ni kämpar och inte ger upp.
vi har förlorat patrik här i familjen, men han finns ändå med oss även fast vi inte ser honom.
det vet jag, och jag hoppas ni också vet det!
det är ett stort tomrum hemma hos mamma och pappa, efter patrik.
en plats som ingen kan ta, ett tomrum som ingen kan fylla i  mer än patrik.
och varje gång vi drömmer om honom så ger han oss nya krafter att kämpa med, så vi inte faller.
patrik vill att vi ska vara glada, iaf göra så gott vi kan, det vet jag! det vet ni också, för vi alla vet hur han var, är.

jag älskar er så obeskrivligt mycket och det vet jag att patrik också gör!
tack för att ni skaffade både mig och patrik.
han gav mig mening med livet och fanns alltid för mig, i alla lägen.
även om jag inte märkte det jämt, och trodde det jämt.
så gjorde han det, nu när jag tänker, så finns det inte en enda gång som patrik inte ställt upp för mig när jag behövt honom.
ett liv utan dig patrik, blir svårt. men vi ska kämpa FÖR dig, vi ska leva våra liv för dig och åt dig.

vi ses i det blå storebror, vi saknar dig!

Ett inlägg till elin och monia.

jag vet inte hur jag ska tacka er två, kan inte göra så mycket mer än att säga tack för ni ställer upp för mig och finns där.
och jag finns för er också, dag som natt.

elin, gumman.
du är den bästa vän som finns, du betyder verkligen hela världen för mig.
alla som har dig som vän borde vara riktigt glada, såna som dig finns det så få av.
du får mig orka stå på mina ben, att kämpa och inte falla.
du finns för mig dag som natt, spelar aldrig någon roll när jag skriver eller ringer så svarar du.
vi ska klara det här tillsammans, hand i hand.
vi får inte ge upp, vi blir starka tillsammans gumman.
jag älskar dig bästavän!

monia, syster.
du har alltid varit som en syster för mig, du har alltid ställt upp för mig.
vi tappade kontakten ett bra tag faktiskt, men den kom upp igen.
vilket är väldigt skönt, jag är väldigt tacksam för du finns och för att du stöttar mig.
jag hoppas du vet att jag stöttar dig också, såfort du behöver mig, bara ringa,sms eller komma hit.
vilken tid på dygnet spelar absolut ingenroll!
jag älskar dig.


och jag vill också passa på att tacka alla andra vänner som finns för mig.
ni hjälper mig allihopa att stå upp!
jag finns för er också, alla vi som kände patrik, vilket är nog rätt många av alla jag känner.
jag finns för er, om ni vill prata, vad som helst.


det är svårt att tacka någon som gör så mycket, monia och elin ni är dom två som jag inte skulle klara ett liv utan.
elin du har varit min bästa vän i 3 år nu, du har alltid funnits där. du och patrik stog varandra också rätt nära..
monia, hur länge har vi känt varandra? :o jag har lite svårt att komma ihåg allt just nu, så mycket tankar oså.
men dig är det lätt att prata med om allt, du förlorade ju din mamma för inte allt för länge sen.
du vet hur det känns att förlora någon väldigt nära, och jag finns för dig.

jag älskar iaf er två, det ville jag bara säga.

den här bloggen skriver jag och elin mest om patrik om i ju, men jag skriver här för att få ut tankar och allt, och just nu var det er två jag ville tacka och försöka berätta lite om hur tacksam jag är, vad ni betyder, jag hoppas jag aldrig förlorar någon av er.

och till alla läsare, ta hand om era nära och kära.
man vet aldrig vad man har imorgon..
orättvisa liv.




hoppas du har det bra patrik, jag älskar och saknar dig storebror, obeskrivligt mycket.
förlåt att jag inte alltid klarar av att vara stark, men det är väldigt svårt.. ♥ du är himlens vackraste ängel.

patrik, kom tillbaka :(

jag har skrivit den här förut, men jag vill att den ska vara här också.. så du kan läsa den patrik! :(

det gör ont, jag vill ha dig här nu! jag förstår inte hur jag ska klara mig i livet utan dig baby, du var mitt allt. allt jag levde för! när du försvann så tappade jag en bit av mitt hjärta, det bara förvann, det känns meningslöst att fortsätta att leva när du inte finns i min närhet.. men det jag måste göra nu är att kämpa mig igenom det här, fast det knappt går. jag vill inte fatta att du är borta på riktigt, men jag får väl acceptera det fast jag vägrar.. älskling har du det bra där uppe? vill bara veta hur du mår.. men jag hoppas att du mår som en prins där uppe, det är du värd. du är värd så mycket mer, det skulle inte hända dig den kvällen, från och med nu kommer första maj vara den hemskade dagen jag har varit med om, jag förlora min största kärlek.. jag vill ha dig tillbaka, jag saknar dig så obeskrivligt mycket, du är obeskrivlig patrik! lova mig en sak, glöm aldrig hur jag ser ut när det är min tur, vi möts igen eller hur? du kankse sitter brevid mig nu, snälla gör ett tecken så jag märker om du är här isf, patrik krans! du hade en hel framtid framför dig, du fick aldrig uppleva allt.. du kommer aldrig få veta hur det känns och bli pappa exempel, du skulle ha blivit en bra pappa! det vet jag. du var bra på alla sätt man kan vara, du var så omtänksam.. jag saknar dig baby! jag har dit skolfoto brevid mig som jag fick av linda, varje gång jag kollar på det så ler jag men ändå gråter jag inyti, jag vill inte fatta.. det känns som du finns kvar, varje gång jag ska till årsunda så blir jag glad för jag skulle få träffa dig, men nu? jag kommer aldrig ha den känslan igen, det var bara du som fick mig att må så.. det kommer aldrig bli som förr, aldrig utan dig! om det här bara var en dröm, om du kunde komma tillbaka.. så skulle allt bli som förr, att se ditt glada leende som du alltid hade för det mesta iaf, och dina klar blåa ögen som glitrade av lycka.. du var full av energi, men sen bara dog allt.. allt bara försvann, och det känns hemst att säga.. att jag aldrig mer kommer se dig så, men vi ses där uppe ellerhur? det är min största önskan att få möta dig igen.. i mina drömmar är du så nära, men när jag öppnar ögonen så är du inte i min närhet änns. vi låg jämt och smsa på kvällarna, och varje gång jag får ett sms så hoppas jag att det ska stå: patrik krans ♥ men det kommer det inte göra, det känns tomt utan dig.. i sommar skulle vi ha kännt varandra i 3 år, men dom åren jag fick uppleva med dig är underbara, du är underbar det kommer jag alltid tycka.. för det var du verkligen, jag saknar dig det går inte att förklara med ord.. det finns så mycket mer jag vill säga, som jag aldrig hann säga till dig, men kan inte.. tårarna bara rinner, kom tillbaka det har nu gått 39 dagar sen du försvann, men det var 73 dagar sen jag träffa dig.. :( det känns som en evighet, en stor saknad du lämna.. men jag ska kämpakämpa mig igenom det här.. jag minns allt med dig, och kommer aldrig glömma sista gången jag träffa dig. det var sista gången jag fick känna din doft, sista gången vi låg där hela natten och bara höll om varandra, jag låg och frös men din värme gjorde mig varm igen.. å snälla patrik, varför just du? det finns så mycket frågor utan svar.. det är bara du som kan svara på de! men jag glömmer aldrig dig, du var min riktiga första kärlek, och alla känslorna finns kvar.. jag kan inte gå vidare, och bara lämna allt bakom mig. det känns fel och göra så! men jag kämpar varje dag för att inte falla en tår, men ingenting går.. älskade patrik, vila ifrid.. du är himlens finaste ängel, vi ses när det är min tur! 

:'(

det är svårt att förstå, att ens liv kan rasa ner på bara en sekund.
en gång, för inte alls länge sen, fanns du här hemma hos oss, nu är du i himlen.
tittar du ner på mig?
minns du hur det var när du var här med oss?
minns du alla minnen storebror?
jag har försökt vara stark, men tårarna faller nu.
jag har inte sett dig på rätt länge, en månad och en vecka sen j jag pratade och träffade dig.
jag vill tacka för du alltid fanns för mig min ängel, tack för tiden du gav mig, tack för du alltid tog hand om mig.

jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen, när du var här.
när du fanns här hemma hos oss.
hela världen skiftar färger, mellan grått och svart.
dagarna går, men när mörkret faller i min ensamhet faller jag ner och tårarna kommer ut.
jag vill att du kommer tillbaka igen, jag vill att du kommer hem.
åren med dig, är det bästa i mitt liv.
det känns som allt är mitt fel, tänk om jag hade gått upp när ni kom hem och hämtade bilnyclarna, tänk om jag gått upp och sett vad ni tänkte göra.........

inget kommer bli sig likt, inget kommer bli bra.  livet kommer gå mellan grått och svart.
jag saknar dig storebror, älskade patrik..  kom hem, snälla du. spola tillbaka tiden så jag kan stoppa er..
jag vill ge dig en kram, jag vill prata med dig, jag vill skratta med dig. jag vill att du kommer hem..
alla minnen bildar tårar och skratt,
känslorna tycker ner mig, så långt ner.
jag saknar dig så jävla mycket patrik, varför försvann du ffrån oss för?
varför du, varför nu? alledes för tidigt ju, för tidigt..
lova mig att du väntar på mig, att du kommer ihåg mig?
finns inga ord som beskriver saknaden.

kan inte skriva mer nu, måste lägga mig ner.
klarar inte av att sitta här.

vila i frid älskade du, himlens vackraste ängel..
jag saknar dig bror.



vill bara att allt ska bli som förr..

du var allt, du var allt jag ville ha. du var den söta patrik som alltid var glad, som jag älska fast jag älskar dig fortfarande och det kommer jag alltid göra. jag har räknat dagarna som har gått nu och det är 72 dagar sen jag såg dig, 72 dagar sen vi låg där hela natten och bara myste precis hela natten, jag saknar dig fruktansvärt mycket. ifredags när jag gick hem, sent på kvällen tror klockan var ett nånting.. gick helt ensam i mörkret så hörde jag steg bakom mig men ingen var där, var det du patrik som gick bakom mig och kolla så det inte skulle hända nåt? jag sa iaf till mig själv att det var du, så då var jag inte lika rädd längre.. min största önskan är att du ska komma tillbaka, jag saknar dig så himla mycket, det är obeskrivligt.. snälla jag ber, vill bara att allt ska bli som vanligt. men det kommer aldrig bli de, det är sårligt att säga. men jag kommer aldrig må lika bra som jag gjorde när du fanns där vid min sida, men jag kämpar för varje dag att jag inte ska falla en tår, men allt kommer ikapp när jag ska sova! jag saknar dig, patrik minns du när jag var kär i dig? jag sa aldrig nånting, men jag tror du fattade de, jag hoppas du gjorde det iaf.. allt jag skulle vilja ha sakt till dig hann jag aldrig säga. trodde du aldrig skulle försvinna så tidigt du var bara 17 år och skulle fylla 18.. du hann inte leva klart ditt liv, jag ska leva mitt liv för dig, det är så jag tänker.. jag lever nu för dig patrik! 1 maj 2009 är den värsta dagen i mitt liv, världen bara rasade ihop när jag vakna när jag fick sms ifrån linda. att förlora sin första riktiga kärlek känns förjävligt.. jag har kvar alla känslorna än idag, det går inte att släppa dom. och lägga allt bakom sig, jag kan inte! för jag älskar dig.. men en dag ses vi igen, vid vägen till himlen.. hoppas du står där när det är min tur, för jag drömmer om dig men det var ett tag sen vi mötes i mina drömmar, men varje gång jag ska sova så tänker jag att vi ses i drömmarna.. det är så underbart att drömma om dig för då får man höra din röst igen, känna din värme och din doft. jag älskade den parfymen du hade, den luktar så himla gott. och varje gång jag känner av att nån har den på sig så är du det första som kommer upp i huvet. alla tider med dig, alla stunder jag fick uppleva med dig. men jag hann bara känna dig i 2½ år det skulle bli 3 år i sommar. men ditt hann vi aldrig komma. jag saknar dig patrik, jag vill ha dig tillbaka.. ååhh, snart kommer det tårar, förlåt patrik.. men jag kan inte hålla imot, det går inte för jag saknar dig alldeles för mycket! men du, hoppas vi ses snart för den dagen väntar jag på tills den dagen vi möts igen.


vila i frid älskade patrik, jag glömmer aldrig stunderna med dig dom är obeskrivliga.. jag älskar dig patrik krans, glöm aldrig det!


livet är orättvist.

Det finns så mycket jag vill säga, men vad jag än skriver och hur mycket jag än skriver så känner jag att det finns absolut inget sätt i hela världen som kan beskriva hur mycket jag saknar dig och hur tomt det är utan dig.

jag kan skriva vad som helst, hur mycket som helst.
hela tiden, men orden räcker inte till.
ibland känns det så meningslöst att skriva, liksom inte meningslöst.
men försöka beskriva och förklara något som orden inte räcker till åt, det är jobbigt.
jag vill så gärna berätta allt, men det går inte.
antligen tar orden stopp eller så finns det helt enkelt inte ord som kan det.

jag skriver i den här bloggen för minnet av min storebror, och jag vill dela med mig mina tankar och känslor om det här.
jag hoppas alla som läser tänker till, tar hand om sig själv och verkligen alla ni älskar.
för imorgon vet ni faktiskt inte vad ni har kvar, vad som helst kan hända, när som helst.
tycker ni som läser att det är helt meningslöst att jag ens lägger ner tid och skriver ut här, så berätta det.

jag kan lika gärna skriva i ett text dokument för mig själv ist isåfall.
här skriver jag bara för ja, jag skrev det nyss kom jag på.

jag saknar verkligen min storebror och jag vet att alla som kände honom saknar honom också, obeskrivligt mycket.
det här är någon som ingen trodde skulle hända, ingen!
jag förlorade en storebror och en vän, och mamma,pappa förlorade en son.
likaså mikaels föräldrar,och syskon, vänner.
alla förlorade något som kände våra änglar.

dom två mest älskade försvann, två unga killar som hade hela livet framför sig.
det är orättsvist att unga människor ska dö!
det är en sak om man är gammal och har levt hela sitt liv, men när livet nyss börjat så är det värre.
det är inte en gnutta rättvishet i den här världen.
gud tog ifrån oss två 17 åriga underbara pojkar, min storebror patrik och mikel!
vi saknar er båda två, och ni kommer alltid finnas i våra hjärtan!


till alla läsare, ta vara på eran tid med nära och kära!

storebror, min älskade storebror..

du har varit borta i 38 dagar, en månad och en vecka..
saknaden är så otorligt stor, den växer mer och mer för varje minut som går.
för varje dag som går, allt känns så tomt här hemma, allt känns så.. jag vet inte.
det känns inte bra alls.
jag vill att du kommer hem nu storebror, så vi får träffas igen.
så alla blir glada och kan må bra igen.
det går inte utan dig. här hemma utan dig är verkligen, jobbigt, tomt, tyst, jag vill inte ha det såhär nå mer nu.
jag vill att du kommer hem, kommer tillbaka till oss igen.
vi behöver dig, vi behöver dig...

när jag tänker tillbaka då du fanns här med oss, så fäller jag tår efter tår.
min värld försvinner in i en dimma och allt känns sååå jobbigt..
men du finns väl fortfarande här, bara att vi inte ser dig och hör dig?
visst gör du det? ge mig svar på iaf en av alla mina miljoner frågor jag har till dig :(
jag väntar tills jag får svar, kan inte göra mycket annat.
jag kommer aldrig glömma dig, det kommer ingen göra.

du är nu himlens vackraste och underbaraste, obeskrivliga ängel!
jag vet att du har det så otorligt bra nu, bättre än någon på den här jorden kan ha!
nu kan du väl göra nästan vad du vill, när du vill.
jag tror det, och det hoppas jag också!


jag saknar dig bror :( och jag älskar dig.
vila i frid! <3

varför blev jag kvar här när du flög iväg?

jag faller tillbaka steg efter steg om nätterna.
om dagarna klarar jag att hantera allt, då känns det som jag tar mig uppåt.
men tankarna och minnena tar sig fram under dagarna och hinner ikapp på natten.
allt du gav oss och allt du gjorde, det gjorde våra dagar så bra.
den du var, den jag hoppas du fortfarande är, gav oss glädje och värme dag för dag.
du försvann alledes för tidigt, gud tog dig ifrån oss förtidigt och för snabbt.
utan ett farväl och sista ord, sista kram.

vi saknar dig så otroligt mycket storebror, du är allt för oss.
det är för dig vi fortsätter kämpa och lever.
jag vill inte förstå att du är borta, ett liv utan dig finns inte, ett liv utan dig blir tufft och kommer göra ont för varje dag som går.

du finns alltid i våra tankar, i våra hjärtan, i våran själ.
du finns överallt även fast vi inte ser dig.
det vet jag, och även om du inte är med oss hela tiden, så tänker jag inte sluta tro det.
jag kommer aldrig glömma dig och jag kommer aldrig sluta tänka på dig.
jag kämpar varje dag för att må bra, ändå så faller jag ner då jag känner att det mesta känns bra.
jag kommer aldrig kunna må riktigt bra igen, jag kan alltid låsas att jag gör det.
men innerst inne kommer jag aldrig göra det, förlåt.
men utan dig går det inte, det finns liksom inget att vara glad för längre.
allt jag vill är att du ska komma tillbaka, allt jag vill är att se dig le, krama om dig och aldrig släppa dig..
alla frågor jag har, alla frågor utan några svar.
du är fortfarande min storebror, du finns här hela tiden även fast vi inte ser dig.
i drömmarna får jag nästan alltid träffa dig, det glädjer mig och ger mig styrka.

storebror, vi ses i de blå en vacker dag. eller hur?
snälla lova mig det, ge mig bara svar på det..
jag vill så gärna veta, det är det enda jag ser fram emot..


vila i frid älskade du, älskardig!




det gör ont av saknad..

det här blir mitt första inlägg..

nu har det gått 71 dagar sen jag träffa dig senast :( jag saknar dig fruktansvärt mycket patrik, jag vill bara att du ska komma tillbaka så allt kan bli som vanligt. det var ju du som gjorde stämningen i årsunda, du var den glad kille som alltid ställde upp på andra.

kommer du ihåg, den natten vi sov med varandra? sista gången jag fick känna din doft, sista gången jag fick känna din värme och sista gången jag fick träffa dig! jag trodde det aldrig skulle hände dig nåt sånthärnt. det är nåt man inte tänker på direkt, att förlora sin största riktiga kärlek som bara försvinner.. det är svårt att släppa alla känslor bara så där? men jag har kvar alla känslor idag, men du kommer alltid finnas kvar hos mig, jag kommer aldrig glömma hur underbar du var imot mig. du hade precis börjat öppna dig för mig, säga vad du tyckte. dom där söta orden, jag minns fortfarande det sista smset jag fick av dig.. jag saknar dig så jäääääääävla mycket!

när jag satt ute på balkongen idag, så satt jag och kolla upp mot himlen. det var då allt kom, kunde inte hålla imot. tårarna bara fall ner för mina kinder. o herregud vad jag saknar dig! jag tänker alltid på dig patrik, alltid!
jag har ju ditt skolfoto brevid mig, du ser så glad och fin ut.. varför skulle det hända dig? varför du och varför nu? det var alldeles för tidigt gud tog tillbaka dig, du blev bara 17 år

"det sägs att gud tar sina favoriter först" det kanske är sant, eftersom han tog tillbaka dig..

men du patrik? vi ses igen i himlen eller hur, hoppas det är fint där uppe och att du lever som en prins! men jag har sakt att jag aldrig skulle klara mig utan dig, haft självmordstankar för jag vill bara träffa dig. men nu så har jag sakt till mig själv att jag ska leva för dig patrik, jag och linda ska kämpa oss igenom det här..

men jag måste sova nu, men hoppas vi ses i mina drömmar patrik.. godnatt himlens finaste ängel ♥
vila i frid patrik, jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra!

Info för er som läser..

Lite förändringar här nu.
från och med nu så kommer det både vara jag och elin carlbom som skriver på den här bloggen!


kommer antagligen inte stå vem som skrivit varje gång, men ni märker väl skulle jag tro..
eftersom jag skriver med storebror någonstans varjegång, tror jag? så vet ni iaf vilka jag skrivit, och på det sättet vet ni vad elin har skrivit.
Bara lite info så ni vet, ni som läser..





vila ifrid älskade storebror, vi saknar dig så otroligt mycket!
finns inga ord.. jag älskar dig ♥

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0