-

har lite mer jag vill få sagt medans jag ändå skriver, stör det någon att jag skriver om lite annat ibland.
så läs inte då..

mamma och pappa, jag kommer aldrig lämna er. det lovar jag er verkligen!
ni är dom bästa som finns, ni finns alltid där.
jag vet att jag inte pratar med er så ofta om hur jag mår och sånt, men jag har svårt för det.
speciellt nu, jag vill inte göra er mer ledsna än vad ni redan är.
jag vill inte lägga mer på er nu..

om jag fick hitta på egna ord och använda alla ord som redan finns och skriva hur mycket som jag vill.
tro mig, jag hade ändå aldrig kunnat beskriva hur en värld utan er två skulle vara, jag hade aldrig kunnat berätta hur mycket jag älskar er i ord. det går bara inte, finns inga ord i hela världen som kan beskriva det, och det skulle det inte gjort om jag fick hitta på egna ord heller. skulle väl varit om jag hittade på ett ord som var längre än det går att skriva någonstans, vilket är rätt omöjligt.
Tack för att ni kämpar och inte ger upp.
vi har förlorat patrik här i familjen, men han finns ändå med oss även fast vi inte ser honom.
det vet jag, och jag hoppas ni också vet det!
det är ett stort tomrum hemma hos mamma och pappa, efter patrik.
en plats som ingen kan ta, ett tomrum som ingen kan fylla i  mer än patrik.
och varje gång vi drömmer om honom så ger han oss nya krafter att kämpa med, så vi inte faller.
patrik vill att vi ska vara glada, iaf göra så gott vi kan, det vet jag! det vet ni också, för vi alla vet hur han var, är.

jag älskar er så obeskrivligt mycket och det vet jag att patrik också gör!
tack för att ni skaffade både mig och patrik.
han gav mig mening med livet och fanns alltid för mig, i alla lägen.
även om jag inte märkte det jämt, och trodde det jämt.
så gjorde han det, nu när jag tänker, så finns det inte en enda gång som patrik inte ställt upp för mig när jag behövt honom.
ett liv utan dig patrik, blir svårt. men vi ska kämpa FÖR dig, vi ska leva våra liv för dig och åt dig.

vi ses i det blå storebror, vi saknar dig!