patrik, kom tillbaka :(
jag har skrivit den här förut, men jag vill att den ska vara här också.. så du kan läsa den patrik! :(
det gör ont, jag vill ha dig här nu! jag förstår inte hur jag ska klara mig i livet utan dig baby, du var mitt allt. allt jag levde för! när du försvann så tappade jag en bit av mitt hjärta, det bara förvann, det känns meningslöst att fortsätta att leva när du inte finns i min närhet.. men det jag måste göra nu är att kämpa mig igenom det här, fast det knappt går. jag vill inte fatta att du är borta på riktigt, men jag får väl acceptera det fast jag vägrar.. älskling har du det bra där uppe? vill bara veta hur du mår.. men jag hoppas att du mår som en prins där uppe, det är du värd. du är värd så mycket mer, det skulle inte hända dig den kvällen, från och med nu kommer första maj vara den hemskade dagen jag har varit med om, jag förlora min största kärlek.. jag vill ha dig tillbaka, jag saknar dig så obeskrivligt mycket, du är obeskrivlig patrik! lova mig en sak, glöm aldrig hur jag ser ut när det är min tur, vi möts igen eller hur? du kankse sitter brevid mig nu, snälla gör ett tecken så jag märker om du är här isf, patrik krans! du hade en hel framtid framför dig, du fick aldrig uppleva allt.. du kommer aldrig få veta hur det känns och bli pappa exempel, du skulle ha blivit en bra pappa! det vet jag. du var bra på alla sätt man kan vara, du var så omtänksam.. jag saknar dig baby! jag har dit skolfoto brevid mig som jag fick av linda, varje gång jag kollar på det så ler jag men ändå gråter jag inyti, jag vill inte fatta.. det känns som du finns kvar, varje gång jag ska till årsunda så blir jag glad för jag skulle få träffa dig, men nu? jag kommer aldrig ha den känslan igen, det var bara du som fick mig att må så.. det kommer aldrig bli som förr, aldrig utan dig! om det här bara var en dröm, om du kunde komma tillbaka.. så skulle allt bli som förr, att se ditt glada leende som du alltid hade för det mesta iaf, och dina klar blåa ögen som glitrade av lycka.. du var full av energi, men sen bara dog allt.. allt bara försvann, och det känns hemst att säga.. att jag aldrig mer kommer se dig så, men vi ses där uppe ellerhur? det är min största önskan att få möta dig igen.. i mina drömmar är du så nära, men när jag öppnar ögonen så är du inte i min närhet änns. vi låg jämt och smsa på kvällarna, och varje gång jag får ett sms så hoppas jag att det ska stå: patrik krans ♥ men det kommer det inte göra, det känns tomt utan dig.. i sommar skulle vi ha kännt varandra i 3 år, men dom åren jag fick uppleva med dig är underbara, du är underbar det kommer jag alltid tycka.. för det var du verkligen, jag saknar dig det går inte att förklara med ord.. det finns så mycket mer jag vill säga, som jag aldrig hann säga till dig, men kan inte.. tårarna bara rinner, kom tillbaka det har nu gått 39 dagar sen du försvann, men det var 73 dagar sen jag träffa dig.. :( det känns som en evighet, en stor saknad du lämna.. men jag ska kämpakämpa mig igenom det här.. jag minns allt med dig, och kommer aldrig glömma sista gången jag träffa dig. det var sista gången jag fick känna din doft, sista gången vi låg där hela natten och bara höll om varandra, jag låg och frös men din värme gjorde mig varm igen.. å snälla patrik, varför just du? det finns så mycket frågor utan svar.. det är bara du som kan svara på de! men jag glömmer aldrig dig, du var min riktiga första kärlek, och alla känslorna finns kvar.. jag kan inte gå vidare, och bara lämna allt bakom mig. det känns fel och göra så! men jag kämpar varje dag för att inte falla en tår, men ingenting går.. älskade patrik, vila ifrid.. du är himlens finaste ängel, vi ses när det är min tur!
det gör ont, jag vill ha dig här nu! jag förstår inte hur jag ska klara mig i livet utan dig baby, du var mitt allt. allt jag levde för! när du försvann så tappade jag en bit av mitt hjärta, det bara förvann, det känns meningslöst att fortsätta att leva när du inte finns i min närhet.. men det jag måste göra nu är att kämpa mig igenom det här, fast det knappt går. jag vill inte fatta att du är borta på riktigt, men jag får väl acceptera det fast jag vägrar.. älskling har du det bra där uppe? vill bara veta hur du mår.. men jag hoppas att du mår som en prins där uppe, det är du värd. du är värd så mycket mer, det skulle inte hända dig den kvällen, från och med nu kommer första maj vara den hemskade dagen jag har varit med om, jag förlora min största kärlek.. jag vill ha dig tillbaka, jag saknar dig så obeskrivligt mycket, du är obeskrivlig patrik! lova mig en sak, glöm aldrig hur jag ser ut när det är min tur, vi möts igen eller hur? du kankse sitter brevid mig nu, snälla gör ett tecken så jag märker om du är här isf, patrik krans! du hade en hel framtid framför dig, du fick aldrig uppleva allt.. du kommer aldrig få veta hur det känns och bli pappa exempel, du skulle ha blivit en bra pappa! det vet jag. du var bra på alla sätt man kan vara, du var så omtänksam.. jag saknar dig baby! jag har dit skolfoto brevid mig som jag fick av linda, varje gång jag kollar på det så ler jag men ändå gråter jag inyti, jag vill inte fatta.. det känns som du finns kvar, varje gång jag ska till årsunda så blir jag glad för jag skulle få träffa dig, men nu? jag kommer aldrig ha den känslan igen, det var bara du som fick mig att må så.. det kommer aldrig bli som förr, aldrig utan dig! om det här bara var en dröm, om du kunde komma tillbaka.. så skulle allt bli som förr, att se ditt glada leende som du alltid hade för det mesta iaf, och dina klar blåa ögen som glitrade av lycka.. du var full av energi, men sen bara dog allt.. allt bara försvann, och det känns hemst att säga.. att jag aldrig mer kommer se dig så, men vi ses där uppe ellerhur? det är min största önskan att få möta dig igen.. i mina drömmar är du så nära, men när jag öppnar ögonen så är du inte i min närhet änns. vi låg jämt och smsa på kvällarna, och varje gång jag får ett sms så hoppas jag att det ska stå: patrik krans ♥ men det kommer det inte göra, det känns tomt utan dig.. i sommar skulle vi ha kännt varandra i 3 år, men dom åren jag fick uppleva med dig är underbara, du är underbar det kommer jag alltid tycka.. för det var du verkligen, jag saknar dig det går inte att förklara med ord.. det finns så mycket mer jag vill säga, som jag aldrig hann säga till dig, men kan inte.. tårarna bara rinner, kom tillbaka det har nu gått 39 dagar sen du försvann, men det var 73 dagar sen jag träffa dig.. :( det känns som en evighet, en stor saknad du lämna.. men jag ska kämpakämpa mig igenom det här.. jag minns allt med dig, och kommer aldrig glömma sista gången jag träffa dig. det var sista gången jag fick känna din doft, sista gången vi låg där hela natten och bara höll om varandra, jag låg och frös men din värme gjorde mig varm igen.. å snälla patrik, varför just du? det finns så mycket frågor utan svar.. det är bara du som kan svara på de! men jag glömmer aldrig dig, du var min riktiga första kärlek, och alla känslorna finns kvar.. jag kan inte gå vidare, och bara lämna allt bakom mig. det känns fel och göra så! men jag kämpar varje dag för att inte falla en tår, men ingenting går.. älskade patrik, vila ifrid.. du är himlens finaste ängel, vi ses när det är min tur!
Kommentarer
Trackback
