-

En dag jag aldrig kommer glömma.
Valborgs kvällen, sista gången jag pratade med honom var när vi skjusade dig till Martin, du satt i mitt knä för bilen var full, hah :(  sen träffade jag faktiskt dig senare också, men då hälsade du på hero. Det var en timme före olyckan..
jag gick hem, hörde att någon kom hem. hörde inte att någon gick, men ni hade smygit in och tagit reservnycklarna toll bilen.
mamma ringde mig sen vid halv två tiden och bad mig ta fram bilnycklarna för pettri skulle komma och hämta henne, men bilen var inte hemma.
när mamma kom hem ringde vi dig flera gånger, ringde och ringde, utan svar..
Så jag antog att ni hade åkt hem till någon bara, fast hoppades mest på att bilen var stulen bara.
Jag somnade vid 4 tiden på natten. Blev väck av mamma klockan 5 ungefär, hon satt på min säng och grät och upprepade "patrik är död" jag var nyvaken och frågade vafan hon säger.. sen kollade jag upp, då stog två poliser där också. jag kände i hela kroppen, ville bara skrika. Hoppet om att det var  någon som tagit patriks saker och bilen var så stort.. Men så var det inte. Vi ringde mormor, inget svar. och vi ringde pappa, han svarfade inte heller. vi försökte få tag på någon hela morgonen. tillslut så fick vi tag på helena och klas som kom hem till oss.  timmarna gick och mormor eller pappa svarade inte, till slut åkte jag, sofie,emelie och sofies pappa till olycksplatsen, det låg fortfarande massor av bitar från bilen kvar där. hade inga ord att säga, bara att " det här är inte sant, det är bara en dröm" senare kom pappasbror och hämtade mig, vi åkte och pratade med pappa och berättade.. fortsatte till årsunda, vi satt bara, sa inget..
slutade med att jag följde med alla till olycksplatsen igen, det var så otorligt många som var där och sörjde, det var så hemskt.. tårarna slutade aldrig att rinna.  Kändes som jag ville stå kvar där föralltid.
Man hade inte fattat vad som hänt, det gör jag inte än.
inget känns sant, allt känns inte mer än som en hemsk mardröm.
man kollar alltid på dörren och undrar " när kommer patrik hem?"  det kommer aldrig någon och öppnar dörren.
och varje gång det ringer på dörren, så flyger man upp och tror det  är han.
men det är aldrig patrik som står där.
ibland känner man din doft susa förbi, man tror det är du som går förbi.. men när man kollar så står du inte där, du är inte här.
eller jo, du är här. men vi kan inte se dig.
det finns absolut inga ord i världen som kan beskriva vilken tomhet och saknad du har lämnat kvar. inget kommer någonsin bli som förut, aldrig.
jag skulle ge mitt liv bara du kom tillbaka, jag skulle inte tveka.

jag hoppas du och mikael har det bra nu, jag hoppas ni mår underbart.
och ingen av oss kommer aldrig att glömma er, aldrig någonsin.
ni kommer alltid leva kvar i oss, i våra hjärtan och i våran själ och vårat minne, föralltid. okej?  glöm inte det..     


vila ifrid.  1991-2009  :'( <3        iloveyou.


enligt andra togs denna bild 1/5 01.19   några minuter senare var du död. :'( ååh..