du vet att jag alltid kommer minnas dig.

jag stänger mina ögonlock när allting blir för jobbigt.
jag sluter mina ögon när tårarna faller.
jag vägrar inse, jag vägrar att förstå.
jag vill inte, jag kan inte förstå att du är borta.
vad som har hänt, att ditt liv tog slut såfort.
du blev bara sjutton år, nästan arton år.
det känns som allting rasar ner, för varje dag som gå,r jag bara saknar mer.
vart du än är, i himmel eller jord. tårar rinner ner som blod när du dog.
jag kan inte se meningen, jag skulle ge mitt liv bara för att få se dig le igen.
det gud tog ifrån mig, förlåter jag inte.
känns som mitt liv bara vänder och går, min kropp vill bara gå ner i gråt.
ber varje natt att du ska komma tillbaka. tomheten svider mer än mina tårar på kinden.
jag saknar dig storebror, jag önskar jag kunde vakna upp ur den här mardrömmen.
tack för allt du gav, tack för den du var, tack för att du var världens bästa storebror.
och det är du fortfarande, en plats ingen kan ta ifrån dig.
du vet att jag alltid minns, du vet att jag aldrig glömmer.

Vi ses i det blå patrik, vi ses igen storebror.
lova mig det, för det är allt som håller mig uppe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0