livet är orättvist.
Det finns så mycket jag vill säga, men vad jag än skriver och hur mycket jag än skriver så känner jag att det finns absolut inget sätt i hela världen som kan beskriva hur mycket jag saknar dig och hur tomt det är utan dig.
jag kan skriva vad som helst, hur mycket som helst.
hela tiden, men orden räcker inte till.
ibland känns det så meningslöst att skriva, liksom inte meningslöst.
men försöka beskriva och förklara något som orden inte räcker till åt, det är jobbigt.
jag vill så gärna berätta allt, men det går inte.
antligen tar orden stopp eller så finns det helt enkelt inte ord som kan det.
jag skriver i den här bloggen för minnet av min storebror, och jag vill dela med mig mina tankar och känslor om det här.
jag hoppas alla som läser tänker till, tar hand om sig själv och verkligen alla ni älskar.
för imorgon vet ni faktiskt inte vad ni har kvar, vad som helst kan hända, när som helst.
tycker ni som läser att det är helt meningslöst att jag ens lägger ner tid och skriver ut här, så berätta det.
jag kan lika gärna skriva i ett text dokument för mig själv ist isåfall.
här skriver jag bara för ja, jag skrev det nyss kom jag på.
jag saknar verkligen min storebror och jag vet att alla som kände honom saknar honom också, obeskrivligt mycket.
det här är någon som ingen trodde skulle hända, ingen!
jag förlorade en storebror och en vän, och mamma,pappa förlorade en son.
likaså mikaels föräldrar,och syskon, vänner.
alla förlorade något som kände våra änglar.
dom två mest älskade försvann, två unga killar som hade hela livet framför sig.
det är orättsvist att unga människor ska dö!
det är en sak om man är gammal och har levt hela sitt liv, men när livet nyss börjat så är det värre.
det är inte en gnutta rättvishet i den här världen.
gud tog ifrån oss två 17 åriga underbara pojkar, min storebror patrik och mikel!
vi saknar er båda två, och ni kommer alltid finnas i våra hjärtan!
till alla läsare, ta vara på eran tid med nära och kära!
jag kan skriva vad som helst, hur mycket som helst.
hela tiden, men orden räcker inte till.
ibland känns det så meningslöst att skriva, liksom inte meningslöst.
men försöka beskriva och förklara något som orden inte räcker till åt, det är jobbigt.
jag vill så gärna berätta allt, men det går inte.
antligen tar orden stopp eller så finns det helt enkelt inte ord som kan det.
jag skriver i den här bloggen för minnet av min storebror, och jag vill dela med mig mina tankar och känslor om det här.
jag hoppas alla som läser tänker till, tar hand om sig själv och verkligen alla ni älskar.
för imorgon vet ni faktiskt inte vad ni har kvar, vad som helst kan hända, när som helst.
tycker ni som läser att det är helt meningslöst att jag ens lägger ner tid och skriver ut här, så berätta det.
jag kan lika gärna skriva i ett text dokument för mig själv ist isåfall.
här skriver jag bara för ja, jag skrev det nyss kom jag på.
jag saknar verkligen min storebror och jag vet att alla som kände honom saknar honom också, obeskrivligt mycket.
det här är någon som ingen trodde skulle hända, ingen!
jag förlorade en storebror och en vän, och mamma,pappa förlorade en son.
likaså mikaels föräldrar,och syskon, vänner.
alla förlorade något som kände våra änglar.
dom två mest älskade försvann, två unga killar som hade hela livet framför sig.
det är orättsvist att unga människor ska dö!
det är en sak om man är gammal och har levt hela sitt liv, men när livet nyss börjat så är det värre.
det är inte en gnutta rättvishet i den här världen.
gud tog ifrån oss två 17 åriga underbara pojkar, min storebror patrik och mikel!
vi saknar er båda två, och ni kommer alltid finnas i våra hjärtan!
till alla läsare, ta vara på eran tid med nära och kära!
Kommentarer
Postat av: FRIDA HJÄRTA KEVIN
sv; Jag har lagt dit eran blogg bland länkningarna nu, jag la den överst så hoppas det kommer många läsare för som du skrev man vet aldrig vad man har imorgon.
Postat av: monia
du ska fortsäta skriva gumman, du skriver jättefint :) <3
Trackback
