saknaden är obeskrivlig..
jag minns alla stunder med dig, jag minns precis allting. som när jag gick hem idag, så lyssna jag på min ipod så kom lars winderbäck - kom ihåg mig då, den låten som var på din begravning, den låten som du hade skickat till mig på msn.. visst var det en av dina favoritlåtar? men när jag hörde den, så bröt jag ihop. men fick inga tårar eftersom jag inte vill visa att jag var ledsen, men jag gick och tänkte på dig, hörde din röst i huvet..
ååh snälla kom tillbaka, jag skulle göra allt för bara att få se dig för nån sekund. när man skriver texter till dig blir man tom på ord, det kommer inte fram nånting. bara en stor tomhet som är inyti mig, som jag bara vill fylla med lycka. men det går inte för du finns inte kvar här ibland oss, du är nu där uppe ibland alla änglar. och jag vet att du mår bra, för när jag hörde det var så obeskrivligt att höra.
du var en son, en storebror, en vän och en kärlek..
jag saknar dig, det går inte att förklara med dom tre orden. det finns ingenting som kan förklara hur stor saknaden är, det blir bara mer och mer för varje dag, och varje gång jag vaknar så är det en yttligare dag du är borta ifrån oss :(
jag vill att du ska komma tillbaka nu, ingenting kommer bli som förut aldrig nånsin. kommer jag änns må lika bra som jag gjorde då, det är tveksamt..
men patrik, du får aldrig glömma att vi saknar dig, och älskar! ♥
hoppas vi ses snart, vila i frid! :'(
häftigt att du bloggar! inte så många killar som gör det. Forsätt så
kram
Linda, du är en sådan stark person, att du klarar av att skriva allt och fixa så mycket. Men om det bryter så finns jag här för dig! Jag saknar dig <3
själv är man ledsen, känner sig helt tom. Men man kan inte förstå hur du mår, han var din bror och ditt allt. Och du kommer hitta saker i hela ditt liv som kommer påminna dig om honom och till en början känns det jobbigt men visst känns det sen bra, att minnen kommer tillbaka nu efter och att dom inte bara försvinner. För någon vecka sen när jag satt vi datorn så hittade jag ett gammalt brev han skrev till mig, där förklarade han sin kärlek till mig. bara sånt, jag hade glömt det brevet men nu är det utsrkivet och sparat. I helgen firade vi kompisar som fyllde år , självklart blev de fel för alla och vi saknade patrik eftersom han borde ha varit där men istället började vi prata minnen, och om att patrik inte vill se oss så ledsna, även fast det är svårt. Och det som var roligast då, du vet skolfottot som var med i tidningen, jag hade helt glömt bort hur jag fixade hans hår och den där saken han har på huvet i nästan en timme för att han skulle vara nöjd, det hade jag glömt men jag kom på det då, och man blir alldeles varm inombords för de är som att det är Patrik som visar en täcken på saker man gjort med han för att man ska minnas allt det vackra.
Du klarar det hära Linda, patrik vill att du ska göra det
Svar: Ja, men jag menade i allmänhet. <3
