storebror, älskade storebror..

Du kommer aldrig att förstå hur mycket jag saknar dig, hur ont det gör utan dig.
att tänka på att du är borta, gör så ont, tårarna börjar rinna direkt.
jag vill bara att du ska komma hem, jag vill bara att det ska vara som förut.
jag vill, snälla..
jag går alltid in i ditt rum, minst en gång om dagen för att kolla om du är hemma, om du är där.
men du är aldrig där, din parfym är inte lika stark där inne längre.
det är inte ens stökigt där som det alltid var..
jag hör aldrig musik därifrån som du alltid spelade, hör aldrig någon som spelar gitarr där inne som du alltid gjorde.
hör ingen som kommer hit och går in dit längre.
allt är tomt nu, allt är tomt,tyst, tråkigt, allt är tomt. och saknaden bara växer.
samtidigt som jag lär mig mer och mer att inte falla när andra ser, inte visa hur jag egentligen mår.
men såfort jag tänker på dig, försöker komma på vad dina sista ord var, om du hann reagera på något innan ni krockade, om du hann tänka. jag hoppas faktiskt inte det, jag hoppas det gick så fort att ingen av er hann tänka.

livet är orättvist, livet suger. livet är hårt, aldrig lätt.
dagarna blir inte bättre, bara sämre.
tårarna kommer såfort jag börjar tänka i min ensamhet.
vill bara att du ska komma hem, vill att allt ska vara som det var förut.

ingenting kommer bli som förut, allt kommer vara som att leva i en annan ny tom värld.
jag saknar dig storebror, och jag hoppas mer än allt att du har det bra nu.
bättre än vad något kan bli, bättre än så!
jag hoppas verkligen det, och jag hoppas vi ses snart igen.

vila i frid.. :'( <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0