måste skriva av mig lite..
Jag måste skriva av mig, även fast det inte finns ord att använda.
ord som kan beskriva hur stor saknaden är, hur jobbigt det är utan dig.
inga ord räcker till längre.
Du och micke blev bara 17 år, ni båda skulle fylla 18 i år.
micke skulle fyllt den 7/10 och du 7/11.
jag förstår fan inte hur gud kan ta ifrån några så unga sina liv, speciellt så underbara som ni var/är..
jag vet att du inte skulle vilja att vi var ledsna, men det är verkligen inte lätt att låta bli.
jag klarar att hålla tårarna inne rätt bra, men dom kommer ikapp tillslut.
inut i, gråter jag mer och mer för varje dag.
även om jag inte visar det för alla, så gör jag det.
jag vill inte dra till mig massa uppmärksamhet eller något sånt, alla som kände dig, er. har förlorat något väldigt värdefullt, det är inte mer eller mindre synd om någon.
alla som kände er för dom ni var, mår lika dåligt dom med.
så fina var ni, helt underbara..
och du patrik, jag vet att jag har sagt det minst tusen gånger nu och jag önskar jag sa det till dig lika ofta förut.
du är verkligen världens bästa storebror, finns ingen bättre. Går inte att bli bättre än dig.
jag kan säga det hur mycket som helst, jag menar det lika mycket varje gång.
Nätterna är jobbigast, då tröttheten aldrig kommer.
då alla huvudets dimoner kommer smygandes, alla tankar och minnen kommer fram mer och mer.
bara massor av tårar som gör att man somnar tillslut.
jag försöker verkligen att kämpa på varje dag, för det vet jag att du vill att vi alla ska göra.
du hade inte velat att någon stannar upp sitt liv och sitter och sörjer jämt.
men vad ska man göra då? dom enda gånger jag kan skratta utan att låsas är när vi pratar minnen om dig, alla roliga minnen.. finns så många, du var alltid en liten tok, alltid lika galen och glad!
när vi var mindre.
en gång när du,jag och mamma var ute och cyklade, så skulle du stanna och vänta på oss, men istället så sätter du foten i ett dike och ramlar ner i vattnet.
och en gång tog du med mig ut i bilen mitt i vintern, hade hatt på dig.
och när vi bodde i berga så gömde vi oss alltid i ett skåp i köket längst upp mot taket typ, och en gång så satt pappa där och spillde ut vin och du och rasmus trodde det var spöksnor, haha.
såg en bild på när vi satt där uppe för någon vecka sen när jag kollade igenom bilder, minnen!
Minns du när vi var i skån med familjen carlerby också?
då vi var ute och badade, jag och sofie simmade långt ut och så går ni upp och ropar att det är en gädda där, så sjukt rädda blev vi :D och när vi kom upp så var den en minigädda, en bebis som säkert bara var som en cigg.
haha. vi fångade den iallafall och stoppade i en skottkärra med vatten, och den försökte bita oss hela tiden.
ja, det finns verkligen sjukt många minnen. skulle jag skriva upp alla minnen jag kommer ihåg så jag lovar, det hade inte fått plats, även om det fanns oändligt med plats här.
skulle bli som 100000 böcker!
Du var en galen liten söt patrik du, hittade alltid på nåt bus, skämt. alltid lika glad.
som typ, när vi åkte "motorcykel" typ. så sa pappa åt oss att vara försiktiga för om vi vurpa så skulle vi bryta alla ben i kroppen, och så åkte vi ut på vägen på åkern och åkte, så sa du åt mig " håll i dig hårt i mig " så ramlade du med flit, haha. bara för att kolla om pappa talade sanning.
liksom, bara det bevisar att du var galen, sötgalen!
fast nu finns sånt inte mer fören vi ses på andra sidan igen, jag kommer sakna det.
kommer sakna allt, verkligen..
så mycket du varit med om, och du har alltid klarat dig.
varför gjorde du inte det nu också :'(
jag önskar,jag hoppas,jag vill.
men finns inget som kan ändra det som hänt, tyvärr.
därför får du spara lite galenskaper tills vi ses igen, så vi kan hitta på något roligt då!
jag vet att du inte vill se oss ledsna, jag vet att du vill att vi ska vara glada.
det är vi, såfort vi pratar om dig, gråter vi, är det glädje tårar.
annars är det inte så mycket att finnas att vara glad för, men vi försöker vårat bästa, du vet det.
vill fortsätta skriva, känner att jag behöver skriva av mig.
men jag måste försöka sova, klockan är halv 4.
får se om jag kan somna, annars skriver jag nog mer här.
annars imorgon eller nåt. Helt enkelt nästa gång jag känner att ajg behöver skriva av mig!
ha det bra, hoppas du sover lite du också.
du har nog en rolig,bra dag framför dig :)
för jag vet att du har det bra nu, eller ja, att ni har det bra!
var inte för busiga nu, sovgott älskade storebror och mikael!
ord som kan beskriva hur stor saknaden är, hur jobbigt det är utan dig.
inga ord räcker till längre.
Du och micke blev bara 17 år, ni båda skulle fylla 18 i år.
micke skulle fyllt den 7/10 och du 7/11.
jag förstår fan inte hur gud kan ta ifrån några så unga sina liv, speciellt så underbara som ni var/är..
jag vet att du inte skulle vilja att vi var ledsna, men det är verkligen inte lätt att låta bli.
jag klarar att hålla tårarna inne rätt bra, men dom kommer ikapp tillslut.
inut i, gråter jag mer och mer för varje dag.
även om jag inte visar det för alla, så gör jag det.
jag vill inte dra till mig massa uppmärksamhet eller något sånt, alla som kände dig, er. har förlorat något väldigt värdefullt, det är inte mer eller mindre synd om någon.
alla som kände er för dom ni var, mår lika dåligt dom med.
så fina var ni, helt underbara..
och du patrik, jag vet att jag har sagt det minst tusen gånger nu och jag önskar jag sa det till dig lika ofta förut.
du är verkligen världens bästa storebror, finns ingen bättre. Går inte att bli bättre än dig.
jag kan säga det hur mycket som helst, jag menar det lika mycket varje gång.
Nätterna är jobbigast, då tröttheten aldrig kommer.
då alla huvudets dimoner kommer smygandes, alla tankar och minnen kommer fram mer och mer.
bara massor av tårar som gör att man somnar tillslut.
jag försöker verkligen att kämpa på varje dag, för det vet jag att du vill att vi alla ska göra.
du hade inte velat att någon stannar upp sitt liv och sitter och sörjer jämt.
men vad ska man göra då? dom enda gånger jag kan skratta utan att låsas är när vi pratar minnen om dig, alla roliga minnen.. finns så många, du var alltid en liten tok, alltid lika galen och glad!
när vi var mindre.
en gång när du,jag och mamma var ute och cyklade, så skulle du stanna och vänta på oss, men istället så sätter du foten i ett dike och ramlar ner i vattnet.
och en gång tog du med mig ut i bilen mitt i vintern, hade hatt på dig.
och när vi bodde i berga så gömde vi oss alltid i ett skåp i köket längst upp mot taket typ, och en gång så satt pappa där och spillde ut vin och du och rasmus trodde det var spöksnor, haha.
såg en bild på när vi satt där uppe för någon vecka sen när jag kollade igenom bilder, minnen!
Minns du när vi var i skån med familjen carlerby också?
då vi var ute och badade, jag och sofie simmade långt ut och så går ni upp och ropar att det är en gädda där, så sjukt rädda blev vi :D och när vi kom upp så var den en minigädda, en bebis som säkert bara var som en cigg.
haha. vi fångade den iallafall och stoppade i en skottkärra med vatten, och den försökte bita oss hela tiden.
ja, det finns verkligen sjukt många minnen. skulle jag skriva upp alla minnen jag kommer ihåg så jag lovar, det hade inte fått plats, även om det fanns oändligt med plats här.
skulle bli som 100000 böcker!
Du var en galen liten söt patrik du, hittade alltid på nåt bus, skämt. alltid lika glad.
som typ, när vi åkte "motorcykel" typ. så sa pappa åt oss att vara försiktiga för om vi vurpa så skulle vi bryta alla ben i kroppen, och så åkte vi ut på vägen på åkern och åkte, så sa du åt mig " håll i dig hårt i mig " så ramlade du med flit, haha. bara för att kolla om pappa talade sanning.
liksom, bara det bevisar att du var galen, sötgalen!
fast nu finns sånt inte mer fören vi ses på andra sidan igen, jag kommer sakna det.
kommer sakna allt, verkligen..
så mycket du varit med om, och du har alltid klarat dig.
varför gjorde du inte det nu också :'(
jag önskar,jag hoppas,jag vill.
men finns inget som kan ändra det som hänt, tyvärr.
därför får du spara lite galenskaper tills vi ses igen, så vi kan hitta på något roligt då!
jag vet att du inte vill se oss ledsna, jag vet att du vill att vi ska vara glada.
det är vi, såfort vi pratar om dig, gråter vi, är det glädje tårar.
annars är det inte så mycket att finnas att vara glad för, men vi försöker vårat bästa, du vet det.
vill fortsätta skriva, känner att jag behöver skriva av mig.
men jag måste försöka sova, klockan är halv 4.
får se om jag kan somna, annars skriver jag nog mer här.
annars imorgon eller nåt. Helt enkelt nästa gång jag känner att ajg behöver skriva av mig!
ha det bra, hoppas du sover lite du också.
du har nog en rolig,bra dag framför dig :)
för jag vet att du har det bra nu, eller ja, att ni har det bra!
var inte för busiga nu, sovgott älskade storebror och mikael!
Kommentarer
Trackback