jag vill att du ska komma hem nu..
saknade patrik niklas krans, älskade storebror.
snälla.. Kan du inte komma hem igen?
det är alledes FÖR tomt utan dig, alledes FÖR tyst utan dig, INGET är som det var förut.
om du ser vad jag skriver, eller hör vad jag säger, så ge mig iallafall ett svar att du gör det, att du har det bra nu.
jag vill se dig säga det själv, även fast jag vet att du har det.
så vill jag se eller höra det med egna ögon,öron.
i en dröm eller verkligheten, hur du svarar spelar ingenroll, bara du gör det :(
jag ber dig verkligen, det gör jag.
saknaden är så enorm, allt är så tomt och tyst, längtan och hoppet om att få träffa dig på andra sidan är stor, att få träffa dig i mina drömmar varje natt, hoppet är så stort.
oftast får jag träffa dig i drömmarna, nästan varje gång jag sover.
det är skönt, men jag är så rädd att du försvinner ut ur mina drömmar någongång, du får inte det.
det är liksom det enda sättet att jag får träffa dig på ju.. :(
lämna aldrig mina drömmar, inte fören min tid är kommen och vi kan ses igen.
min älskade enda undebara storebror, varför du?!
varför? så ung, så full av energi,drömmar,glädje, du hade allt, du hade hela framtiden framför dig ju.
du längtade så mycket tills du blev 18, men den dagen fick du aldrig uppleva här med oss, men jag hoppas du kan det där uppe med micke och farmor iaf!
Och du fick iaf som du ville, dö i en bil. det var ju så du ville dö sa du din jävla SKITUNGE!! varför :((((((((
och du blev aldrig 20 år som du hade sagt till någon av alla dina vänner, du får inte säga såna saker fattar du väl..
tror man sånt, blir det så.
det är bevisat nu iaf.. Jag kommer aldrig förstå.
men ja, vad kan man göra liksom?
jag kommer hitta dig igen. Och jag hoppas livet på andra sidan är underbart, och att du får uppleva allt du inte hann här nere, jag hoppas du blir behandlad som en kung, för det är du värd!
du har det bra nu, jag bara vet det. mamma vet det också, tack vare dig!
visa mig också :( jag vill så jätte gärna, bara se dig le igen, se dig skratta, höra din röst..
( ni som inte känner mig eller min familj bra, förstår nog inte vad jag menar, så det är väldigt synd )
men det kommer säkert någon gång jag orkar skriva allt om det, eller om mamma kanske orkar det framöver.
vem vet, inte jag, inte du. så det visar sig.. ni får väl hålla utkik ifall ni är nyfikna..
VILA I FRID KÄRA STOREBROR, jag älskar och saknar dig mest över allt ♥
vi hörs snart igen, i drömmarna, imorgon även fast jag antagligen inte kommer se dig, och i tankarna, och ja. här.
massor av kramar från mamma och pappa och mig till dig också!
snälla.. Kan du inte komma hem igen?
det är alledes FÖR tomt utan dig, alledes FÖR tyst utan dig, INGET är som det var förut.
om du ser vad jag skriver, eller hör vad jag säger, så ge mig iallafall ett svar att du gör det, att du har det bra nu.
jag vill se dig säga det själv, även fast jag vet att du har det.
så vill jag se eller höra det med egna ögon,öron.
i en dröm eller verkligheten, hur du svarar spelar ingenroll, bara du gör det :(
jag ber dig verkligen, det gör jag.
saknaden är så enorm, allt är så tomt och tyst, längtan och hoppet om att få träffa dig på andra sidan är stor, att få träffa dig i mina drömmar varje natt, hoppet är så stort.
oftast får jag träffa dig i drömmarna, nästan varje gång jag sover.
det är skönt, men jag är så rädd att du försvinner ut ur mina drömmar någongång, du får inte det.
det är liksom det enda sättet att jag får träffa dig på ju.. :(
lämna aldrig mina drömmar, inte fören min tid är kommen och vi kan ses igen.
min älskade enda undebara storebror, varför du?!
varför? så ung, så full av energi,drömmar,glädje, du hade allt, du hade hela framtiden framför dig ju.
du längtade så mycket tills du blev 18, men den dagen fick du aldrig uppleva här med oss, men jag hoppas du kan det där uppe med micke och farmor iaf!
Och du fick iaf som du ville, dö i en bil. det var ju så du ville dö sa du din jävla SKITUNGE!! varför :((((((((
och du blev aldrig 20 år som du hade sagt till någon av alla dina vänner, du får inte säga såna saker fattar du väl..
tror man sånt, blir det så.
det är bevisat nu iaf.. Jag kommer aldrig förstå.
men ja, vad kan man göra liksom?
jag kommer hitta dig igen. Och jag hoppas livet på andra sidan är underbart, och att du får uppleva allt du inte hann här nere, jag hoppas du blir behandlad som en kung, för det är du värd!
du har det bra nu, jag bara vet det. mamma vet det också, tack vare dig!
visa mig också :( jag vill så jätte gärna, bara se dig le igen, se dig skratta, höra din röst..
( ni som inte känner mig eller min familj bra, förstår nog inte vad jag menar, så det är väldigt synd )
men det kommer säkert någon gång jag orkar skriva allt om det, eller om mamma kanske orkar det framöver.
vem vet, inte jag, inte du. så det visar sig.. ni får väl hålla utkik ifall ni är nyfikna..
VILA I FRID KÄRA STOREBROR, jag älskar och saknar dig mest över allt ♥
vi hörs snart igen, i drömmarna, imorgon även fast jag antagligen inte kommer se dig, och i tankarna, och ja. här.
massor av kramar från mamma och pappa och mig till dig också!
det är tomt utan dig bror.
jag kan verkligen inte förstå att du är borta patrik, allt är så fruktansvärt tomt utan dig här hemma.
det känns typ som om du bara är bortrest och kommer hem snart igen.
om 4 dagar sen var det en månad sen du och micke försvann från oss.
det är fortfarande ofattbart, dagarna går rätt fort, men nätterna går i typ Slowmotion känns det som.
det är då alla sover, det är då tankarna hinner ifatt en. när man är ensam kommer tankarna och trycker ner en.
det är väldigt jobbigt, men jag ger ändå inte upp.
jag vet att du, ni har det bra nu, och man vill ju inte att ni ska må dåligt för att vi gör det, för att det hände.
var det ödet hade det hänt efter även om någon visste om nåt och kunde stoppa er.
bara så hemskt allt.. men vi försöker må så bra som det går för din och även mickes skull såklart.
Men du måste lova mig att vi kommer ses igen, på andra sidan. kan du lova mig det patrik?
lovar du att du väntar på oss, och känner igen oss?
vakar över oss tills vi ses igen?
ge mig ett svar, jag vill veta.. :(
Jag säger till er alla, ta hand om alla nära och kära, bråka så lite som möljigt och ta vara på den tid ni har tillsammans.
imorgon kanske ni inte har varandra längre.
Hade jag vetat att du skulle försvinna såfort, så ung och utan ett hejdå, så hade jag tagit vara på varje sekund i mitt liv med dig, jag hade aldrig bråkat med dig storebror, jag hade aldrig tjatat på dig.
jag hade gjort varje sekund till ett guld ögonblick.
På samma gång måste man vara berädd på att man kan förlora dom närmsta man har, men jag hade aldrig kunnat tro, att du skulle försvinna när du bara var 17 år, jag trodde ingen av er skulle försvinna..
Jag hoppas att du och mikael har det bra nu, och att du har träffat farmor igen.
att ni har det jättebra, fast det vet jag att ni har. men jag hoppas ni alltid kommer ha det!
ingenting kommer bli sig likt utan en storebror som dig patrik, inget kommer bli som förut utan årsundas, patrik,krans,krabba, ja alla smeknamn du hade.
Det var alltid du som spred den gladalyckliga stämningen här omkring, den stämningen finns inte kvar längre.
roliga dagar som förut, kommer aldrig komma tillbaka.
ingen kommer nog kunna ha roligt på samma sätt som förut.
ja, ingenting kommer bli sig likt helt enkelt.
men när vi ses igen, då jävlar låter jag dig inte gå någonstans utan mig!
jag blir den dryga lillasyrran då, det kan du ge dig på :D
91-11-07 - 09-05-01 vila i frid älskade storebror!
vi hörs och ses snart igen.. ♥
det känns typ som om du bara är bortrest och kommer hem snart igen.
om 4 dagar sen var det en månad sen du och micke försvann från oss.
det är fortfarande ofattbart, dagarna går rätt fort, men nätterna går i typ Slowmotion känns det som.
det är då alla sover, det är då tankarna hinner ifatt en. när man är ensam kommer tankarna och trycker ner en.
det är väldigt jobbigt, men jag ger ändå inte upp.
jag vet att du, ni har det bra nu, och man vill ju inte att ni ska må dåligt för att vi gör det, för att det hände.
var det ödet hade det hänt efter även om någon visste om nåt och kunde stoppa er.
bara så hemskt allt.. men vi försöker må så bra som det går för din och även mickes skull såklart.
Men du måste lova mig att vi kommer ses igen, på andra sidan. kan du lova mig det patrik?
lovar du att du väntar på oss, och känner igen oss?
vakar över oss tills vi ses igen?
ge mig ett svar, jag vill veta.. :(
Jag säger till er alla, ta hand om alla nära och kära, bråka så lite som möljigt och ta vara på den tid ni har tillsammans.
imorgon kanske ni inte har varandra längre.
Hade jag vetat att du skulle försvinna såfort, så ung och utan ett hejdå, så hade jag tagit vara på varje sekund i mitt liv med dig, jag hade aldrig bråkat med dig storebror, jag hade aldrig tjatat på dig.
jag hade gjort varje sekund till ett guld ögonblick.
På samma gång måste man vara berädd på att man kan förlora dom närmsta man har, men jag hade aldrig kunnat tro, att du skulle försvinna när du bara var 17 år, jag trodde ingen av er skulle försvinna..
Jag hoppas att du och mikael har det bra nu, och att du har träffat farmor igen.
att ni har det jättebra, fast det vet jag att ni har. men jag hoppas ni alltid kommer ha det!
ingenting kommer bli sig likt utan en storebror som dig patrik, inget kommer bli som förut utan årsundas, patrik,krans,krabba, ja alla smeknamn du hade.
Det var alltid du som spred den gladalyckliga stämningen här omkring, den stämningen finns inte kvar längre.
roliga dagar som förut, kommer aldrig komma tillbaka.
ingen kommer nog kunna ha roligt på samma sätt som förut.
ja, ingenting kommer bli sig likt helt enkelt.
men när vi ses igen, då jävlar låter jag dig inte gå någonstans utan mig!
jag blir den dryga lillasyrran då, det kan du ge dig på :D
91-11-07 - 09-05-01 vila i frid älskade storebror!
vi hörs och ses snart igen.. ♥
måste skriva av mig lite..
Jag måste skriva av mig, även fast det inte finns ord att använda.
ord som kan beskriva hur stor saknaden är, hur jobbigt det är utan dig.
inga ord räcker till längre.
Du och micke blev bara 17 år, ni båda skulle fylla 18 i år.
micke skulle fyllt den 7/10 och du 7/11.
jag förstår fan inte hur gud kan ta ifrån några så unga sina liv, speciellt så underbara som ni var/är..
jag vet att du inte skulle vilja att vi var ledsna, men det är verkligen inte lätt att låta bli.
jag klarar att hålla tårarna inne rätt bra, men dom kommer ikapp tillslut.
inut i, gråter jag mer och mer för varje dag.
även om jag inte visar det för alla, så gör jag det.
jag vill inte dra till mig massa uppmärksamhet eller något sånt, alla som kände dig, er. har förlorat något väldigt värdefullt, det är inte mer eller mindre synd om någon.
alla som kände er för dom ni var, mår lika dåligt dom med.
så fina var ni, helt underbara..
och du patrik, jag vet att jag har sagt det minst tusen gånger nu och jag önskar jag sa det till dig lika ofta förut.
du är verkligen världens bästa storebror, finns ingen bättre. Går inte att bli bättre än dig.
jag kan säga det hur mycket som helst, jag menar det lika mycket varje gång.
Nätterna är jobbigast, då tröttheten aldrig kommer.
då alla huvudets dimoner kommer smygandes, alla tankar och minnen kommer fram mer och mer.
bara massor av tårar som gör att man somnar tillslut.
jag försöker verkligen att kämpa på varje dag, för det vet jag att du vill att vi alla ska göra.
du hade inte velat att någon stannar upp sitt liv och sitter och sörjer jämt.
men vad ska man göra då? dom enda gånger jag kan skratta utan att låsas är när vi pratar minnen om dig, alla roliga minnen.. finns så många, du var alltid en liten tok, alltid lika galen och glad!
när vi var mindre.
en gång när du,jag och mamma var ute och cyklade, så skulle du stanna och vänta på oss, men istället så sätter du foten i ett dike och ramlar ner i vattnet.
och en gång tog du med mig ut i bilen mitt i vintern, hade hatt på dig.
och när vi bodde i berga så gömde vi oss alltid i ett skåp i köket längst upp mot taket typ, och en gång så satt pappa där och spillde ut vin och du och rasmus trodde det var spöksnor, haha.
såg en bild på när vi satt där uppe för någon vecka sen när jag kollade igenom bilder, minnen!
Minns du när vi var i skån med familjen carlerby också?
då vi var ute och badade, jag och sofie simmade långt ut och så går ni upp och ropar att det är en gädda där, så sjukt rädda blev vi :D och när vi kom upp så var den en minigädda, en bebis som säkert bara var som en cigg.
haha. vi fångade den iallafall och stoppade i en skottkärra med vatten, och den försökte bita oss hela tiden.
ja, det finns verkligen sjukt många minnen. skulle jag skriva upp alla minnen jag kommer ihåg så jag lovar, det hade inte fått plats, även om det fanns oändligt med plats här.
skulle bli som 100000 böcker!
Du var en galen liten söt patrik du, hittade alltid på nåt bus, skämt. alltid lika glad.
som typ, när vi åkte "motorcykel" typ. så sa pappa åt oss att vara försiktiga för om vi vurpa så skulle vi bryta alla ben i kroppen, och så åkte vi ut på vägen på åkern och åkte, så sa du åt mig " håll i dig hårt i mig " så ramlade du med flit, haha. bara för att kolla om pappa talade sanning.
liksom, bara det bevisar att du var galen, sötgalen!
fast nu finns sånt inte mer fören vi ses på andra sidan igen, jag kommer sakna det.
kommer sakna allt, verkligen..
så mycket du varit med om, och du har alltid klarat dig.
varför gjorde du inte det nu också :'(
jag önskar,jag hoppas,jag vill.
men finns inget som kan ändra det som hänt, tyvärr.
därför får du spara lite galenskaper tills vi ses igen, så vi kan hitta på något roligt då!
jag vet att du inte vill se oss ledsna, jag vet att du vill att vi ska vara glada.
det är vi, såfort vi pratar om dig, gråter vi, är det glädje tårar.
annars är det inte så mycket att finnas att vara glad för, men vi försöker vårat bästa, du vet det.
vill fortsätta skriva, känner att jag behöver skriva av mig.
men jag måste försöka sova, klockan är halv 4.
får se om jag kan somna, annars skriver jag nog mer här.
annars imorgon eller nåt. Helt enkelt nästa gång jag känner att ajg behöver skriva av mig!
ha det bra, hoppas du sover lite du också.
du har nog en rolig,bra dag framför dig :)
för jag vet att du har det bra nu, eller ja, att ni har det bra!
var inte för busiga nu, sovgott älskade storebror och mikael!
ord som kan beskriva hur stor saknaden är, hur jobbigt det är utan dig.
inga ord räcker till längre.
Du och micke blev bara 17 år, ni båda skulle fylla 18 i år.
micke skulle fyllt den 7/10 och du 7/11.
jag förstår fan inte hur gud kan ta ifrån några så unga sina liv, speciellt så underbara som ni var/är..
jag vet att du inte skulle vilja att vi var ledsna, men det är verkligen inte lätt att låta bli.
jag klarar att hålla tårarna inne rätt bra, men dom kommer ikapp tillslut.
inut i, gråter jag mer och mer för varje dag.
även om jag inte visar det för alla, så gör jag det.
jag vill inte dra till mig massa uppmärksamhet eller något sånt, alla som kände dig, er. har förlorat något väldigt värdefullt, det är inte mer eller mindre synd om någon.
alla som kände er för dom ni var, mår lika dåligt dom med.
så fina var ni, helt underbara..
och du patrik, jag vet att jag har sagt det minst tusen gånger nu och jag önskar jag sa det till dig lika ofta förut.
du är verkligen världens bästa storebror, finns ingen bättre. Går inte att bli bättre än dig.
jag kan säga det hur mycket som helst, jag menar det lika mycket varje gång.
Nätterna är jobbigast, då tröttheten aldrig kommer.
då alla huvudets dimoner kommer smygandes, alla tankar och minnen kommer fram mer och mer.
bara massor av tårar som gör att man somnar tillslut.
jag försöker verkligen att kämpa på varje dag, för det vet jag att du vill att vi alla ska göra.
du hade inte velat att någon stannar upp sitt liv och sitter och sörjer jämt.
men vad ska man göra då? dom enda gånger jag kan skratta utan att låsas är när vi pratar minnen om dig, alla roliga minnen.. finns så många, du var alltid en liten tok, alltid lika galen och glad!
när vi var mindre.
en gång när du,jag och mamma var ute och cyklade, så skulle du stanna och vänta på oss, men istället så sätter du foten i ett dike och ramlar ner i vattnet.
och en gång tog du med mig ut i bilen mitt i vintern, hade hatt på dig.
och när vi bodde i berga så gömde vi oss alltid i ett skåp i köket längst upp mot taket typ, och en gång så satt pappa där och spillde ut vin och du och rasmus trodde det var spöksnor, haha.
såg en bild på när vi satt där uppe för någon vecka sen när jag kollade igenom bilder, minnen!
Minns du när vi var i skån med familjen carlerby också?
då vi var ute och badade, jag och sofie simmade långt ut och så går ni upp och ropar att det är en gädda där, så sjukt rädda blev vi :D och när vi kom upp så var den en minigädda, en bebis som säkert bara var som en cigg.
haha. vi fångade den iallafall och stoppade i en skottkärra med vatten, och den försökte bita oss hela tiden.
ja, det finns verkligen sjukt många minnen. skulle jag skriva upp alla minnen jag kommer ihåg så jag lovar, det hade inte fått plats, även om det fanns oändligt med plats här.
skulle bli som 100000 böcker!
Du var en galen liten söt patrik du, hittade alltid på nåt bus, skämt. alltid lika glad.
som typ, när vi åkte "motorcykel" typ. så sa pappa åt oss att vara försiktiga för om vi vurpa så skulle vi bryta alla ben i kroppen, och så åkte vi ut på vägen på åkern och åkte, så sa du åt mig " håll i dig hårt i mig " så ramlade du med flit, haha. bara för att kolla om pappa talade sanning.
liksom, bara det bevisar att du var galen, sötgalen!
fast nu finns sånt inte mer fören vi ses på andra sidan igen, jag kommer sakna det.
kommer sakna allt, verkligen..
så mycket du varit med om, och du har alltid klarat dig.
varför gjorde du inte det nu också :'(
jag önskar,jag hoppas,jag vill.
men finns inget som kan ändra det som hänt, tyvärr.
därför får du spara lite galenskaper tills vi ses igen, så vi kan hitta på något roligt då!
jag vet att du inte vill se oss ledsna, jag vet att du vill att vi ska vara glada.
det är vi, såfort vi pratar om dig, gråter vi, är det glädje tårar.
annars är det inte så mycket att finnas att vara glad för, men vi försöker vårat bästa, du vet det.
vill fortsätta skriva, känner att jag behöver skriva av mig.
men jag måste försöka sova, klockan är halv 4.
får se om jag kan somna, annars skriver jag nog mer här.
annars imorgon eller nåt. Helt enkelt nästa gång jag känner att ajg behöver skriva av mig!
ha det bra, hoppas du sover lite du också.
du har nog en rolig,bra dag framför dig :)
för jag vet att du har det bra nu, eller ja, att ni har det bra!
var inte för busiga nu, sovgott älskade storebror och mikael!
min storebror, mitt allt, min värld!
älskade storebror, jag saknar dig så det gör ont. jag kan inte förstå att du är borta, väntar hela tiden på att du ska komma hem, ibland tittar jag ut igenom köksfönstret och undrar när du kommer gåeende på vägen hem. Men du kommer aldrig, varför?:'(
jag hoppas verkligen att du har det bra nu, vilket jag vet att du har också!
mamma berättade om det i skån för några dagar sen, det var verkligen skönt att höra. Finns inte ord som kan beskriva.
det är skönt att veta, det hoppas jag du vet. fast det vet jag att du vet!
det har gått 27 dagar sen du försvann från oss med en stor saknad, det är dom värsta dagarna i mitt liv.
jag trodde aldrig, aldrig att vi skulle förlora dig. Du fanns alltid här för mig, fast ska jag vara ärlig så var det ju mest på fyllan, för annars var du med kompisar och så. Och vi bråkade ofta, fast på sista tiden var det mindre, och alltid ett tag efter vi bråkat så var allt som vanligt, vi kunde prata som vanligt då, skoja, skratta..
och om vi bråkade om typ, en telefonladdare som vi gjort några gånger så slutade det alltid med att du hade den först ett tag, sen fick jag den såfort jag behövde den.
ja, det finns så otorligt mycket. bra och dåliga saker, fast dom dåliga sakerna slutade alltid bra, förutom nu? varför?
jag vill inte förtså att du är borta, jag vill inte se att du inte kommer hem.
ingenting är som det var förut, inte samma glädje, det var alltid du som spred den.
ingen hög musik från ditt rum eller tjat som snus, jag saknar det.
så otroligt mycket..
Jag skulle utan tvekan offra mitt liv för att få se dig le igen, men jag tänker finnas kvar här tills min tid är kommer.
både mamma och pappa behöver mig, det är redan tillräckligt tomt utan dig nu.
så många tårar, så många minnen.
Hoppas du vet att alla i årsunda, och även vissa andra har kommit varandra närare igen nu, alla är mer rädd om alla nu.
ni lärde oss att man ska ta vara med de man älskar så länge man kan, man vet aldrig vad som händer imorgon.
och jag ska göra så gott jag kan för att göra dig stolt, jag ska fixa skolan såfort jag samlat krafter att orka träffa alla folk igen, samlat kraft att gå ut och träffa folk utan massa tårar och dåligatankar.
jag ska göra mitt bästa storebror, det lovar jag dig.
och tills dagen vi ses igen kommer vi aldrig sluta minnas dig, din glädje,ditt leende, din doft. Ja vi kommer minnas allt!
Du är verkligen den bästa storebror man kan ha, det finns ingen bättre och det kommer aldrig göra..
ingen kommer kunna ta din plats i mitt hjärta, den största och finaste delen i mitt hjärta, det är din plats föralltid, det är något INGEN kan ta ifrån dig. det vet du också!
jag tror du och micke är med varandra hela dagarna nu, ni var verkligen bra kompisar så fort ni umgicks.
jag kommer ihåg när du,jag,micke,mormor och mamma var i göteborg.
och när micke följde med oss till skån en gång.
och när han var rätt så ny här, så var ni med varandra jämt. och sen vart det uppehål, sen var ni med varandra igen, osv. hela tiden, och just nu när ni träffas igen och umgicks, så hände det här..
det måste vara ödet, att just ni behövdes någon annanstans, ni var ju så lika i allt nästan, och det läskiga var också att mellan dig och micke skillde det EXAXT en månad..
det var nog ödet att ni skulle träffas från början, vara med om allt ni varit med om tillsammans, och sedan gå vidare till andra sidan tillsammans och uträtta något större.
jag tror på det, och det kan ingen ta ifrån mig.
du var alltid han som var glad, spred lycka och glädje med sig, vart du än gick, hur glad,sur du än var. så fanns alltid samma glädje med dig. dina ögon glittrade som världens alla stjärnor, du var verkligen bra på allt.
du var själsäker i mycket, vilket gjorde att du klarade allt du ville.
du lärde dig spela gitarr direkt, du älskade det.
du kunde svettsa såfort du gjorde det.
du fixade dina betyg från 2 g till alla, på kort tid. bara för du bestämmde dig för det.
du kunde köra bil hur bra som helst, även första gångerna du övningskörde.
ja, du är verkligen bra på allt, och det vet du också om själv!
och du är världens bästa storebror, du skyddade alltid mig, du fanns alltid för mig, du gjorde allt dåligt till bra.
ja, du är allt fortfarnde idag, och det kommer du alltid vara.
du vet vad jag menar, du förstår mig även fast jag itne förklarar allt och berättar allt nu!
varje gång jag öppnar yttedörren så låter jag den alltid vara öppen lite längre, ifall du också vill komma in.. vilket du nog kan göra även om dörren är stängd eller öppen. men bara ändå, det känns skönt att göra så.
och jag vill att du ska veta, att vart jag,mamma och pappa än är, så är du alltid med oss i våra tankar, våra hjärtan, våran själ och kropp, och även brevid oss också kanske. Jag hoppas det, för i varje andetag och varje hjärtslag finns du med, även om du inte är med oss jämt, så är du ändå i, hjärtat,kropp,själ,tankar, minnet.
det vet du också!
vi saknar dig verkligen.
det är verkligen svårt att veta hur man ska klara sig utan dig, men på samma gång vet jag att du är med oss hela tiden ändå, även fast vi inte ser dig jämt.
det blir aldrig samma sak igen, inget kommer vara sig likt igen.
men du finns alltid med oss vilket som patrik!
vila ifrid älskade älskade storeboror, världens bästa. vi ses igen! ♥
lova mig det...
jag hoppas verkligen att du har det bra nu, vilket jag vet att du har också!
mamma berättade om det i skån för några dagar sen, det var verkligen skönt att höra. Finns inte ord som kan beskriva.
det är skönt att veta, det hoppas jag du vet. fast det vet jag att du vet!
det har gått 27 dagar sen du försvann från oss med en stor saknad, det är dom värsta dagarna i mitt liv.
jag trodde aldrig, aldrig att vi skulle förlora dig. Du fanns alltid här för mig, fast ska jag vara ärlig så var det ju mest på fyllan, för annars var du med kompisar och så. Och vi bråkade ofta, fast på sista tiden var det mindre, och alltid ett tag efter vi bråkat så var allt som vanligt, vi kunde prata som vanligt då, skoja, skratta..
och om vi bråkade om typ, en telefonladdare som vi gjort några gånger så slutade det alltid med att du hade den först ett tag, sen fick jag den såfort jag behövde den.
ja, det finns så otorligt mycket. bra och dåliga saker, fast dom dåliga sakerna slutade alltid bra, förutom nu? varför?
jag vill inte förtså att du är borta, jag vill inte se att du inte kommer hem.
ingenting är som det var förut, inte samma glädje, det var alltid du som spred den.
ingen hög musik från ditt rum eller tjat som snus, jag saknar det.
så otroligt mycket..
Jag skulle utan tvekan offra mitt liv för att få se dig le igen, men jag tänker finnas kvar här tills min tid är kommer.
både mamma och pappa behöver mig, det är redan tillräckligt tomt utan dig nu.
så många tårar, så många minnen.
Hoppas du vet att alla i årsunda, och även vissa andra har kommit varandra närare igen nu, alla är mer rädd om alla nu.
ni lärde oss att man ska ta vara med de man älskar så länge man kan, man vet aldrig vad som händer imorgon.
och jag ska göra så gott jag kan för att göra dig stolt, jag ska fixa skolan såfort jag samlat krafter att orka träffa alla folk igen, samlat kraft att gå ut och träffa folk utan massa tårar och dåligatankar.
jag ska göra mitt bästa storebror, det lovar jag dig.
och tills dagen vi ses igen kommer vi aldrig sluta minnas dig, din glädje,ditt leende, din doft. Ja vi kommer minnas allt!
Du är verkligen den bästa storebror man kan ha, det finns ingen bättre och det kommer aldrig göra..
ingen kommer kunna ta din plats i mitt hjärta, den största och finaste delen i mitt hjärta, det är din plats föralltid, det är något INGEN kan ta ifrån dig. det vet du också!
jag tror du och micke är med varandra hela dagarna nu, ni var verkligen bra kompisar så fort ni umgicks.
jag kommer ihåg när du,jag,micke,mormor och mamma var i göteborg.
och när micke följde med oss till skån en gång.
och när han var rätt så ny här, så var ni med varandra jämt. och sen vart det uppehål, sen var ni med varandra igen, osv. hela tiden, och just nu när ni träffas igen och umgicks, så hände det här..
det måste vara ödet, att just ni behövdes någon annanstans, ni var ju så lika i allt nästan, och det läskiga var också att mellan dig och micke skillde det EXAXT en månad..
det var nog ödet att ni skulle träffas från början, vara med om allt ni varit med om tillsammans, och sedan gå vidare till andra sidan tillsammans och uträtta något större.
jag tror på det, och det kan ingen ta ifrån mig.
du var alltid han som var glad, spred lycka och glädje med sig, vart du än gick, hur glad,sur du än var. så fanns alltid samma glädje med dig. dina ögon glittrade som världens alla stjärnor, du var verkligen bra på allt.
du var själsäker i mycket, vilket gjorde att du klarade allt du ville.
du lärde dig spela gitarr direkt, du älskade det.
du kunde svettsa såfort du gjorde det.
du fixade dina betyg från 2 g till alla, på kort tid. bara för du bestämmde dig för det.
du kunde köra bil hur bra som helst, även första gångerna du övningskörde.
ja, du är verkligen bra på allt, och det vet du också om själv!
och du är världens bästa storebror, du skyddade alltid mig, du fanns alltid för mig, du gjorde allt dåligt till bra.
ja, du är allt fortfarnde idag, och det kommer du alltid vara.
du vet vad jag menar, du förstår mig även fast jag itne förklarar allt och berättar allt nu!
varje gång jag öppnar yttedörren så låter jag den alltid vara öppen lite längre, ifall du också vill komma in.. vilket du nog kan göra även om dörren är stängd eller öppen. men bara ändå, det känns skönt att göra så.
och jag vill att du ska veta, att vart jag,mamma och pappa än är, så är du alltid med oss i våra tankar, våra hjärtan, våran själ och kropp, och även brevid oss också kanske. Jag hoppas det, för i varje andetag och varje hjärtslag finns du med, även om du inte är med oss jämt, så är du ändå i, hjärtat,kropp,själ,tankar, minnet.
det vet du också!
vi saknar dig verkligen.
det är verkligen svårt att veta hur man ska klara sig utan dig, men på samma gång vet jag att du är med oss hela tiden ändå, även fast vi inte ser dig jämt.
det blir aldrig samma sak igen, inget kommer vara sig likt igen.
men du finns alltid med oss vilket som patrik!
vila ifrid älskade älskade storeboror, världens bästa. vi ses igen! ♥
lova mig det...
storebror, älskade storebror..
Du kommer aldrig att förstå hur mycket jag saknar dig, hur ont det gör utan dig.
att tänka på att du är borta, gör så ont, tårarna börjar rinna direkt.
jag vill bara att du ska komma hem, jag vill bara att det ska vara som förut.
jag vill, snälla..
jag går alltid in i ditt rum, minst en gång om dagen för att kolla om du är hemma, om du är där.
men du är aldrig där, din parfym är inte lika stark där inne längre.
det är inte ens stökigt där som det alltid var..
jag hör aldrig musik därifrån som du alltid spelade, hör aldrig någon som spelar gitarr där inne som du alltid gjorde.
hör ingen som kommer hit och går in dit längre.
allt är tomt nu, allt är tomt,tyst, tråkigt, allt är tomt. och saknaden bara växer.
samtidigt som jag lär mig mer och mer att inte falla när andra ser, inte visa hur jag egentligen mår.
men såfort jag tänker på dig, försöker komma på vad dina sista ord var, om du hann reagera på något innan ni krockade, om du hann tänka. jag hoppas faktiskt inte det, jag hoppas det gick så fort att ingen av er hann tänka.
livet är orättvist, livet suger. livet är hårt, aldrig lätt.
dagarna blir inte bättre, bara sämre.
tårarna kommer såfort jag börjar tänka i min ensamhet.
vill bara att du ska komma hem, vill att allt ska vara som det var förut.
ingenting kommer bli som förut, allt kommer vara som att leva i en annan ny tom värld.
jag saknar dig storebror, och jag hoppas mer än allt att du har det bra nu.
bättre än vad något kan bli, bättre än så!
jag hoppas verkligen det, och jag hoppas vi ses snart igen.
vila i frid.. :'( <3
att tänka på att du är borta, gör så ont, tårarna börjar rinna direkt.
jag vill bara att du ska komma hem, jag vill bara att det ska vara som förut.
jag vill, snälla..
jag går alltid in i ditt rum, minst en gång om dagen för att kolla om du är hemma, om du är där.
men du är aldrig där, din parfym är inte lika stark där inne längre.
det är inte ens stökigt där som det alltid var..
jag hör aldrig musik därifrån som du alltid spelade, hör aldrig någon som spelar gitarr där inne som du alltid gjorde.
hör ingen som kommer hit och går in dit längre.
allt är tomt nu, allt är tomt,tyst, tråkigt, allt är tomt. och saknaden bara växer.
samtidigt som jag lär mig mer och mer att inte falla när andra ser, inte visa hur jag egentligen mår.
men såfort jag tänker på dig, försöker komma på vad dina sista ord var, om du hann reagera på något innan ni krockade, om du hann tänka. jag hoppas faktiskt inte det, jag hoppas det gick så fort att ingen av er hann tänka.
livet är orättvist, livet suger. livet är hårt, aldrig lätt.
dagarna blir inte bättre, bara sämre.
tårarna kommer såfort jag börjar tänka i min ensamhet.
vill bara att du ska komma hem, vill att allt ska vara som det var förut.
ingenting kommer bli som förut, allt kommer vara som att leva i en annan ny tom värld.
jag saknar dig storebror, och jag hoppas mer än allt att du har det bra nu.
bättre än vad något kan bli, bättre än så!
jag hoppas verkligen det, och jag hoppas vi ses snart igen.
vila i frid.. :'( <3
tänk att livet kan vara bra ena stunden nästa blir hela livet upp&ner..
Idag var det din begravning patrik, som du antagligen vet redan.
men som sagt, vill berätta ändå ifall du vill läsa sen eller vi eller någon annan.
det var verkligen fint, så många som var där, så många tårar av saknad, saknaden efter dig, efter ditt skratt, din röst, hela dig.
Kan fortfarande inte förstå att du är borta, kan inte förstå det.
du kommer ju komma hem snart...
jag hoppas du fortfarande är med oss, gick du över till andra sidan idag så hoppas jag du har det underbartbra där uppe, och att du ser ner på oss lite då & då.
du finns alltid här, så länge vi minns finns du här med oss. och minnas kommer vi göra tills dagen vi ses igen storebror!
vi kommer aldrig glömma dig, den glädje du alltid hade med dig och spred runt överalltid kommer jag sakna, jag kommer sakna allt du gjorde, allt du sa, alla minnen, alla skratt, alla tårar, alla bråk tillochmed konstigt nog.
vill inte eller kommer inte glömma något med dig, kommer minnas allt, bra som dåliga saker.
för allt med dig, är bra, du är bra, du är bäst. du är världens bästa storebror!
jag menar det verkligen, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig.
fast jag vet att du är här med oss hela tiden iaf, så länge den tron finns kommer jag alltid kämpa och vara så stark jag kan.
den tron kommer finnas förevigt, eller ja. tills jag dör och vi ses igen!
då kommer jag inte låta dig gå, då kommer jag vara en dryg lillasyster och följa efter dig vart du än ska.
tänker du försvinna en gång till då, så kommer jag följa med dig. för jag släpper inte taget om dig när vi ses igen, du är redan borta en gång för mycket patrik.
men det finns nog inget jag kan göra för att få se dig skratta igen, kan bara vänta tills min tid är kommen.
då ses vi igen, och då ska jag få dig att skratta så att jag kan få se dig le igen!
farvälet många tog idag, är bara tills alla får träffa dig igen.
inget farväl är föralltid, och det vet du också. eller hur då?
förlåt att vi inte sjöng med i låten rasmus och albin spelade åt dig, ingen vågade börja tror jag.
jag hade vågat, men låten var lite omgjort ( långsammare) så jag visste inte när låten började och ja, du vet!
du var ju där, så klart du vet.
men vi alla saknar dig så oerhört mycket, skulle ge hela världenför att du kom tillbaka, skulle offra mitt liv för att du kom tillbaka.
men jag ska inte upprepa det för mycket, det sägs ju att själarna blir oroliga då, och jag vill inte att du blir det patrik!
så därför ska jag bara vänta, vänta och vänta tills jag blir gamal och vi ses igen!
den dagen kommer bli den bästa i mitt liv, det vet jag redan nu.
OCH jag måste påpeka en sak också så du förstår patrik :)
många säger " dt här är den bästa dagen i mitt liv" ofta, men den dagen som är bäst, är bara tillfälligt då.
så om jag skulle säga det till nån någon gång, så vet du att det är bara tills dagen vi ses igen!
för när vi ses, kommer den dagen vara det bästa i mitt liv, och den dagen kommer alltid vara det då, det skulle inget kunna ändra på.
inte ens gud...
vila i frid patrik, älskade storebror!
jag älskar och saknar dig så obeskrivligt mycket :( <3
1991-11-07 2009-05-01 , himlen vackraste ängel någonsin! det kommer du alltid vara.
men som sagt, vill berätta ändå ifall du vill läsa sen eller vi eller någon annan.
det var verkligen fint, så många som var där, så många tårar av saknad, saknaden efter dig, efter ditt skratt, din röst, hela dig.
Kan fortfarande inte förstå att du är borta, kan inte förstå det.
du kommer ju komma hem snart...
jag hoppas du fortfarande är med oss, gick du över till andra sidan idag så hoppas jag du har det underbartbra där uppe, och att du ser ner på oss lite då & då.
du finns alltid här, så länge vi minns finns du här med oss. och minnas kommer vi göra tills dagen vi ses igen storebror!
vi kommer aldrig glömma dig, den glädje du alltid hade med dig och spred runt överalltid kommer jag sakna, jag kommer sakna allt du gjorde, allt du sa, alla minnen, alla skratt, alla tårar, alla bråk tillochmed konstigt nog.
vill inte eller kommer inte glömma något med dig, kommer minnas allt, bra som dåliga saker.
för allt med dig, är bra, du är bra, du är bäst. du är världens bästa storebror!
jag menar det verkligen, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig.
fast jag vet att du är här med oss hela tiden iaf, så länge den tron finns kommer jag alltid kämpa och vara så stark jag kan.
den tron kommer finnas förevigt, eller ja. tills jag dör och vi ses igen!
då kommer jag inte låta dig gå, då kommer jag vara en dryg lillasyster och följa efter dig vart du än ska.
tänker du försvinna en gång till då, så kommer jag följa med dig. för jag släpper inte taget om dig när vi ses igen, du är redan borta en gång för mycket patrik.
men det finns nog inget jag kan göra för att få se dig skratta igen, kan bara vänta tills min tid är kommen.
då ses vi igen, och då ska jag få dig att skratta så att jag kan få se dig le igen!
farvälet många tog idag, är bara tills alla får träffa dig igen.
inget farväl är föralltid, och det vet du också. eller hur då?
förlåt att vi inte sjöng med i låten rasmus och albin spelade åt dig, ingen vågade börja tror jag.
jag hade vågat, men låten var lite omgjort ( långsammare) så jag visste inte när låten började och ja, du vet!
du var ju där, så klart du vet.
men vi alla saknar dig så oerhört mycket, skulle ge hela världenför att du kom tillbaka, skulle offra mitt liv för att du kom tillbaka.
men jag ska inte upprepa det för mycket, det sägs ju att själarna blir oroliga då, och jag vill inte att du blir det patrik!
så därför ska jag bara vänta, vänta och vänta tills jag blir gamal och vi ses igen!
den dagen kommer bli den bästa i mitt liv, det vet jag redan nu.
OCH jag måste påpeka en sak också så du förstår patrik :)
många säger " dt här är den bästa dagen i mitt liv" ofta, men den dagen som är bäst, är bara tillfälligt då.
så om jag skulle säga det till nån någon gång, så vet du att det är bara tills dagen vi ses igen!
för när vi ses, kommer den dagen vara det bästa i mitt liv, och den dagen kommer alltid vara det då, det skulle inget kunna ändra på.
inte ens gud...
vila i frid patrik, älskade storebror!
jag älskar och saknar dig så obeskrivligt mycket :( <3
1991-11-07 2009-05-01 , himlen vackraste ängel någonsin! det kommer du alltid vara.
minnen & annat.
kommer du ihåg när vi bodde i bovik patrik? :)
hihi.
då när vi var ute och cyklade och du kom så långt framför oss så mamma sa åt dig att vänta, så du stannade självklart fast du kollade nog inte vart du stannade, du hade ner foten precis i diket, och så ramlade du ner i vatten, hela du var blöt och allt :o så vi fick cykla hem så du fick byta om. hihi, jag glömmer aldrig det!
ett minne som vi alltid skrattat åt i alla år, och ett minne som alltid kommer leva kvar!
och en annan cykeltur, då när vi också cyklade. du cyklade själv och jag satt bakom mamma.
också orkade jag inte hålla upp fötterna så stoppade in ena foten i hjulet, hahah.
så fick pappa komma och hämta oss så vi kunde åka in till sjukhuset, och vi bråkade vem som skulle sitta fram som vi alltid gjorde när vi var små :D och du blev jätte sur för du inte fick sitta i fram och jag fick det då.
också ett roligt minne vi skrattat åt på nåt vis, och lilla surpatrik för han inte fick sitta fram är också ett litet minne!
det finns så otroligt många minnen patrik, minnen jag aldrig kommer glömma, minnen som finns inristat i minnet!
vi kommer alltid att minnas dig som den du var, alltid snäll,omtänksam mot alla, du tänkte alltid på andra framför dig själv, ja det är så mycket du är. helt obeskrlivg bror! världens bästa också :)
nu har det gått 2 veckor utan dig, det känns som det var nyss du var hemma, fast även en evighet sen.
det är så jobbigt utan dig, allt är jobbigt. men vi vet att du är här med oss!
idag satt vi även och tänkte på en sak, du skulle aldrig köra full, och speciellt inte sådär fort?
det var inte du.. Och ni sa till alla att ni skulle hem och äta.
du och micke var rätt så lika i sätt och ni kom alltid överrens med varandra.
du fyllde år den 7/11 och micke 7/10. skillde exakt en månad mellan er.
och ni hade typ slutat umgåtts ju, och ja.
ingen av er kan varit så dum och bara tänkt " äh nu åker vi en sväng"
jag är rätt säker på att det var ödet, att det var planerat.
du var ju rätt bestämd på att bilen skulle vara hel hela tiden, du hade lagat den 3 gånger på sista tiden.
den gick sönder, du lagade den och så gick den sönder igen, men du skulle ändå fixa den helatiden.
jag är rätt säker på att det var ödet, att ni var menad till något större, att någon behövde er till något större som bara ni kan klara.. det tror jag på, och det kommer jag fortsätta med!
hoppas ni har det bra, och hoppas du träffat farmor nu också, ni stod alltid varandra nära och kära.
jag tror,hoppas och vet att någon behövde er, och att ni har det bra och att du träffat farmor nu!
jag ska försöka sova nu, så vi ses väl i drömmarna idag igen hoppas jag.
det hoppas jag att vi gör föralltid tills dagen vi ses igen!
ääääääälskardig storebror!
hihi.
då när vi var ute och cyklade och du kom så långt framför oss så mamma sa åt dig att vänta, så du stannade självklart fast du kollade nog inte vart du stannade, du hade ner foten precis i diket, och så ramlade du ner i vatten, hela du var blöt och allt :o så vi fick cykla hem så du fick byta om. hihi, jag glömmer aldrig det!
ett minne som vi alltid skrattat åt i alla år, och ett minne som alltid kommer leva kvar!
och en annan cykeltur, då när vi också cyklade. du cyklade själv och jag satt bakom mamma.
också orkade jag inte hålla upp fötterna så stoppade in ena foten i hjulet, hahah.
så fick pappa komma och hämta oss så vi kunde åka in till sjukhuset, och vi bråkade vem som skulle sitta fram som vi alltid gjorde när vi var små :D och du blev jätte sur för du inte fick sitta i fram och jag fick det då.
också ett roligt minne vi skrattat åt på nåt vis, och lilla surpatrik för han inte fick sitta fram är också ett litet minne!
det finns så otroligt många minnen patrik, minnen jag aldrig kommer glömma, minnen som finns inristat i minnet!
vi kommer alltid att minnas dig som den du var, alltid snäll,omtänksam mot alla, du tänkte alltid på andra framför dig själv, ja det är så mycket du är. helt obeskrlivg bror! världens bästa också :)
nu har det gått 2 veckor utan dig, det känns som det var nyss du var hemma, fast även en evighet sen.
det är så jobbigt utan dig, allt är jobbigt. men vi vet att du är här med oss!
idag satt vi även och tänkte på en sak, du skulle aldrig köra full, och speciellt inte sådär fort?
det var inte du.. Och ni sa till alla att ni skulle hem och äta.
du och micke var rätt så lika i sätt och ni kom alltid överrens med varandra.
du fyllde år den 7/11 och micke 7/10. skillde exakt en månad mellan er.
och ni hade typ slutat umgåtts ju, och ja.
ingen av er kan varit så dum och bara tänkt " äh nu åker vi en sväng"
jag är rätt säker på att det var ödet, att det var planerat.
du var ju rätt bestämd på att bilen skulle vara hel hela tiden, du hade lagat den 3 gånger på sista tiden.
den gick sönder, du lagade den och så gick den sönder igen, men du skulle ändå fixa den helatiden.
jag är rätt säker på att det var ödet, att ni var menad till något större, att någon behövde er till något större som bara ni kan klara.. det tror jag på, och det kommer jag fortsätta med!
hoppas ni har det bra, och hoppas du träffat farmor nu också, ni stod alltid varandra nära och kära.
jag tror,hoppas och vet att någon behövde er, och att ni har det bra och att du träffat farmor nu!
jag ska försöka sova nu, så vi ses väl i drömmarna idag igen hoppas jag.
det hoppas jag att vi gör föralltid tills dagen vi ses igen!
ääääääälskardig storebror!
jag kommer alltid veta att vi ses igen.
Det här var tredje natten jag drömt om dig i rad.
alltid lika skönt att få träffa dig i drömmarna iallafall, men att vakna är lite jobbigare men det är värt det tycker jag.
att få träffa dig på något sätt, är helt underbart och obeskrivligt skönt! Det vet du patrik :)
Idag var jag och köpte hårfärg på ica, gick vägen bakom ica hem, där dök ett ganska roligt minne upp faktiskt.
du kommer ihåg när vi var mindre va? när jag "rymmde" hemifrån och gömde mig bakom ica bara ^^ haha.
kommer ihåg att du kom dit och hittade mig efter bara en kort stund och du hade med dig en sån där blå godis flaska och gav till mig och sa " ifall du blir hungrig" :) och sen kom du tillbaka flera gånger och bad mig komma hem, tillslut följde jag med också kommer jag ihåg.
Du har alltid varit en sån sjukt bra storebror till mig, världens bästa. även fast vi inte visat hur mycket vi betyder för varandra alla gånger så har vi alltid vetat det inom oss, eller hur?
det kommer bli jobbigt att få klara allt själv och allt nu, men jag kommer klara det.
för jag vet att du finns här och hjälper mig, även fast jag inte ser det..
jag vet att du finns här för alla som behöver dig nu och jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna, ingen ska vara det.
det var alltid du, du försökte alltid få alla glada och det bästa är nog att du alltid lyckades.
det är svårt att låta bli att vara ledsen, men vi gör vårat bästa ska du veta, även fast du nog vet det redan.
det går iallafall bättre och bättre att inte visa det, men inuti går det inte lika bra.
men det börjar bli lättare att hantera tack vare att vi vet att du inte viljat att vi ska vara ledsen och för att vi vet att du är här med oss hela tiden.
jag vet att om du hade kunnat visa att du är här så hade du gjort allt för att vi inte skulle vara ledsna,
så därför kämpar vi på och försöker att inte vara det, vi vet att du är här men att visa det kanske är lite svårare för dig.
jag var ut och träffade monia idag, och så kom det massor av andra folk med.
det var första gången jag var ute och umgicks längre än en 30 min typ sen det här hände.
det var faktiskt skönt att komma på andra tankar ett tag, men det kändes ändå så otorligt fel, jag vet inte varför?
men det är antagligen för du inte var där med dina komisar, som alltid.
jag ville bara berätta för dig patrik att vi har gjort några små framsteg, mamma ligger inte längre bara i soffan, jag klarar att gå ut och träffa kompisar mer och mer, pappa vet jag inte riktigt eftersom jag inte träffar honom varje dag, men jag tror han hanterar allt det här bättre nu iallafall, vi pratar varje dag, fast han har ju alltid varit som mig och håller sina känslor inom sig, sprecis som mig, och dig faktiskt.
fast på begravningen din kommer allt kännas sjukt jobbigt igen, kommer hama på ruta ett då kommer det kännas som.
även fast det gör det då, så ger jag inte upp! :] du finns här, och begravningen är inte till för att säga adjö, för vi kommer ses igen & du finns alltid här.
Att säga farväl kommer jag ALDRIG göra, för det finns aldrig något slut. vi kommer ses igen, vi kommer kanske inte träffas på ett tag mer än att du är här med oss även fast vi inte ser det, men en sak är säkert, att när jag tar mina sista andetag ses vi igen, likaså med mamma och pappa, och alla andra dina nära & kära.
det vet du också, så klart.
du vet vad som händer hela tiden här, men du kanske inte är här hela tiden, du är ju hos andra nära och kära också såklart, så då finns det här alltid här och då kan du kolla då när du missat :) och så när vi ses igen kan vi läsa det här tillsammans :o blika tillbaka, då kommer vi säkert skratta av glädje att vi är med återförenats igen!
tills dagen vi ses igen bror, vila i frid och ta hand om dig.
vaka över oss & var hos alla som behöver dig i svåra stunder och självklart, utforska ditt liv däruppe.
finns nog mycket intressant :D vi älskar och saknar dig Patrik! <3
alltid lika skönt att få träffa dig i drömmarna iallafall, men att vakna är lite jobbigare men det är värt det tycker jag.
att få träffa dig på något sätt, är helt underbart och obeskrivligt skönt! Det vet du patrik :)
Idag var jag och köpte hårfärg på ica, gick vägen bakom ica hem, där dök ett ganska roligt minne upp faktiskt.
du kommer ihåg när vi var mindre va? när jag "rymmde" hemifrån och gömde mig bakom ica bara ^^ haha.
kommer ihåg att du kom dit och hittade mig efter bara en kort stund och du hade med dig en sån där blå godis flaska och gav till mig och sa " ifall du blir hungrig" :) och sen kom du tillbaka flera gånger och bad mig komma hem, tillslut följde jag med också kommer jag ihåg.
Du har alltid varit en sån sjukt bra storebror till mig, världens bästa. även fast vi inte visat hur mycket vi betyder för varandra alla gånger så har vi alltid vetat det inom oss, eller hur?
det kommer bli jobbigt att få klara allt själv och allt nu, men jag kommer klara det.
för jag vet att du finns här och hjälper mig, även fast jag inte ser det..
jag vet att du finns här för alla som behöver dig nu och jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna, ingen ska vara det.
det var alltid du, du försökte alltid få alla glada och det bästa är nog att du alltid lyckades.
det är svårt att låta bli att vara ledsen, men vi gör vårat bästa ska du veta, även fast du nog vet det redan.
det går iallafall bättre och bättre att inte visa det, men inuti går det inte lika bra.
men det börjar bli lättare att hantera tack vare att vi vet att du inte viljat att vi ska vara ledsen och för att vi vet att du är här med oss hela tiden.
jag vet att om du hade kunnat visa att du är här så hade du gjort allt för att vi inte skulle vara ledsna,
så därför kämpar vi på och försöker att inte vara det, vi vet att du är här men att visa det kanske är lite svårare för dig.
jag var ut och träffade monia idag, och så kom det massor av andra folk med.
det var första gången jag var ute och umgicks längre än en 30 min typ sen det här hände.
det var faktiskt skönt att komma på andra tankar ett tag, men det kändes ändå så otorligt fel, jag vet inte varför?
men det är antagligen för du inte var där med dina komisar, som alltid.
jag ville bara berätta för dig patrik att vi har gjort några små framsteg, mamma ligger inte längre bara i soffan, jag klarar att gå ut och träffa kompisar mer och mer, pappa vet jag inte riktigt eftersom jag inte träffar honom varje dag, men jag tror han hanterar allt det här bättre nu iallafall, vi pratar varje dag, fast han har ju alltid varit som mig och håller sina känslor inom sig, sprecis som mig, och dig faktiskt.
fast på begravningen din kommer allt kännas sjukt jobbigt igen, kommer hama på ruta ett då kommer det kännas som.
även fast det gör det då, så ger jag inte upp! :] du finns här, och begravningen är inte till för att säga adjö, för vi kommer ses igen & du finns alltid här.
Att säga farväl kommer jag ALDRIG göra, för det finns aldrig något slut. vi kommer ses igen, vi kommer kanske inte träffas på ett tag mer än att du är här med oss även fast vi inte ser det, men en sak är säkert, att när jag tar mina sista andetag ses vi igen, likaså med mamma och pappa, och alla andra dina nära & kära.
det vet du också, så klart.
du vet vad som händer hela tiden här, men du kanske inte är här hela tiden, du är ju hos andra nära och kära också såklart, så då finns det här alltid här och då kan du kolla då när du missat :) och så när vi ses igen kan vi läsa det här tillsammans :o blika tillbaka, då kommer vi säkert skratta av glädje att vi är med återförenats igen!
tills dagen vi ses igen bror, vila i frid och ta hand om dig.
vaka över oss & var hos alla som behöver dig i svåra stunder och självklart, utforska ditt liv däruppe.
finns nog mycket intressant :D vi älskar och saknar dig Patrik! <3
tänker..
saknaden är stor och man finner inga svar.
många minnen finns kvar, tänker på det och gamla dar.
det är svårt att försöka tänka tanken att gå vidare, jag vill ju inte gå vidare utan dig bror.
du kommer alltid vara min storebror, även fast jag inte kan se dig längre, så vet jag att du finns här.
att leva utan dig kommer bli hemskt och jobbigt, att leva utan dig kommer bli det värsta som hänt mig.
men jag ska kämpa ändå för din skull, jag vet ju att du är här med oss ändå.
och jag vet att vi kommer ses igen.
jag vet inte vad jag ska skriva eller vad jag ska känna eller vad jag ska tänka, jag vet ingenting längre.
alla tankar åker runt i huvudet om och om upprepas " tänk om " så mycket om, om man hade gjort det och det och det . hade det här aldrig hänt, men det hjälper inte att tänka så heller, men det är som en cirekel utan någon utväg.
allt är så jobbigt och tomt här hemma utan dig, ingen är glad och ingen skrattar längre.
det är bara tårar och sorgsna miner här hemma, det är jobbigt. det gör allt så mycket jobbigare.
att se mamma vara ledsen, pappa. det gör det mycket jobbigare också, jag harju alltid varit en sån som tänkt på andra i förstahand, det vet ju du patrik. jag är fortfarande sån, men jag kan inte längre göra dom glad, när jag inte kan vara glad själv..
allt jag vill är att du kommer tillbaka, allt jag ber om är att få se dig le igen, höra din röst och ditt skratt.
höra när du säger att du måste ha mer snus, som du gjorde varje dag.
jag skulle ge mitt liv för att du kom tillbaka, skulle kunna byta plats med dig om det gick.
du var älskad av alla, och du är fortfarande det. du är saknad av oss alla också.
jag hoppas du kan ge mig ett svar någondag, så jag vet att du ser allt jag skriver och hör allt jag säger.
kommer aldrig sluta hoppas.
sovgott himlens vackraste ängel, jag älskar&saknar dig patrik.
många minnen finns kvar, tänker på det och gamla dar.
det är svårt att försöka tänka tanken att gå vidare, jag vill ju inte gå vidare utan dig bror.
du kommer alltid vara min storebror, även fast jag inte kan se dig längre, så vet jag att du finns här.
att leva utan dig kommer bli hemskt och jobbigt, att leva utan dig kommer bli det värsta som hänt mig.
men jag ska kämpa ändå för din skull, jag vet ju att du är här med oss ändå.
och jag vet att vi kommer ses igen.
jag vet inte vad jag ska skriva eller vad jag ska känna eller vad jag ska tänka, jag vet ingenting längre.
alla tankar åker runt i huvudet om och om upprepas " tänk om " så mycket om, om man hade gjort det och det och det . hade det här aldrig hänt, men det hjälper inte att tänka så heller, men det är som en cirekel utan någon utväg.
allt är så jobbigt och tomt här hemma utan dig, ingen är glad och ingen skrattar längre.
det är bara tårar och sorgsna miner här hemma, det är jobbigt. det gör allt så mycket jobbigare.
att se mamma vara ledsen, pappa. det gör det mycket jobbigare också, jag harju alltid varit en sån som tänkt på andra i förstahand, det vet ju du patrik. jag är fortfarande sån, men jag kan inte längre göra dom glad, när jag inte kan vara glad själv..
allt jag vill är att du kommer tillbaka, allt jag ber om är att få se dig le igen, höra din röst och ditt skratt.
höra när du säger att du måste ha mer snus, som du gjorde varje dag.
jag skulle ge mitt liv för att du kom tillbaka, skulle kunna byta plats med dig om det gick.
du var älskad av alla, och du är fortfarande det. du är saknad av oss alla också.
jag hoppas du kan ge mig ett svar någondag, så jag vet att du ser allt jag skriver och hör allt jag säger.
kommer aldrig sluta hoppas.
sovgott himlens vackraste ängel, jag älskar&saknar dig patrik.
minnen...
Jag kommer aldrig glömma sommaren 2007, det var inte planerat.
det kom som ett ryck för oss alla, det var då när det var ciytfest i gävle, när jag kom hem frågade mamma " vill du åka till göteborg" jag hade ju pojkvän där då, så det var ju självklart jag ville det.
Patrik ville inte följa med om han inte fick ta med en kompis, så han hon med micke..
vi åkte på morgonen dagen efter, åkte hela dagen och både patrik och micke somnade typ på mig, för jag satt i mitten.
var sjukt varmt kommer jag ihåg.
vi bodde på lisebergskamping tror jag? vet inte riktigt vad den kampingen heter, mamma och mormor sov i en husbil och jag micke och patrik fick tälta, haha. Det var alledes lerigt där vi satt upp vårat tält kommer jag ihåg.
Vi sov ingenting den natten, vi pratade och skämtade. och skrattade massa åt våra "grannar" i tältet brevid, i ena tältet hade dom sex, i andra tältet låg dom och fes, haha. så patrik & micke gjorde såna där fejkfisar, lite äckligt, men vi kunde verkligen inte sluta skratta.
Senare mot morgonen gick vi till en läskatoumat och köpte massa dricka, jag passade på att röka.
vi gick runt och kollade runt hela kampingen nästan då, patrik och micke höll på fjanta och så kom det massa tjejer från toan, så dom gömde sig i typ det var en lekbåt för småbarn, och dom fastnade för det var för trång där inne med två stora ppojkar! haha, det vart mycket skratt där med.
dagen kom och vi tjatade på mormor och mamma hela tiden att vi skulle åka till liseberg, tillslut gjorde vi det.
var köer i alla karuseller, så vi åkte dom med minst kö, och patrik och micke fick turas om att hålla i min väska när vi åkte olika karuseller. vi hade det verkligen sjukt roligt.
sen skulle ni iväg och köpa dricka, fast ni köade i ballder ist, i två timmar för att få åka den, ni köade om och om igen för det var så roligt, själv vågade jag inte åka den (a). vi hade roligt..
jag åkte inte med er till kampingen, men dagen efter när vi möttes igen vid liseberg så berättade ni att spårvagnen hade gått sönder, så några gamla tanter hade visat er vägen tillbaka till kampingen, först sa ni att det var skit snygga brudar som visade er vägen, tills mamma avslöjade er och sa att det var tanter :D sen den dagen kallade jag er alltid "kkärringraggarna" när vi var med varandra.
när vi åkte hem sov nog alla vi tre, förutom när vi käkade och så då.
patrik och micke hade hittat en telefon så dom "tävlade" vem som kom längst i ett spel.
Jag minns dom dagarna så väl, kommer aldrig glömma dom.
patrik, storebror. jag saknar dig så sjukt mycket, jag vill inget hellre än att du kommertillbaka. vila ifrid<3
mikael, min vän. saknar dig också, önskar ni båda kunde komma tillbaka.
alla undrar hela tiden, liksom? varför ni två?
ni hade ju nästan tappat kontakten helt, ni hade slutat umgåtts och allt. det var så konstigt.
ni kanske behövdes där uppe, ni var ju rätt lika på många sätt så ni kanske hade nåt stort ni fick utträtta åt "gud" ? vem vet.
Och om vad du nu heter, som säger att dom skulle åka och hämta öl, så tycker jag faktistk inte du ska säga så mycket.
för hade det varit öl dom ville ha, hade dom tagit det hemma. Dom hade aldrig tagit bilen för ett par öl & dom hade inte ljugut för alla andra om vart dom skulle om det var så.
jag känner min bror, han skulle inte säga " ska hem och äta" om dom skulle ta bilen ochg hämta öl.
och det fanns öl här hemma, så han hade tagit det om det var öl dom ville ha..
Så till er alla som lyssnar på alla andra, tro inte så mycket på rykten. för alla rykten jag har hört hittills så är INGET sant.
jag har varit och kollat på patrik och så, polisen får inte ljuga för oss om vissa saker, och vi vet nog mer än vad ni gör på så sätt.
rykten är inget att lyssna på, för det är bara skitsnack!
vila ifrid patrik & mikael!<3
det kom som ett ryck för oss alla, det var då när det var ciytfest i gävle, när jag kom hem frågade mamma " vill du åka till göteborg" jag hade ju pojkvän där då, så det var ju självklart jag ville det.
Patrik ville inte följa med om han inte fick ta med en kompis, så han hon med micke..
vi åkte på morgonen dagen efter, åkte hela dagen och både patrik och micke somnade typ på mig, för jag satt i mitten.
var sjukt varmt kommer jag ihåg.
vi bodde på lisebergskamping tror jag? vet inte riktigt vad den kampingen heter, mamma och mormor sov i en husbil och jag micke och patrik fick tälta, haha. Det var alledes lerigt där vi satt upp vårat tält kommer jag ihåg.
Vi sov ingenting den natten, vi pratade och skämtade. och skrattade massa åt våra "grannar" i tältet brevid, i ena tältet hade dom sex, i andra tältet låg dom och fes, haha. så patrik & micke gjorde såna där fejkfisar, lite äckligt, men vi kunde verkligen inte sluta skratta.
Senare mot morgonen gick vi till en läskatoumat och köpte massa dricka, jag passade på att röka.
vi gick runt och kollade runt hela kampingen nästan då, patrik och micke höll på fjanta och så kom det massa tjejer från toan, så dom gömde sig i typ det var en lekbåt för småbarn, och dom fastnade för det var för trång där inne med två stora ppojkar! haha, det vart mycket skratt där med.
dagen kom och vi tjatade på mormor och mamma hela tiden att vi skulle åka till liseberg, tillslut gjorde vi det.
var köer i alla karuseller, så vi åkte dom med minst kö, och patrik och micke fick turas om att hålla i min väska när vi åkte olika karuseller. vi hade det verkligen sjukt roligt.
sen skulle ni iväg och köpa dricka, fast ni köade i ballder ist, i två timmar för att få åka den, ni köade om och om igen för det var så roligt, själv vågade jag inte åka den (a). vi hade roligt..
jag åkte inte med er till kampingen, men dagen efter när vi möttes igen vid liseberg så berättade ni att spårvagnen hade gått sönder, så några gamla tanter hade visat er vägen tillbaka till kampingen, först sa ni att det var skit snygga brudar som visade er vägen, tills mamma avslöjade er och sa att det var tanter :D sen den dagen kallade jag er alltid "kkärringraggarna" när vi var med varandra.
när vi åkte hem sov nog alla vi tre, förutom när vi käkade och så då.
patrik och micke hade hittat en telefon så dom "tävlade" vem som kom längst i ett spel.
Jag minns dom dagarna så väl, kommer aldrig glömma dom.
patrik, storebror. jag saknar dig så sjukt mycket, jag vill inget hellre än att du kommertillbaka. vila ifrid<3
mikael, min vän. saknar dig också, önskar ni båda kunde komma tillbaka.
alla undrar hela tiden, liksom? varför ni två?
ni hade ju nästan tappat kontakten helt, ni hade slutat umgåtts och allt. det var så konstigt.
ni kanske behövdes där uppe, ni var ju rätt lika på många sätt så ni kanske hade nåt stort ni fick utträtta åt "gud" ? vem vet.
Och om vad du nu heter, som säger att dom skulle åka och hämta öl, så tycker jag faktistk inte du ska säga så mycket.
för hade det varit öl dom ville ha, hade dom tagit det hemma. Dom hade aldrig tagit bilen för ett par öl & dom hade inte ljugut för alla andra om vart dom skulle om det var så.
jag känner min bror, han skulle inte säga " ska hem och äta" om dom skulle ta bilen ochg hämta öl.
och det fanns öl här hemma, så han hade tagit det om det var öl dom ville ha..
Så till er alla som lyssnar på alla andra, tro inte så mycket på rykten. för alla rykten jag har hört hittills så är INGET sant.
jag har varit och kollat på patrik och så, polisen får inte ljuga för oss om vissa saker, och vi vet nog mer än vad ni gör på så sätt.
rykten är inget att lyssna på, för det är bara skitsnack!
vila ifrid patrik & mikael!<3
13/5-09
en ny dag igen, inget att se fram emot utan dig direkt.
jag drömde om dig inatt igen patrik. du ringde mamma, berättade att det inte var ni som krockat, du sa att du var hemma hos martin i berga och skulle festa men du mådde så dåligt för att du inte vågat berätta nåt om att det inte var ni, så du skulle komma hem..
men sen vaknade jag, så fick aldrig träffa dig i drömmen.
men det kommer fler gånger vi kan träffas i drömmarna bror, eller hur?
och vetu? din parfym, så som du alltid luktar, den lukten finns kvar på "din" toalett, och på din gitarr, telefon och plånbok, och många kläder.
även i ditt rum, men där är vi inte inne så mycket än, det är tomt och tyst där utan dig bara..
jag önskar jag kunde uppfylla dina drömmar åt dig, men jag är inte bra nog för det.
skulle aldrig kunna få ett jobb som du skulle kunnat fått.
just nu känns det som om jag aldrig ska köra bil själv, du ville ju ha en snygg bil sa du jämt.
och jag kan inte heller ta hand om dina barn, för du hann aldrig få några :(
jag kan inte göra mycket som du verkligen ville göra, men jag ska försöka göra dig stolt iaf..
kommer du ihåg när vi var små?
det var på vintern i bovik, du bärde ut mig i mamma och pappas bil, och du tog med pappas knivlåda och gömde den i skogen. du låsades köra med en hatt på huvudet.
mamma och pappa var oroliga när dom vaknade, men dom hittade oss och senare märkte dom att knivlådan var borta.
och den som hittade den skulle få 20 kronor, du sprang och hämtade den direkt.
jag saknar den tiden, man vet inte vad man förlorar fören man gör det.
ta vara på eran tid med näraste och käraste, nästa dag kanske dom inte finns mer.
vila i frid patirk, världens bästa storebror. vi saknar dig obeskrlivligt mycket ska du vet :'( <3
jag drömde om dig inatt igen patrik. du ringde mamma, berättade att det inte var ni som krockat, du sa att du var hemma hos martin i berga och skulle festa men du mådde så dåligt för att du inte vågat berätta nåt om att det inte var ni, så du skulle komma hem..
men sen vaknade jag, så fick aldrig träffa dig i drömmen.
men det kommer fler gånger vi kan träffas i drömmarna bror, eller hur?
och vetu? din parfym, så som du alltid luktar, den lukten finns kvar på "din" toalett, och på din gitarr, telefon och plånbok, och många kläder.
även i ditt rum, men där är vi inte inne så mycket än, det är tomt och tyst där utan dig bara..
jag önskar jag kunde uppfylla dina drömmar åt dig, men jag är inte bra nog för det.
skulle aldrig kunna få ett jobb som du skulle kunnat fått.
just nu känns det som om jag aldrig ska köra bil själv, du ville ju ha en snygg bil sa du jämt.
och jag kan inte heller ta hand om dina barn, för du hann aldrig få några :(
jag kan inte göra mycket som du verkligen ville göra, men jag ska försöka göra dig stolt iaf..
kommer du ihåg när vi var små?
det var på vintern i bovik, du bärde ut mig i mamma och pappas bil, och du tog med pappas knivlåda och gömde den i skogen. du låsades köra med en hatt på huvudet.
mamma och pappa var oroliga när dom vaknade, men dom hittade oss och senare märkte dom att knivlådan var borta.
och den som hittade den skulle få 20 kronor, du sprang och hämtade den direkt.
jag saknar den tiden, man vet inte vad man förlorar fören man gör det.
ta vara på eran tid med näraste och käraste, nästa dag kanske dom inte finns mer.
vila i frid patirk, världens bästa storebror. vi saknar dig obeskrlivligt mycket ska du vet :'( <3
12/5-09
hej igen älskade patrik.
jag hoppas allt är bra hos dig nu, vi saknar dig verkligen..
allt är så tomt här hemma utan dig, allt är tomt inom mig.
jag saknar dig storebror, jag vill att du ska komma tillbaka, jag skulle ge allt för det.
förstår inte hur gud kunde ta ifrån en sån underbar person som dig.
du hade hela livet framför dig, micke också.
Jag förstår inte, jag kan inte förstå och jag kan inte inse att det är sant.
snälla, ge mig bara ett svar varför..
Bara 17 år, så ung.
jag kan inte klara mig utan dig bror, jag kan inte gå ut och le utan att må dåligt över att
göra det. jag vet inte varför, men allt känns så himla fel utan dig, kan inte vara glad.
och så fort jag skrattar så vänder det och jag ångrar det, förstår inte hur jag kan skratta ens lite utan dig.
allt gör jag om nätterna är att gråta, det första jag tänker när jag vaknar är att jag orkar inte en dag till.
men jag kämpar på, för dig, för mamma och pappa.
Jag ber dig, kom tillbaka. Ta min plats, vad som helst. kom tillbaka bara.
klarar inte av att se alla ledsna, trösta alla andra, när jag knappt orkar stå upp själv.
jag kan inte förstå att du är borta, att vi inte kommer ses fören mitt liv också är över.
Var och kollade på din kropp igår, såg att din själ inte var där, vi hoppas du är här.
det var så jobbigt, så hemskt. ser fortfarande dig framför mig.
Mormor,mia och rasmus var också där. Det vet du kanske, du kanske stod där brevid oss som ett stöd.
det vi såg var bara ditt skal, din själ lever fortfarande.
eller hur då älskade storebror?
om det verkligen är helt omöjligt att komma tillbaka för dig, så ber jag dig iaf att visa mig att du är här med oss.
ber bara om ett svar. Fast jag kommer aldrig sluta hoppas att du kommer tillbaka igenom dörren och ropar " hallå" som du alltid gör.
jag saknar dig bara mer för varje dag, förstår mer och mer vad som egentligen har hänt. Allt blir bara så mycket jobbigare och tyngre, allt känns dåligare.
allt är bara... så otroligt jobbigt utan dig.
varför hände det som hände? ge mig ett svar, ge mig ett svar så jag kan förstå.
när allt rasar, hur är man då stark?
genom natt och dag, varje andetag, försöker hitta ett svar i varje tår, försöker hitta ett ljus för varje minut.
du var ju nyss här, nu är du borta.
varför kommer du inte hem?
du var min andra halva, jag är bara halv nu, kommer aldrig kunna bli hel fören vi ses igen.
du var min andra halva storebror. Det var du som fick mig på benen, det var du som fick mig orka allt, det var du som alltid fanns där och ställde upp.
allt känns så tomt nu, när allt är tyst från ditt rum, när ingen kommer igenom ytterdörren och ropar " hallå " när ingen är i köket på nätterna och tar nåt att äta eller bara kollar vad det finns.
när vattenkranen inte står på en halvtimme innan du tar ditt vatten.
allt är så jävla tomt utan dig, ingenting kommer bli som förut, inget kommer bli sig likt.
kommer inte gå en endaste dag utan att du finns i mina tankar.
kommer inte gå en endaste natt utan att jag fäller en tår för dig.
kommer inte gå ett endaste år jag kan vara glad igen.
kanske utanpå någon gång, men aldrig inuti.
kommer aldrig någonsin glömma dig storebror, aldrig!
vi ses igen, tills den dagen har du farmor & mikael, och alla andra du kände. <3
du kommer aldrig vara ensam där uppe, himlens vackraste ängel.
jag önskar tiden går fort, men det går väldigt sakta, känns som den står still ibland.
jag älskar dig patrik niklas krans, min älskade storebror.
jag ska försöka somna nu, så jag får träffa dig i drömmen.
hoppashoppashoppas!
och du, patrik? kom hem snart, okej?
<3 saknar och älskar dig.
jag hoppas allt är bra hos dig nu, vi saknar dig verkligen..
allt är så tomt här hemma utan dig, allt är tomt inom mig.
jag saknar dig storebror, jag vill att du ska komma tillbaka, jag skulle ge allt för det.
förstår inte hur gud kunde ta ifrån en sån underbar person som dig.
du hade hela livet framför dig, micke också.
Jag förstår inte, jag kan inte förstå och jag kan inte inse att det är sant.
snälla, ge mig bara ett svar varför..
Bara 17 år, så ung.
jag kan inte klara mig utan dig bror, jag kan inte gå ut och le utan att må dåligt över att
göra det. jag vet inte varför, men allt känns så himla fel utan dig, kan inte vara glad.
och så fort jag skrattar så vänder det och jag ångrar det, förstår inte hur jag kan skratta ens lite utan dig.
allt gör jag om nätterna är att gråta, det första jag tänker när jag vaknar är att jag orkar inte en dag till.
men jag kämpar på, för dig, för mamma och pappa.
Jag ber dig, kom tillbaka. Ta min plats, vad som helst. kom tillbaka bara.
klarar inte av att se alla ledsna, trösta alla andra, när jag knappt orkar stå upp själv.
jag kan inte förstå att du är borta, att vi inte kommer ses fören mitt liv också är över.
Var och kollade på din kropp igår, såg att din själ inte var där, vi hoppas du är här.
det var så jobbigt, så hemskt. ser fortfarande dig framför mig.
Mormor,mia och rasmus var också där. Det vet du kanske, du kanske stod där brevid oss som ett stöd.
det vi såg var bara ditt skal, din själ lever fortfarande.
eller hur då älskade storebror?
om det verkligen är helt omöjligt att komma tillbaka för dig, så ber jag dig iaf att visa mig att du är här med oss.
ber bara om ett svar. Fast jag kommer aldrig sluta hoppas att du kommer tillbaka igenom dörren och ropar " hallå" som du alltid gör.
jag saknar dig bara mer för varje dag, förstår mer och mer vad som egentligen har hänt. Allt blir bara så mycket jobbigare och tyngre, allt känns dåligare.
allt är bara... så otroligt jobbigt utan dig.
varför hände det som hände? ge mig ett svar, ge mig ett svar så jag kan förstå.
när allt rasar, hur är man då stark?
genom natt och dag, varje andetag, försöker hitta ett svar i varje tår, försöker hitta ett ljus för varje minut.
du var ju nyss här, nu är du borta.
varför kommer du inte hem?
du var min andra halva, jag är bara halv nu, kommer aldrig kunna bli hel fören vi ses igen.
du var min andra halva storebror. Det var du som fick mig på benen, det var du som fick mig orka allt, det var du som alltid fanns där och ställde upp.
allt känns så tomt nu, när allt är tyst från ditt rum, när ingen kommer igenom ytterdörren och ropar " hallå " när ingen är i köket på nätterna och tar nåt att äta eller bara kollar vad det finns.
när vattenkranen inte står på en halvtimme innan du tar ditt vatten.
allt är så jävla tomt utan dig, ingenting kommer bli som förut, inget kommer bli sig likt.
kommer inte gå en endaste dag utan att du finns i mina tankar.
kommer inte gå en endaste natt utan att jag fäller en tår för dig.
kommer inte gå ett endaste år jag kan vara glad igen.
kanske utanpå någon gång, men aldrig inuti.
kommer aldrig någonsin glömma dig storebror, aldrig!
vi ses igen, tills den dagen har du farmor & mikael, och alla andra du kände. <3
du kommer aldrig vara ensam där uppe, himlens vackraste ängel.
jag önskar tiden går fort, men det går väldigt sakta, känns som den står still ibland.
jag älskar dig patrik niklas krans, min älskade storebror.
jag ska försöka somna nu, så jag får träffa dig i drömmen.
hoppashoppashoppas!
och du, patrik? kom hem snart, okej?
<3 saknar och älskar dig.
11/5-09
:'(
idag var jag,mormor,mia och rasmus och kollade på dig patrik.
mamma och pappa orkade inte åka dit, dom vill minnas dig som du är.
det vet du. Och skulle dom vilja se dig,så kan dom kolla sen om dom vill, men det är bättre att minnas dig som du var.
du är fortfarande här, det är bara ditt skal som är där.
det syntes att det bara var skalet där, din själ är någon annan stans.
men det var verkligen hemskt, kände hur verkligenheten kom.
kände att det var verkligen, att det inte var någon dröm.
men även fast jag börjar förstå att det är sant, så kommer jag ändå inte sluta hoppas att du kommer hem.
du kommer komma hem, du är hemma nu, du är med oss. eller hur?
vi kanske inte ser dig, men vi känner dig, vi känner att du är här.
saknar dig så fruktansvärt mycket patrik, jag vill bara att du ska komma hem.
jag vill inte förlora dig, jag vill inte leva utan dig.
jag vill ha en storebror, inte vem som helst. bara dig.
för du var och är fortfarande världens bästa storebror, och det kommer du alltid att vara, iaf för mig!
Den enda anledningen till att jag lyckas somna ibland är att jag hoppas du kommer till mig i drömmen, att jag får träffa dig i mina drömmar, det har hänt en gång hittils. Samma natt som du var i mammas drömmar också faktiskt.
jag vet att du inte kommer för ofta fören vi verkligen klarar det, jag känner att jag klarar det, men jag vet inte.
du vet nog bäst patrik.
Jag hoppas du har den underbart där du är just nu, och att det är fint där och jag hoppas du hälsar på oss lite då och då.
för vi behöver dig, ett liv utan dig kommer bli obeskrligt svårt, just nu känns det som om jag aldrig kommer klara leva hela livet med att veta att jag inte kommer kunna se dig mer än i drömmarna och tankarna, minnet.
men jag ska kämpa så gott jag kan för din skull, för mamma och pappas skull.
Sov gott älskade himlens vackraste och mest älskade ängel, vi ses snart.
idag var jag,mormor,mia och rasmus och kollade på dig patrik.
mamma och pappa orkade inte åka dit, dom vill minnas dig som du är.
det vet du. Och skulle dom vilja se dig,så kan dom kolla sen om dom vill, men det är bättre att minnas dig som du var.
du är fortfarande här, det är bara ditt skal som är där.
det syntes att det bara var skalet där, din själ är någon annan stans.
men det var verkligen hemskt, kände hur verkligenheten kom.
kände att det var verkligen, att det inte var någon dröm.
men även fast jag börjar förstå att det är sant, så kommer jag ändå inte sluta hoppas att du kommer hem.
du kommer komma hem, du är hemma nu, du är med oss. eller hur?
vi kanske inte ser dig, men vi känner dig, vi känner att du är här.
saknar dig så fruktansvärt mycket patrik, jag vill bara att du ska komma hem.
jag vill inte förlora dig, jag vill inte leva utan dig.
jag vill ha en storebror, inte vem som helst. bara dig.
för du var och är fortfarande världens bästa storebror, och det kommer du alltid att vara, iaf för mig!
Den enda anledningen till att jag lyckas somna ibland är att jag hoppas du kommer till mig i drömmen, att jag får träffa dig i mina drömmar, det har hänt en gång hittils. Samma natt som du var i mammas drömmar också faktiskt.
jag vet att du inte kommer för ofta fören vi verkligen klarar det, jag känner att jag klarar det, men jag vet inte.
du vet nog bäst patrik.
Jag hoppas du har den underbart där du är just nu, och att det är fint där och jag hoppas du hälsar på oss lite då och då.
för vi behöver dig, ett liv utan dig kommer bli obeskrligt svårt, just nu känns det som om jag aldrig kommer klara leva hela livet med att veta att jag inte kommer kunna se dig mer än i drömmarna och tankarna, minnet.
men jag ska kämpa så gott jag kan för din skull, för mamma och pappas skull.
Sov gott älskade himlens vackraste och mest älskade ängel, vi ses snart.
8/5-09 - 10/5-09
fredag.
idag kom elin, det var skönt med sällskap, med någon som kände dig bra och älskade dig väldigt mycket.
vi var ner till olycksplatsen för elin ville se hur det var där, det kom massa tårar..
det är fint där men ändå det hemskaste ställe jag vet.
vi tände ljus och la blommor där, tänkte på dig och mikael.
ni är verkligen saknade, så otroligt saknade.
lördag.
vi var även dit idag också, elin la ett brev där som är till dig patrik, hoppas du har läst det!
vi tände ljus och la mer blommor där.
tiden gick sakta, kändes som en dröm.
det gör det fortfarande.
vi pratade väldigt mycket om minnen och allt, det var jobbigt men ändå skönt att prata ut med någon som förstår och lyssnar. Vi pratade i timmar om dig, det kändes som minuter.
vi hörde också andetag, det var inte någon av oss.
( och för er som inte tror mig, det är faktiskt sant ) det kan jag svära på allt.
det var läskigt men antagligen var det du, så det var skönt på samma gång också, väldigt skönt.
jag hoppas du hörde allt vi sa, allt vi pratade om. tårar och glädje var det, minnen och tankar.
jag saknar dig så det gör ont, jag vill höra dig skratta och prata igen, jag vill se dig le.
jag vill veta att du är här och jag vill veta att du mår bra.
jag hoppas du kan ge mig ett svar på varför det här hände, om du vet det själv :'( jag vill iaf ha ett svar på att du mår bra, snälla patrik. jag ber.
vila i frid, vi ses snart igen!
idag kom elin, det var skönt med sällskap, med någon som kände dig bra och älskade dig väldigt mycket.
vi var ner till olycksplatsen för elin ville se hur det var där, det kom massa tårar..
det är fint där men ändå det hemskaste ställe jag vet.
vi tände ljus och la blommor där, tänkte på dig och mikael.
ni är verkligen saknade, så otroligt saknade.
lördag.
vi var även dit idag också, elin la ett brev där som är till dig patrik, hoppas du har läst det!
vi tände ljus och la mer blommor där.
tiden gick sakta, kändes som en dröm.
det gör det fortfarande.
vi pratade väldigt mycket om minnen och allt, det var jobbigt men ändå skönt att prata ut med någon som förstår och lyssnar. Vi pratade i timmar om dig, det kändes som minuter.
vi hörde också andetag, det var inte någon av oss.
( och för er som inte tror mig, det är faktiskt sant ) det kan jag svära på allt.
det var läskigt men antagligen var det du, så det var skönt på samma gång också, väldigt skönt.
jag hoppas du hörde allt vi sa, allt vi pratade om. tårar och glädje var det, minnen och tankar.
jag saknar dig så det gör ont, jag vill höra dig skratta och prata igen, jag vill se dig le.
jag vill veta att du är här och jag vill veta att du mår bra.
jag hoppas du kan ge mig ett svar på varför det här hände, om du vet det själv :'( jag vill iaf ha ett svar på att du mår bra, snälla patrik. jag ber.
vila i frid, vi ses snart igen!
7/5-09
6 dagar utan dig nu.
det känns fortfarande som du kommer hem snart, på engång man hör dörren så går jag dit och kollar, men det är aldrig du som kommer in där längre, aldrig du som knackar på dörren längre, aldrig du som ropar hallå när det kommer någon.
jag tänker fortsätta hoppas och tro att du kommer hem snart, om det så ska ta föralltid så kommer jag aldrig sluta hoppas och tro.
Kommer vänta på att du kommer hem tills den dagen vi ses igen, det är inget jag bara säger, det är något jag verkligen menar.
jag saknar dig så fruktansvärt mycket, kan inte le längre.
kan knappt stå på benen längre, kan inte vara glad.
klarar inte av det här patrik, kom hem nu.
vi saknar dig, och du har visat nu hur det skulle vara utan dig.
så snälla, jag ber dig. kom bara hem nu.. snälla. :'(
var och kollade på olycksplatsen idag patrik, det var mörkt och vi tände ljus.
det vart fint, det var fint och det är fint.
jag hatar den platsen, för hade den inte funnits så hade du varit hemma nu.
men, jag ska kämpa på för mamma och pappas skull och speciellt för din skull.
men det blir verkligen svårt utan ditt stöd i alla lägen som förut.
men jag ska göra mitt bästa.
och jag vet att jag inte sagt det så ofta, men jag älskar dig storebror. det gör jag verkligen!
HIMLENS VACKRASTE ÄNGEL, är du patrik.
vila i frid, vi ses snart <3
det känns fortfarande som du kommer hem snart, på engång man hör dörren så går jag dit och kollar, men det är aldrig du som kommer in där längre, aldrig du som knackar på dörren längre, aldrig du som ropar hallå när det kommer någon.
jag tänker fortsätta hoppas och tro att du kommer hem snart, om det så ska ta föralltid så kommer jag aldrig sluta hoppas och tro.
Kommer vänta på att du kommer hem tills den dagen vi ses igen, det är inget jag bara säger, det är något jag verkligen menar.
jag saknar dig så fruktansvärt mycket, kan inte le längre.
kan knappt stå på benen längre, kan inte vara glad.
klarar inte av det här patrik, kom hem nu.
vi saknar dig, och du har visat nu hur det skulle vara utan dig.
så snälla, jag ber dig. kom bara hem nu.. snälla. :'(
var och kollade på olycksplatsen idag patrik, det var mörkt och vi tände ljus.
det vart fint, det var fint och det är fint.
jag hatar den platsen, för hade den inte funnits så hade du varit hemma nu.
men, jag ska kämpa på för mamma och pappas skull och speciellt för din skull.
men det blir verkligen svårt utan ditt stöd i alla lägen som förut.
men jag ska göra mitt bästa.
och jag vet att jag inte sagt det så ofta, men jag älskar dig storebror. det gör jag verkligen!
HIMLENS VACKRASTE ÄNGEL, är du patrik.
vila i frid, vi ses snart <3
2 till 6 maj 09.
Jag minns absolut ingenting från dom här dagarna.
sitter här och försöker komma på vad vi gjorde, men minns inte alls.
minns bara dagen vi fick veta och dagen idag, alla tankar, alla minnen, allt annat tar över.
man fattar ingenting, man glömmer bort saker, man kommer inte ihåg något.
tiden går så sakta hela tiden, man kan inte sova om nätterna.
det är bara tankar som snurrar runt, man blir helt förvirrad och konstig i huvudet.
allt står still samtidigt som man har tusen tankar.
allt jag vet är att jag skulle ge mitt liv bara för att du ska komma tillbaka patrik, jag skulle ge allt för det.
förstår inte vad som hänt, sitter helatiden och undrar när du kommer hem, in genom dörren och ropar, hallå. som du alltid gör.
vart är du? varför gjorde du såhär`? varför lämnade du oss :'(
finns inga ord..
vila i frid patrik, du är världens bästa storebror och jag vet att även fast jag inte ser dig så vet jag att du är här med oss.
:'( varför.. 1/5-09
En dag jag aldrig kommer glömma.
Valborgs kvällen, sista gången jag pratade med honom var när vi skjusade dig till Martin, du satt i mitt knä för bilen var full, hah :( sen träffade jag faktiskt dig senare också, men då hälsade du på hero. Det var en timme före olyckan..
jag gick hem, hörde att någon kom hem. hörde inte att någon gick, men ni hade smygit in och tagit reservnycklarna toll bilen.
mamma ringde mig sen vid halv två tiden och bad mig ta fram bilnycklarna för pettri skulle komma och hämta henne, men bilen var inte hemma.
när mamma kom hem ringde vi dig flera gånger, ringde och ringde, utan svar..
Så jag antog att ni hade åkt hem till någon bara, fast hoppades mest på att bilen var stulen bara.
Jag somnade vid 4 tiden på natten. Blev väck av mamma klockan 5 ungefär, hon satt på min säng och grät och upprepade "patrik är död" jag var nyvaken och frågade vafan hon säger.. sen kollade jag upp, då stog två poliser där också. jag kände i hela kroppen, ville bara skrika. Hoppet om att det var någon som tagit patriks saker och bilen var så stort.. Men så var det inte. Vi ringde mormor, inget svar. och vi ringde pappa, han svarfade inte heller. vi försökte få tag på någon hela morgonen. tillslut så fick vi tag på helena och klas som kom hem till oss. timmarna gick och mormor eller pappa svarade inte, till slut åkte jag, sofie,emelie och sofies pappa till olycksplatsen, det låg fortfarande massor av bitar från bilen kvar där. hade inga ord att säga, bara att " det här är inte sant, det är bara en dröm" senare kom pappasbror och hämtade mig, vi åkte och pratade med pappa och berättade.. fortsatte till årsunda, vi satt bara, sa inget..
slutade med att jag följde med alla till olycksplatsen igen, det var så otorligt många som var där och sörjde, det var så hemskt.. tårarna slutade aldrig att rinna. Kändes som jag ville stå kvar där föralltid.
Man hade inte fattat vad som hänt, det gör jag inte än.
inget känns sant, allt känns inte mer än som en hemsk mardröm.
man kollar alltid på dörren och undrar " när kommer patrik hem?" det kommer aldrig någon och öppnar dörren.
och varje gång det ringer på dörren, så flyger man upp och tror det är han.
men det är aldrig patrik som står där.
ibland känner man din doft susa förbi, man tror det är du som går förbi.. men när man kollar så står du inte där, du är inte här.
eller jo, du är här. men vi kan inte se dig.
det finns absolut inga ord i världen som kan beskriva vilken tomhet och saknad du har lämnat kvar. inget kommer någonsin bli som förut, aldrig.
jag skulle ge mitt liv bara du kom tillbaka, jag skulle inte tveka.
jag hoppas du och mikael har det bra nu, jag hoppas ni mår underbart.
och ingen av oss kommer aldrig att glömma er, aldrig någonsin.
ni kommer alltid leva kvar i oss, i våra hjärtan och i våran själ och vårat minne, föralltid. okej? glöm inte det..
vila ifrid. 1991-2009 :'( <3 iloveyou.
enligt andra togs denna bild 1/5 01.19 några minuter senare var du död. :'( ååh..
Valborgs kvällen, sista gången jag pratade med honom var när vi skjusade dig till Martin, du satt i mitt knä för bilen var full, hah :( sen träffade jag faktiskt dig senare också, men då hälsade du på hero. Det var en timme före olyckan..
jag gick hem, hörde att någon kom hem. hörde inte att någon gick, men ni hade smygit in och tagit reservnycklarna toll bilen.
mamma ringde mig sen vid halv två tiden och bad mig ta fram bilnycklarna för pettri skulle komma och hämta henne, men bilen var inte hemma.
när mamma kom hem ringde vi dig flera gånger, ringde och ringde, utan svar..
Så jag antog att ni hade åkt hem till någon bara, fast hoppades mest på att bilen var stulen bara.
Jag somnade vid 4 tiden på natten. Blev väck av mamma klockan 5 ungefär, hon satt på min säng och grät och upprepade "patrik är död" jag var nyvaken och frågade vafan hon säger.. sen kollade jag upp, då stog två poliser där också. jag kände i hela kroppen, ville bara skrika. Hoppet om att det var någon som tagit patriks saker och bilen var så stort.. Men så var det inte. Vi ringde mormor, inget svar. och vi ringde pappa, han svarfade inte heller. vi försökte få tag på någon hela morgonen. tillslut så fick vi tag på helena och klas som kom hem till oss. timmarna gick och mormor eller pappa svarade inte, till slut åkte jag, sofie,emelie och sofies pappa till olycksplatsen, det låg fortfarande massor av bitar från bilen kvar där. hade inga ord att säga, bara att " det här är inte sant, det är bara en dröm" senare kom pappasbror och hämtade mig, vi åkte och pratade med pappa och berättade.. fortsatte till årsunda, vi satt bara, sa inget..
slutade med att jag följde med alla till olycksplatsen igen, det var så otorligt många som var där och sörjde, det var så hemskt.. tårarna slutade aldrig att rinna. Kändes som jag ville stå kvar där föralltid.
Man hade inte fattat vad som hänt, det gör jag inte än.
inget känns sant, allt känns inte mer än som en hemsk mardröm.
man kollar alltid på dörren och undrar " när kommer patrik hem?" det kommer aldrig någon och öppnar dörren.
och varje gång det ringer på dörren, så flyger man upp och tror det är han.
men det är aldrig patrik som står där.
ibland känner man din doft susa förbi, man tror det är du som går förbi.. men när man kollar så står du inte där, du är inte här.
eller jo, du är här. men vi kan inte se dig.
det finns absolut inga ord i världen som kan beskriva vilken tomhet och saknad du har lämnat kvar. inget kommer någonsin bli som förut, aldrig.
jag skulle ge mitt liv bara du kom tillbaka, jag skulle inte tveka.
jag hoppas du och mikael har det bra nu, jag hoppas ni mår underbart.
och ingen av oss kommer aldrig att glömma er, aldrig någonsin.
ni kommer alltid leva kvar i oss, i våra hjärtan och i våran själ och vårat minne, föralltid. okej? glöm inte det..
vila ifrid. 1991-2009 :'( <3 iloveyou.
enligt andra togs denna bild 1/5 01.19 några minuter senare var du död. :'( ååh..
