FÖR LÄSARNA.

TILL ALLA SOM INTE FÖLJT BLOGGEN, SÅ ÄR DET BÅDE JAG OCH ELIN SOM SKRIVER HÄR.

ELIN ÄR MIN BÄSTAVÄN SOM VAR PÅ G MED MIN STOREBROR,
JAG SKRIVER OM HAN, HON SKRIVER OM HAN.

I TEXTER DÄR DET STÅR STOREBROR NÅGONSTANS, HAR JAG SKRIVIT.
DOM ANDRA, HAR ELIN SKRIVIT!


finns inga ord kvar..

storebror, det är så tomt utan dig här hemma. så tyst och så konstigt.
jag saknar dig så mycket, utan dig här hos oss är som ett ständigt mörker.
det var längesen vi pratade nu, det var längesen du var hemma, det var så längesen jag såg dig.
allt jag vill, allt jag önskar är att du kommer tillbaka, jag skulle ge allt för att få se dig le igen. jag skulle ge mitt liv för att få höra ditt skratt. jag skulle ge allt, jag skulle offra allt..

man förstår inte riktigt vad man har fören man har förlorat det. även fast jag vet att du är här med oss varje dag, så är det tungt, vi kan varken se eller höra dig, inget är sig likt längre, alla har förändrats, allt har förändrats.
inget kommer bli som förut, och inget kommer någonsin bli så bra som det var då du fanns hos oss storebror.
jag vill bara spola tillbaka tiden...


vila i frid himlens vackraste ängel, vi ses i det blå storebror!
jag saknar dig och jag älskar dig, mer än alla ord kan förklara..
kom hem igen, snälla



varför gjorde ni det änns? :'(


r.i.p årsundas stolthet :(

jag gråter om natten och skrattar på dagen. det finns inga ord för hur mycket jag saknar dig.. varför skulle det bli såhär? varför skulle du och micke sätta sig i den där jävla bilen? vart skulle ni änns? det finns så många frågor utan svar.. jag önskar bara att allt skulle bli som vanligt, precis allting.

jag vill inte att det ska vara såhär längre, det vill ingen? varför får man inte en andra chans av gud, varför ska allt vara så svårt? jag som älskade dig, fast det gör jag fortfarande. men jag hoppas du visste det patrik? jag tror du förståg det, det är det jag hoppas på iaf.

två personer och en bil, kan det verkligen förstöra änns liv? jag tydligen för gud har tagit tillbaka er, vi fick vara låna er för en stund. ni är grymt saknade i årsunda, det är tomt utan er där :(.. du var en ängel utan vingar, du bara lös upp där första gången jag såg dig patrik, du var så himla fin. men nu är du en ängel med vingar, hoppas du har det bara där du är.. det hoppas jag verkligen.

det finns inga ord, nu har det gått 92 dagar sen jag fick träffa min underbara patrik. 92 dagar, det är en evighet! och hur lång tid ska det gå innan vi får ses igen, innan jag får se dina klarblåa ögon och känna din doft.

men när jag var hemma hos dig, så kunde jag och linda känna din doft den kom alltid när rökte på dit rum, du hatade att vi alltid rökte där :( men nu kommer din parfym doft varje gång. du är där hos oss då ellerhur? det känns ändå skönt att veta att du är hemma, men inte på samma sätt förut.. för nu kan vi inte se dig, du ser bara oss!

du ser säkert att  vi är ledsna, men vi försöker vara glada för din skull.. jag och linda vi kämpar för din skull, nu lever vi för dig. men jag vill bara att allt ska bli som förr, att valborg inte änns ska firas. då hade aldrig du aldrig varit full, alla ungdomar hade varit nycktra, ist för att dricka. varför firar vi änns valborg? det är ungdomarnas hörjpunkt. varför?

jag vill bara veta vart ni skulle? ni skulle väl bara inte ut och åka för att ha kul, så dumma skulle väl ni inte va :( ¨
jag önska verkligen att jag  var oss er på valborg, jag skulle ha försökt stoppa er, försökt hindra er för att köra iväg.. varför skulle ni ha suttit i bilen, det kunde lika gärna ha varit jag :( för ingen av er va inte värda det här, ni skulle ha fyllt 18 år i år, det är en ålder man längtar till, då får man göra allt  "nästan"..

men det sista smset jag fick av dig patrik, det glömmer jag aldrig. aldrig nånsin, det stog "hej bejb, vad gör du? är du vaken? :) <333" men jag svara inte på det för jag halv sov :( förlåt patrik.

men hörru sötnos, jag saaaaaaaaaaaaaaaknar dig så j*vla mycket, vill bara att du ska komma tillbaka. du och micke!
hoppas ni lever som kungar där uppe, ni är iaf enormt saknade här nere på jorden.

vila i frid grabbar, det finns inga ord för hur mycket vi saknar er!
<33

här är en bild på både patrik och micke!

 

tänk om ni bara hade gått in och lagt er ist för att åka bil, du hade ni båda funnits idag!
vi sakar er! <33333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333

förlåt & tack.

sista gången jag såg dig, skrattade du.
jag fick aldrig säga hejdå, jag fick aldrig ge dig en sista kram.
du är skälet till att jag lever än, jag är glad för tiden du gav, och nu ska jag leva mitt liv för dig.

många gånger vi bråkade, vi sa att vi hatade varandra och allt.
jag ångrar dom orden för varje dag som går, jag ångrar allt elakt jag sagt när vi bråkat.
men du vet att jag inte menar det jag säger då, jag saknar dig storebror och jag älskar dig.
förlåt för att jag inte gick upp när ni kom och hämtade nycklarna, gick upp och stoppade er.
förlåt, men jag visste inte. jag trodde inte ni skulle vara så dumma, jag trodde aldrig...

jag kan fortfarande känna din doft här ibland, jag kan fortfarande höra dig skratta ibland.
jag kan fortfarande se hur du kommer hem igenom dörren och ropar hallå.
jag drömmer fortfarande om dig & jag saknar dig bara mer och mer för varje dag som går. finns inga ord som kan förklara eller beskriva.
jag kan se alla som kände dig/er gråta, även fast deras ögon är torra.
jag kan se hur alla lider av saknaden, jag kan se hur allt bara förändras.

jag vet inte mycket längre, jag vet bara att ingenting kommer någonsin bli som förut igen.
aldrig, det skulle inte gå. finns inte ens en liten chans att det blir det längre..
alla säger att det ordnar sig, alla säger att allt kommer bli bättre, men det är bara skitsnack.
inget kan ordna sig när du inte finns här längre, inget kommer bli bra när du storebror försvann.

tack iallafall för all tid jag fick med dig, alla åren och alla minnen.
tack för du alltid ställde upp för mig, tack för att du alltid fanns där för mig, tog emot mig när jag var på topp eller på botten.
det kändes bra då, allt var bra då om jag tänker efter nu.
hade jag vetat att vi skulle förlora er,så hade jag aldrig bråkat på dig, jag hade spenderat mer tid med dig.
det finns så jävla mycket jag hade gjort, men ingenting går.

vi ses i nästa liv, vi ses i det blå storebror. 
förlåt för allt dåligt jag gjort i mina dar, jag ska göra mitt bästa för att göra dig stolt.
jag kommer leva mitt liv för dig, i hopp om att vi ses igen..
vila i frid!

:(

nu var det 56 hela dagar sen jag såg dig, det var 56 dagar sen du var hemma.
jag saknar dig så otroligt mycket det finns absolut inga ord i hela världen som kan beskriva saknaden, den gör ont.
om du bara kunde komma hem igen, om jag bara fick höra din röst igen, ditt skratt och se dig, krama om dig.
det skulle göra mig så lycklig, det skulle jag ge allt för..

jag försöker varje dag att inte falla ner igråt och falla ner, jag lyckas ofta att hålla mig uppe.
tack vare alla underbara personen som finns i mitt liv och ställer upp. jag är väldigt tacksam för att ni finns för mig, jag finns för er också och jag hoppas ni vet det. spelar ingenroll vad klockan är, finns alltid här dag som natt.

jag vet att alla som kände patrik, önskar precis samma sak som mig.
likaså med mikael.
ni är verkligen otorligt saknade här i årsunda, årsunda är sig inte likt längre, och det kommer det aldrig att bli heller..
jag hoppas ni båda har det bra nu och att ni hälsar på oss lite då och då! :)

jag vet inte vad jag ska skriva, jag har säkert sagt allt jag skriver varje gång en miljon gånger tidigare..
men vad ska man göra när orden inte räcker till, när man måste skriva, skriva av sig lite ibland..
förlåt storebror, men du vet iaf hur jag känner och hur mycket jag saknar och älskar dig..
vi ses i det blå en vacker dag, lova mig det? och lova att du kommer ihåg och känner igen mig då också, för det är mitt hopp och min tro, det som får dagen att funka och  gå igenom.

vila i frid, vi hörs snart igen!

Kommer du ihåg?

Patrik, kommer du ihåg när jag var kär i dig? Jag älskade dig men har aldrig vågat säga nånting.

Men jag minns dig sen första gången jag såg dig, och det var på UG - Ungdomsgården i Årsunda. Du var så fin du lös upp hela rummet. Vi kände inte varandra så värst bra då, hade väl sakt hej och så men inget mer. För jag hade precis flyttat dit då!

Men nyår 2007 det var första gången våra läppar nudda varandra, sen dess har jag alltid gillat dig. För vi hoppade fram och tillbaka till varandra men vi visste att det var vi som skulle vara i ett. Som på Strandbaden, när jag hade mina gröna skjorts och ett vitt linne och en svart cardigan, så stog jag och frös framför dig. Så sa du Elin fryser du, och det gjorde jag, och du hade på dig ljusa jeans, ett vitt linne minns inte om du hade någon tröja (?) Så sa du Elin kom hit, så lyfte du upp mig i ditt knä så satt vi där och värmde varandra så kom Martina och sa gud vad söta ni är. Den kvällen lova du mig att jag skulle få åka snöskotter med dig, bara snön kommer komma i vinter sa du!

Vi var alltid och festa nere på Strandbaden, som en kväll så var du inte där det kändes tomt utan dig där så jag ringde dig ifrån Emmys mobil så sa du ja jag kommer. Men så försvann du lika fort för du skulle fixa öl. Och det var så tomt utan dig där så jag, Emmy och Filip gick upp imot Byn. För vi skulle hem till Emmy, men jag gick och kolla efter dig så såg jag dig där vid ICA och jag blev varm i hela kroppen när jag såg dig stå där.

Men sen så stog du kvar där när vi gick hem till Emmy och kolla på film, men du kom dit senare och satte dig brevid mig i sängen, då sa jag Patrik jag ser inte tven, och du sa bara vänta jag kommer snart. Men sen så låg Bye också där i sängen så jag låg där imellan er, när Bye sa det är du som gillar Krans va? Då sa jag ja det är jag, då sa Bye ja men vad väntar ni på då, få se er strula. Ja det gjorde vi också, det kändes så bra, allt med dig kommer jag verkligen ihåg.
Du fixade alltid dricka till mig, du var den som ställde upp på än.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om dig, för du betyder så himla mycket för mig. Men det sista jag fick uppleva med dig det var 27 Mars, då var jag i Årsunda hemma hos Sofie och det var fest där, och så smsa jag med dig och sa att du skulle komma. Men Sofie var tveksam eftersom det kunde bli bråk men det blev det inte och ni kom dit. Du var så söt när du stog där i dörröppningen. Så sa jag hej och du heja glatt tillbaka, sen så körde vi öl spelet men du ville inte vara med för du satt och prata i telefon med Bye. Men senare på kvällen när klockan var kanske mycket så sa du att du skulle hem och fixa mer öl, fast du itne kunde stå på dina egna ben!

Och Sofie sa du ska ingenstans och la en madrass på golvet och så la hon ner dig där, så la jag mig brevid dig. Så somnade vi där och du låg och höll om mig hela den natten, det var sista gången jag fick känna din doft! :'( Patrik jag skulle vad som helst för att du skulle komma tillbaka, jag önska bara att jag var med dig den natten, att jag kunde försöka stoppa dig. Du var allt för mig, och jag saknar dig så himla mycket, det går inte att förklara med ord. Jag älskar dig Patrik Krans, du kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta för du var min första riktiga kärlek!

Vila i frid himlens vackraste ängel ♥

det går inte att förstå.

nu sitter man här igen, alledes klar vaken och tänker på alla minnen.
undrar varför du inte kommer hem, varför du inte hör av dig..
varför sa du inte hejdå, varför lämnade du oss nu? du var för ung, det var inte din tur, det var ingen av eran tur än.
ni hade hela livet framför er, jag förstår inte hur gud kan ta så unga liv, ta ifrån oss dom vi älskar mest.

jag har alltid vetat att folk försvinner dagligen, men jag har aldrig någonsin tänkt mig att någon jag kände skulle försinna, speciellt inte min bror.. jag trodde aldrig det, jag önsakr att jag iaf hade hunnit sagt hejdå tills vi ses igen.
men jag får helt enkelt vänta, och vänta tills det är min tur, då jag också svärar till det blå.
jag hoppas du kommer känna igen mig då, jag hoppas du kommer ihåg mig då.
jag saknar dig, så otroligt mycket.

jag är så rädd, dagligen. att förlora någon mer, förlora någon mer som betyder något, lite eller mycket. spelar ingenroll, jag vill aldrig vara med om det här igen.. jag har ingen storebror längre, jag önskar du kunde ge mig svar på alla mina frågor.
hur kunde du säga samma, samma jävla dag att du aldrig skulle uppleva din 20årsdag och att du skulle dö i en bil.
varför stannade du inte bara hemma, du var ju trött hela dagen och ville inte gå ut, men du gjorde det ändå.
och ni var så jävla dum, så jävla dumma som tog den där jävla bil jäveln.. vad tänkte ni på?
aja.. hjälper inte att sitta och fråga mig själv massor som jag aldrig kommer få veta fören vi ses igen..
jag väntar ist, jag väntar och fortsätter kämpa, fortsätter hålla mig uppe.
fortsätter att minnas.

jag saknar dig storebror & jag saknar dig mikael, vila i frid himlens vackraste änglar.
vi ses snart igen..

utan dig så faller allting isär.

jag minns när vi var små, vi lekte och vi skrattade.
jag minns allt vi har gjort tillsammans, jag minns varje dag.
jag kommer aldrig att glömma, jag kommer alltid att minnas.

jag vill bara att du ska komma hem igen, jag vill se dig le&skratta igen.
jag vill höra att du andas igen, jag vill, jag önskar och jag ber. men det slår aldrig in.
allt jag kan göra är att vänta på min tur, dagen då vi  kommer ses igen.
 
jag saknar dig så mycket storebror, jag behöver dig.
man förstår inte vad man har fören man har förlorat det.
man tror man alltid kommer ha det som betyder mest kvar, men när man minst anar det så försvinner det.

det här året kommer inte bli så bra som vi alla sa att det skulle bli, det här året är bara ett otursår.
så många som lämnar jorden och flyger upp till himlen, så många unga. såna som knappt börjat sitt liv.
jag kan inte förstå än idag, kan inte förstå att du lämnade mig här.
jag kan inte förstå hur gud kan ta så många liv, så många som är så älskade.
alla borde få leva klart sitt liv, ingen borde få dö..

det finns inga ord som kan beskriva och förklara, jag kan bara säga att jag saknar dig så otorligt mycket & att jag aldrig kommer att glömma dig, att jag aldrig glömmer något med dig, du finns alltid kvar i mitt inre.
vi saknar er..

sovgott älskade storebror och mikael! 






älskade storebror.

dagarna rinner iväg samtidigt som saknaden växer.
varför just du, det är en fråga jag ställer för mig själv dagligen. jag önskar verkligen att du kom hem igen, jag vet att du hälsar på oss, fast när, hur ofta vet jag inte. jag hoppas iaf du är med oss jämt!  för det känns bättre att tänka så.
du kommer alltid att vara min storebror, du kommer alltid vara den bästa.
jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag ska skriva. finns så otorligt mycket jag vill få ut men orden räcker inte till.
allt är så konstigt och tomt utan dig bror, jag har iaf kunnat haft lite roligt. fast det känns alltid så fel efter, jag vet inte varför. men jag är ändå glad att jag kan vara det, för det håller mig uppe. & jag vet att vi kommer träffa varandra igen, en vacker dag..

mamma berättade igår, hon hade läst en bok.
alla som dör i en olycka, är med den som var med, och man kan vara samma person, göra samma saker och ha sina saker, fast i den andra världen. det är faktiskt skönt att veta, och jag hoppas det är så också.
för då vet jag att du verkligen har det bra! du och micke är nog med varandra hela tiden, & du träffar säkert farmor ofta också.
och mamma läste även att alla som dör unga, blir typ 30 år. och alla gamla som dör blir bara yngre.
alltså får du uppleva din 20års dag som du sa att du inte skulle göra, du får göra de ändå, där uppe!
och sen sa hon att någon av oss två hade sagt när vi var liten " när jag var din  mamma " haha, småungar brukar ju komma ihåg saker man inte gör när man blir äldre. rätt coolt ju, finns många småbarn som säger såna konstiga saker, så det får en att tro änu mer att man har levt flera liv & kommer leva fler.


jag ber till gud varje dag, jag ber om att du ska komma tillbaka, jag skulle göra allt, jag skulle offra hela världen bara för att få se dig le igen, säga ett riktigt hejdå tills vi ses igen, krama om dig..
fast då skulle jag aldrig släppa dig, skulle aldrig låta dig försvinna.
jag hoppas du har det bra iaf, och jag hoppas du känner igen och kommer ihåg mig när det är min tur.
nu är orden slut, även fast jag vill berätta ALLT! men jag vet att du redan vet allt jag vill berätta, du förstår..

vila i frid älskade storebror, du är verkligen sjukt saknad :(  det är tomt utan dig, och en midsommar utan dig kommer kännas väldigt konstigt.  ha det bra, vi hörs snart igen!  jag älskar dig ♥

du är saknad



jag saknar dig, det går inte att förklara med nånting.

vill bara att du ska komma tillbaka, det vill vi alla. men än hur mycket jag ber och önskar så kommer det inte hända. därför ska jag vänta tills det är min tur, tills den dagen vi ses igen & hoppas det är snart. jag vill bara spola tillbaka till 27mars, det var sista gången jag fick träffa dig men om jag hade vetat de så hade jag aldrig släppt taget om dig när vi låg där! och det jag fick höra av linda när jag var hemma hos er, att du hade sakt samma kväll att du inte skulle få uppleva din 20årsdag +om du skulle dö så skulle det vara i en bil.. när jag hörde det så fick jag tårar i ögon. så händer det också :'( sånt får du inte säga då händer det ju. det känns så tomt utan dig i årsunda, alla fester som du inte är på nu. men det känns fortfarande att du ska komma. åh, kan du inte bara komma tillbaka :(. om man kunde få ett nytt liv fast ändå samma! jag vet inte vad jag ska skriva det är så mycket jag vill ha sakt till dig, men ändå får jag inte fram några ord. men patrik, du är saknad och älskad av oss alla!

vila i frid älskade patrik
*1991 - 11 - 07 † 2009 - 05 - 01

finns det en mening för allt som händer?

alla säger att det finns mening till allt, jag har alltid tyckt att det borde vara så.
men nu kan jag inte längre se någon mening, jag kan inte se & jag kan inte förstå.
varför det här hände er? en underbar vän och en underbar storebror, vi fick ju inte ens säga hejdå till er.
jag har lärt mig iaf att det finns inte mening till allt, för vem fan skulle vilja ta ifrån alla två underbara killar som knappt börjat leva livet?  likaså alla andra som försvann samma månad, det kan inte finnas någon mening.
jag ser då ingen..

vi ses i det blå storebror.

vila i frid patrik :'( vi saknar dig.. <3


du vet att jag alltid kommer minnas dig.

jag stänger mina ögonlock när allting blir för jobbigt.
jag sluter mina ögon när tårarna faller.
jag vägrar inse, jag vägrar att förstå.
jag vill inte, jag kan inte förstå att du är borta.
vad som har hänt, att ditt liv tog slut såfort.
du blev bara sjutton år, nästan arton år.
det känns som allting rasar ner, för varje dag som gå,r jag bara saknar mer.
vart du än är, i himmel eller jord. tårar rinner ner som blod när du dog.
jag kan inte se meningen, jag skulle ge mitt liv bara för att få se dig le igen.
det gud tog ifrån mig, förlåter jag inte.
känns som mitt liv bara vänder och går, min kropp vill bara gå ner i gråt.
ber varje natt att du ska komma tillbaka. tomheten svider mer än mina tårar på kinden.
jag saknar dig storebror, jag önskar jag kunde vakna upp ur den här mardrömmen.
tack för allt du gav, tack för den du var, tack för att du var världens bästa storebror.
och det är du fortfarande, en plats ingen kan ta ifrån dig.
du vet att jag alltid minns, du vet att jag aldrig glömmer.

Vi ses i det blå patrik, vi ses igen storebror.
lova mig det, för det är allt som håller mig uppe.

jag saknar dig bror.

du är så saknad storebror, saknaden växer för varje dag som går!
jag vill bara att du ska komma tillbaka, jag vill krama om dig och se dig igen.
det enda som håller mig uppe är att jag vet att vi kommer ses en dag igen, en vacker dag. i det blå.
jag vet att vi kommer göra det, visst kommer vi göra det?

det finns verkligen inga ord i den här världen som kan beskriva saknaden, inte ens om jag skulle hitta på egna ord skulle jag kunna det. det går inte, det finns inte ord som räcker till.
varje dag är jag så rädd att förlora någon mer, förlora någon annan.
det skulle jag inte klara, jag klarar ju knappt att du storebror och micke är borta, det är så tungt allt.
men jag klarar hålla mig uppe och fortsätta leva för vi kommer ses en dag, jag gör det för din skull!

och jag vill också tacka alla som finns för mig, jag finns för er också.
i alla väder, dag som natt ställer jag upp på vad som helst.
bara kom till mig eller ring om det är nåt.

jag kan inte beskriva ett skit längre, så jag vet inte längre vad jag ska skriva.
du vet redan vad jag känner och hur saknad du är..
vi ses i det blå storebror, jag älskar dig.

vi ses i det blå storebror.

jag kommer aldrig förstå att du är borta, jag kommer vänta på att du kommer hem, går in igenom dörren och säger " hallå " jag kommer alltid att minnas dig som den du var, den underbara och bästa storebror du är. jag kommer alltid minnas dig, du kommer alltid finnas i mina tankar och i mitt hjärta. jag kommer aldrig någonsin att glömma dig patrik.
tack för den tid du gav oss, tack för allt vi fick uppleva tillsammans, tack för alla minnen.
vi kommer ses igen, en vacker dag så kommer vi ses igen. och då släpper jag dig inte.
då kommer jag följa dig vart du än går, jag kommer vandra överallt om det är så.
igenom eld och vatten, igenom berg och skog. kommer göra allt! kommer inte låta dig försvinna igen då.
jag önskar att du var kvar hos oss än, jag önskar inget mer än att du kommer tillbaka till oss.
jag hoppas du har den bra nu, minst lika bra som du hade det här.
jag saknar dig så sjukt mycket, vill bara du ska komma tillbaka. vill bara spola tillbaka tiden och aldrig låta det här hända.
jag önskar jag kunde..

vi ses i det blå sen älskade storebror, vi ses igen!
ha det gudomligt tills dess patrik, lova?
vila i frid. ♥

i miss u

jag saknar dig alldeles för mycket nu, ibland när jag tänker på dig så känner jag hur mina tårar faller ner ifrån kinden. jag saknar alla stunder som jag fick uppleva med dig, varför blev det såhär? det skulle aldrig hänt dig, det ska inte hända nån förns man är berädd att dö, när man har levt klart hela livet. inte bara halva, knappt de.

jag vet att du mår bra där uppe, men jag önska du kunde må bra här ner med oss som förut. jag vet knappt vad jag ska skriva till dig, du vet redan hur jag känner/kände för dig eller jag hoppas du fattade de.

om allt bara kunde bli som förut, precis allt. varför har människor inte nio liv som katter? åååh patrik, jag saknar dig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. men jag ska snart till årsunda hem till dig, hoppas du kommer vara där då. som du va förut när jag och linda satt ute och pratade minnen om dig, kom både skratt och tårar.. 

varför, varför, varför skulle det hända dig? om man bara kunde spola tillbaka tiden, då hade jag gjort det sen till första gången vi träffades. den dagen minns jag som igår :(

men patrik, jag kommer ALDRIG glömma dig, aldrig nånsin. man kan inte glömma nån som var så himla underbar som du var och är. jag önska att du kom tillbaka, jag vill bara att allt ska bli som förut.
men vi ses igen? den dagen kommer jag aldrig glömma, den dagen kommer jag aldrig släppa blicken ifrån dig.

vila ifrid patrik, jag älskar dig och det kommer jag alltid göra! ♥
76dagar utan dig känns för jävligt :'(


<3

hej kära patrik.
tänkte skriva lite här igen, berätta lite om dag och annat..

som du säkert vet så var jag på furvik med sofie och några till idag, det gick rätt okej att försöka ha rolligt.
det hade jag, fast tänkte mycket på dig och undrade vad du gjorde då.
det gjorde det lite jobbigt att inte riktigt veta, att aldrig få veta vad du gör fören vi ses igen.
men jag vet att du har det bra vilket som, visst har du det?

jag saknar dig massor storebror, orden kan och kommer aldrig kunna beskriva saknaden, aldrig någonsin!
allt är verkligen helt tomt utan dig, tankarna är jobbiga och saknaden är väldigt stor.
minnen finns det många, minnen jag aldrig kommer att glömma. aldrig någonsin!
du finns alltid med oss, och du finns alltid hos oss.
din själ, tror jag finns med oss hela tiden.
och du finns alltid i oss, i våra hjärtan,själar,tankar och i massor av minnen.
det vet du storebror.

klockan är 7 på morgonen, kom nyss hem nu ju.
så jag skriver inte så mycket idag. för du vet redan allt så!
och måste sova snart, men vi ses i drömmarna då som vi alltid gör.
även fast jag inte jämt kommer ihåg mina drömmar ( det gör ingen )
man kan drömma massor, även fast man inte vet det själv när man vaknar och så.
det vet ju du också såklart :) det gör nog alla. hehe..
men vi hörs i drömmarna! förlåt att jag skriver lite, och inte så mycket jämt.
men har faktiskt börjat komma ut mer än förut nu, för att tänka på annat och klara av att orka dagen.
man kommer ju på andra tankar såfort man gör någon, men du finns också alltid i dom, det säger jag inte bara såhär heller, för det gör du verkligen!

du är världens bästa storebror, ingen kan ta din plats ifrån oss, ingen!
vi ses i det blå, och i mina drömmar snart.
jag saknar dig patrik, och jag älskar dig!
vila i frid.. <3

en lillasyster behöver sin storebror.

Jag saknar dig så otroligt mycket patrik, alla dagar är så tomma och tysta här hemma utan dig.
en lillasyster behöver sin storebror, varför hände det här dig? varför nu, du var ju bara 17 år och skulle fylla 18. du flög iväg från oss alledes för tidigt.  Du lever kvar i våra minnen, i alla våra tankar.
Tack för din tid du gav oss, tack för all glädje du delade med dig.
tack för allt storebror, vi kommer ses igen. och då får vi uppleva allt tillsammans igen.
Och då lovar jag att jag aldrig kommer släppa dig, för jag orkar inte förlora dig två gånger..
det skulle vara alledes för jobbigt, jag skulle aldrig orka det.
klarar ju inte ens att du är borta nu, klarar inte av en dag utan tårar.  dom kommer ikapp, vad jag än gör, vart jag än är.
du finns alltid i mina tankar, och i många andras också. det vet jag!

hoppas verkligen du har det obeskrivligt bra där uppe nu, hoppas du kan uppleva alla dina drömmar du hade där uppe.
vi saknar dig, så otorligt!
vi ses snart igen storebror, jag älskar dig!
vila i frid kära du, vi hörs snart igen.♥

saknaden är obeskrivlig..

varför blev det såhär egentligen? jag saknar dig, det går inte att förklara med ord.. patrik, varför skulle du sätta dig i den där jävla bilen jag förstår inte varför du gjorde de. allt jag vill att du ska komma tillbaka, så allt kan bli som vanligt, precis allt. jag saknar dig mer och mer för varje dag som går, jag vill inte att det ska vara såhär. det är hemskt att en sån ung person ska försvinna så snabbt.
jag minns alla stunder med dig, jag minns precis allting. som när jag gick hem idag, så lyssna jag på min ipod så kom lars winderbäck - kom ihåg mig då, den låten som var på din begravning, den låten som du hade skickat till mig på msn.. visst var det en av dina favoritlåtar? men när jag hörde den, så bröt jag ihop. men fick inga tårar eftersom jag inte vill visa att jag var ledsen, men jag gick och tänkte på dig, hörde din röst i huvet..
ååh snälla kom tillbaka, jag skulle göra allt för bara att få se dig för nån sekund. när man skriver texter till dig blir man tom på ord, det kommer inte fram nånting. bara en stor tomhet som är inyti mig, som jag bara vill fylla med lycka. men det går inte för du finns inte kvar här ibland oss, du är nu där uppe ibland alla änglar. och jag vet att du mår bra, för när jag hörde det var så obeskrivligt att höra.
du var en son, en storebror, en vän och en kärlek..
jag saknar dig, det går inte att förklara med dom tre orden. det finns ingenting som kan förklara hur stor saknaden är, det blir bara mer och mer för varje dag, och varje gång jag vaknar så är det en yttligare dag du är borta ifrån oss :(
jag vill att du ska komma tillbaka nu, ingenting kommer bli som förut aldrig nånsin. kommer jag änns må lika bra som jag gjorde då, det är tveksamt..
men patrik, du får aldrig glömma att vi saknar dig, och älskar! ♥
hoppas vi ses snart, vila i frid! :'(


mamma och pappa.

har lite mer jag vill få sagt medans jag ändå skriver, stör det någon att jag skriver om lite annat ibland.
så läs inte då..

mamma och pappa, jag kommer aldrig lämna er. det lovar jag er verkligen!
ni är dom bästa som finns, ni finns alltid där.
jag vet att jag inte pratar med er så ofta om hur jag mår och sånt, men jag har svårt för det.
speciellt nu, jag vill inte göra er mer ledsna än vad ni redan är.
jag vill inte lägga mer på er nu..

om jag fick hitta på egna ord och använda alla ord som redan finns och skriva hur mycket som jag vill.
tro mig, jag hade ändå aldrig kunnat beskriva hur en värld utan er två skulle vara, jag hade aldrig kunnat berätta hur mycket jag älskar er i ord. det går bara inte, finns inga ord i hela världen som kan beskriva det, och det skulle det inte gjort om jag fick hitta på egna ord heller. skulle väl varit om jag hittade på ett ord som var längre än det går att skriva någonstans, vilket är rätt omöjligt.
Tack för att ni kämpar och inte ger upp.
vi har förlorat patrik här i familjen, men han finns ändå med oss även fast vi inte ser honom.
det vet jag, och jag hoppas ni också vet det!
det är ett stort tomrum hemma hos mamma och pappa, efter patrik.
en plats som ingen kan ta, ett tomrum som ingen kan fylla i  mer än patrik.
och varje gång vi drömmer om honom så ger han oss nya krafter att kämpa med, så vi inte faller.
patrik vill att vi ska vara glada, iaf göra så gott vi kan, det vet jag! det vet ni också, för vi alla vet hur han var, är.

jag älskar er så obeskrivligt mycket och det vet jag att patrik också gör!
tack för att ni skaffade både mig och patrik.
han gav mig mening med livet och fanns alltid för mig, i alla lägen.
även om jag inte märkte det jämt, och trodde det jämt.
så gjorde han det, nu när jag tänker, så finns det inte en enda gång som patrik inte ställt upp för mig när jag behövt honom.
ett liv utan dig patrik, blir svårt. men vi ska kämpa FÖR dig, vi ska leva våra liv för dig och åt dig.

vi ses i det blå storebror, vi saknar dig!

Ett inlägg till elin och monia.

jag vet inte hur jag ska tacka er två, kan inte göra så mycket mer än att säga tack för ni ställer upp för mig och finns där.
och jag finns för er också, dag som natt.

elin, gumman.
du är den bästa vän som finns, du betyder verkligen hela världen för mig.
alla som har dig som vän borde vara riktigt glada, såna som dig finns det så få av.
du får mig orka stå på mina ben, att kämpa och inte falla.
du finns för mig dag som natt, spelar aldrig någon roll när jag skriver eller ringer så svarar du.
vi ska klara det här tillsammans, hand i hand.
vi får inte ge upp, vi blir starka tillsammans gumman.
jag älskar dig bästavän!

monia, syster.
du har alltid varit som en syster för mig, du har alltid ställt upp för mig.
vi tappade kontakten ett bra tag faktiskt, men den kom upp igen.
vilket är väldigt skönt, jag är väldigt tacksam för du finns och för att du stöttar mig.
jag hoppas du vet att jag stöttar dig också, såfort du behöver mig, bara ringa,sms eller komma hit.
vilken tid på dygnet spelar absolut ingenroll!
jag älskar dig.


och jag vill också passa på att tacka alla andra vänner som finns för mig.
ni hjälper mig allihopa att stå upp!
jag finns för er också, alla vi som kände patrik, vilket är nog rätt många av alla jag känner.
jag finns för er, om ni vill prata, vad som helst.


det är svårt att tacka någon som gör så mycket, monia och elin ni är dom två som jag inte skulle klara ett liv utan.
elin du har varit min bästa vän i 3 år nu, du har alltid funnits där. du och patrik stog varandra också rätt nära..
monia, hur länge har vi känt varandra? :o jag har lite svårt att komma ihåg allt just nu, så mycket tankar oså.
men dig är det lätt att prata med om allt, du förlorade ju din mamma för inte allt för länge sen.
du vet hur det känns att förlora någon väldigt nära, och jag finns för dig.

jag älskar iaf er två, det ville jag bara säga.

den här bloggen skriver jag och elin mest om patrik om i ju, men jag skriver här för att få ut tankar och allt, och just nu var det er två jag ville tacka och försöka berätta lite om hur tacksam jag är, vad ni betyder, jag hoppas jag aldrig förlorar någon av er.

och till alla läsare, ta hand om era nära och kära.
man vet aldrig vad man har imorgon..
orättvisa liv.




hoppas du har det bra patrik, jag älskar och saknar dig storebror, obeskrivligt mycket.
förlåt att jag inte alltid klarar av att vara stark, men det är väldigt svårt.. ♥ du är himlens vackraste ängel.

patrik, kom tillbaka :(

jag har skrivit den här förut, men jag vill att den ska vara här också.. så du kan läsa den patrik! :(

det gör ont, jag vill ha dig här nu! jag förstår inte hur jag ska klara mig i livet utan dig baby, du var mitt allt. allt jag levde för! när du försvann så tappade jag en bit av mitt hjärta, det bara förvann, det känns meningslöst att fortsätta att leva när du inte finns i min närhet.. men det jag måste göra nu är att kämpa mig igenom det här, fast det knappt går. jag vill inte fatta att du är borta på riktigt, men jag får väl acceptera det fast jag vägrar.. älskling har du det bra där uppe? vill bara veta hur du mår.. men jag hoppas att du mår som en prins där uppe, det är du värd. du är värd så mycket mer, det skulle inte hända dig den kvällen, från och med nu kommer första maj vara den hemskade dagen jag har varit med om, jag förlora min största kärlek.. jag vill ha dig tillbaka, jag saknar dig så obeskrivligt mycket, du är obeskrivlig patrik! lova mig en sak, glöm aldrig hur jag ser ut när det är min tur, vi möts igen eller hur? du kankse sitter brevid mig nu, snälla gör ett tecken så jag märker om du är här isf, patrik krans! du hade en hel framtid framför dig, du fick aldrig uppleva allt.. du kommer aldrig få veta hur det känns och bli pappa exempel, du skulle ha blivit en bra pappa! det vet jag. du var bra på alla sätt man kan vara, du var så omtänksam.. jag saknar dig baby! jag har dit skolfoto brevid mig som jag fick av linda, varje gång jag kollar på det så ler jag men ändå gråter jag inyti, jag vill inte fatta.. det känns som du finns kvar, varje gång jag ska till årsunda så blir jag glad för jag skulle få träffa dig, men nu? jag kommer aldrig ha den känslan igen, det var bara du som fick mig att må så.. det kommer aldrig bli som förr, aldrig utan dig! om det här bara var en dröm, om du kunde komma tillbaka.. så skulle allt bli som förr, att se ditt glada leende som du alltid hade för det mesta iaf, och dina klar blåa ögen som glitrade av lycka.. du var full av energi, men sen bara dog allt.. allt bara försvann, och det känns hemst att säga.. att jag aldrig mer kommer se dig så, men vi ses där uppe ellerhur? det är min största önskan att få möta dig igen.. i mina drömmar är du så nära, men när jag öppnar ögonen så är du inte i min närhet änns. vi låg jämt och smsa på kvällarna, och varje gång jag får ett sms så hoppas jag att det ska stå: patrik krans ♥ men det kommer det inte göra, det känns tomt utan dig.. i sommar skulle vi ha kännt varandra i 3 år, men dom åren jag fick uppleva med dig är underbara, du är underbar det kommer jag alltid tycka.. för det var du verkligen, jag saknar dig det går inte att förklara med ord.. det finns så mycket mer jag vill säga, som jag aldrig hann säga till dig, men kan inte.. tårarna bara rinner, kom tillbaka det har nu gått 39 dagar sen du försvann, men det var 73 dagar sen jag träffa dig.. :( det känns som en evighet, en stor saknad du lämna.. men jag ska kämpakämpa mig igenom det här.. jag minns allt med dig, och kommer aldrig glömma sista gången jag träffa dig. det var sista gången jag fick känna din doft, sista gången vi låg där hela natten och bara höll om varandra, jag låg och frös men din värme gjorde mig varm igen.. å snälla patrik, varför just du? det finns så mycket frågor utan svar.. det är bara du som kan svara på de! men jag glömmer aldrig dig, du var min riktiga första kärlek, och alla känslorna finns kvar.. jag kan inte gå vidare, och bara lämna allt bakom mig. det känns fel och göra så! men jag kämpar varje dag för att inte falla en tår, men ingenting går.. älskade patrik, vila ifrid.. du är himlens finaste ängel, vi ses när det är min tur! 

:'(

det är svårt att förstå, att ens liv kan rasa ner på bara en sekund.
en gång, för inte alls länge sen, fanns du här hemma hos oss, nu är du i himlen.
tittar du ner på mig?
minns du hur det var när du var här med oss?
minns du alla minnen storebror?
jag har försökt vara stark, men tårarna faller nu.
jag har inte sett dig på rätt länge, en månad och en vecka sen j jag pratade och träffade dig.
jag vill tacka för du alltid fanns för mig min ängel, tack för tiden du gav mig, tack för du alltid tog hand om mig.

jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen, när du var här.
när du fanns här hemma hos oss.
hela världen skiftar färger, mellan grått och svart.
dagarna går, men när mörkret faller i min ensamhet faller jag ner och tårarna kommer ut.
jag vill att du kommer tillbaka igen, jag vill att du kommer hem.
åren med dig, är det bästa i mitt liv.
det känns som allt är mitt fel, tänk om jag hade gått upp när ni kom hem och hämtade bilnyclarna, tänk om jag gått upp och sett vad ni tänkte göra.........

inget kommer bli sig likt, inget kommer bli bra.  livet kommer gå mellan grått och svart.
jag saknar dig storebror, älskade patrik..  kom hem, snälla du. spola tillbaka tiden så jag kan stoppa er..
jag vill ge dig en kram, jag vill prata med dig, jag vill skratta med dig. jag vill att du kommer hem..
alla minnen bildar tårar och skratt,
känslorna tycker ner mig, så långt ner.
jag saknar dig så jävla mycket patrik, varför försvann du ffrån oss för?
varför du, varför nu? alledes för tidigt ju, för tidigt..
lova mig att du väntar på mig, att du kommer ihåg mig?
finns inga ord som beskriver saknaden.

kan inte skriva mer nu, måste lägga mig ner.
klarar inte av att sitta här.

vila i frid älskade du, himlens vackraste ängel..
jag saknar dig bror.



vill bara att allt ska bli som förr..

du var allt, du var allt jag ville ha. du var den söta patrik som alltid var glad, som jag älska fast jag älskar dig fortfarande och det kommer jag alltid göra. jag har räknat dagarna som har gått nu och det är 72 dagar sen jag såg dig, 72 dagar sen vi låg där hela natten och bara myste precis hela natten, jag saknar dig fruktansvärt mycket. ifredags när jag gick hem, sent på kvällen tror klockan var ett nånting.. gick helt ensam i mörkret så hörde jag steg bakom mig men ingen var där, var det du patrik som gick bakom mig och kolla så det inte skulle hända nåt? jag sa iaf till mig själv att det var du, så då var jag inte lika rädd längre.. min största önskan är att du ska komma tillbaka, jag saknar dig så himla mycket, det är obeskrivligt.. snälla jag ber, vill bara att allt ska bli som vanligt. men det kommer aldrig bli de, det är sårligt att säga. men jag kommer aldrig må lika bra som jag gjorde när du fanns där vid min sida, men jag kämpar för varje dag att jag inte ska falla en tår, men allt kommer ikapp när jag ska sova! jag saknar dig, patrik minns du när jag var kär i dig? jag sa aldrig nånting, men jag tror du fattade de, jag hoppas du gjorde det iaf.. allt jag skulle vilja ha sakt till dig hann jag aldrig säga. trodde du aldrig skulle försvinna så tidigt du var bara 17 år och skulle fylla 18.. du hann inte leva klart ditt liv, jag ska leva mitt liv för dig, det är så jag tänker.. jag lever nu för dig patrik! 1 maj 2009 är den värsta dagen i mitt liv, världen bara rasade ihop när jag vakna när jag fick sms ifrån linda. att förlora sin första riktiga kärlek känns förjävligt.. jag har kvar alla känslorna än idag, det går inte att släppa dom. och lägga allt bakom sig, jag kan inte! för jag älskar dig.. men en dag ses vi igen, vid vägen till himlen.. hoppas du står där när det är min tur, för jag drömmer om dig men det var ett tag sen vi mötes i mina drömmar, men varje gång jag ska sova så tänker jag att vi ses i drömmarna.. det är så underbart att drömma om dig för då får man höra din röst igen, känna din värme och din doft. jag älskade den parfymen du hade, den luktar så himla gott. och varje gång jag känner av att nån har den på sig så är du det första som kommer upp i huvet. alla tider med dig, alla stunder jag fick uppleva med dig. men jag hann bara känna dig i 2½ år det skulle bli 3 år i sommar. men ditt hann vi aldrig komma. jag saknar dig patrik, jag vill ha dig tillbaka.. ååhh, snart kommer det tårar, förlåt patrik.. men jag kan inte hålla imot, det går inte för jag saknar dig alldeles för mycket! men du, hoppas vi ses snart för den dagen väntar jag på tills den dagen vi möts igen.


vila i frid älskade patrik, jag glömmer aldrig stunderna med dig dom är obeskrivliga.. jag älskar dig patrik krans, glöm aldrig det!


livet är orättvist.

Det finns så mycket jag vill säga, men vad jag än skriver och hur mycket jag än skriver så känner jag att det finns absolut inget sätt i hela världen som kan beskriva hur mycket jag saknar dig och hur tomt det är utan dig.

jag kan skriva vad som helst, hur mycket som helst.
hela tiden, men orden räcker inte till.
ibland känns det så meningslöst att skriva, liksom inte meningslöst.
men försöka beskriva och förklara något som orden inte räcker till åt, det är jobbigt.
jag vill så gärna berätta allt, men det går inte.
antligen tar orden stopp eller så finns det helt enkelt inte ord som kan det.

jag skriver i den här bloggen för minnet av min storebror, och jag vill dela med mig mina tankar och känslor om det här.
jag hoppas alla som läser tänker till, tar hand om sig själv och verkligen alla ni älskar.
för imorgon vet ni faktiskt inte vad ni har kvar, vad som helst kan hända, när som helst.
tycker ni som läser att det är helt meningslöst att jag ens lägger ner tid och skriver ut här, så berätta det.

jag kan lika gärna skriva i ett text dokument för mig själv ist isåfall.
här skriver jag bara för ja, jag skrev det nyss kom jag på.

jag saknar verkligen min storebror och jag vet att alla som kände honom saknar honom också, obeskrivligt mycket.
det här är någon som ingen trodde skulle hända, ingen!
jag förlorade en storebror och en vän, och mamma,pappa förlorade en son.
likaså mikaels föräldrar,och syskon, vänner.
alla förlorade något som kände våra änglar.

dom två mest älskade försvann, två unga killar som hade hela livet framför sig.
det är orättsvist att unga människor ska dö!
det är en sak om man är gammal och har levt hela sitt liv, men när livet nyss börjat så är det värre.
det är inte en gnutta rättvishet i den här världen.
gud tog ifrån oss två 17 åriga underbara pojkar, min storebror patrik och mikel!
vi saknar er båda två, och ni kommer alltid finnas i våra hjärtan!


till alla läsare, ta vara på eran tid med nära och kära!

storebror, min älskade storebror..

du har varit borta i 38 dagar, en månad och en vecka..
saknaden är så otorligt stor, den växer mer och mer för varje minut som går.
för varje dag som går, allt känns så tomt här hemma, allt känns så.. jag vet inte.
det känns inte bra alls.
jag vill att du kommer hem nu storebror, så vi får träffas igen.
så alla blir glada och kan må bra igen.
det går inte utan dig. här hemma utan dig är verkligen, jobbigt, tomt, tyst, jag vill inte ha det såhär nå mer nu.
jag vill att du kommer hem, kommer tillbaka till oss igen.
vi behöver dig, vi behöver dig...

när jag tänker tillbaka då du fanns här med oss, så fäller jag tår efter tår.
min värld försvinner in i en dimma och allt känns sååå jobbigt..
men du finns väl fortfarande här, bara att vi inte ser dig och hör dig?
visst gör du det? ge mig svar på iaf en av alla mina miljoner frågor jag har till dig :(
jag väntar tills jag får svar, kan inte göra mycket annat.
jag kommer aldrig glömma dig, det kommer ingen göra.

du är nu himlens vackraste och underbaraste, obeskrivliga ängel!
jag vet att du har det så otorligt bra nu, bättre än någon på den här jorden kan ha!
nu kan du väl göra nästan vad du vill, när du vill.
jag tror det, och det hoppas jag också!


jag saknar dig bror :( och jag älskar dig.
vila i frid! <3

varför blev jag kvar här när du flög iväg?

jag faller tillbaka steg efter steg om nätterna.
om dagarna klarar jag att hantera allt, då känns det som jag tar mig uppåt.
men tankarna och minnena tar sig fram under dagarna och hinner ikapp på natten.
allt du gav oss och allt du gjorde, det gjorde våra dagar så bra.
den du var, den jag hoppas du fortfarande är, gav oss glädje och värme dag för dag.
du försvann alledes för tidigt, gud tog dig ifrån oss förtidigt och för snabbt.
utan ett farväl och sista ord, sista kram.

vi saknar dig så otroligt mycket storebror, du är allt för oss.
det är för dig vi fortsätter kämpa och lever.
jag vill inte förstå att du är borta, ett liv utan dig finns inte, ett liv utan dig blir tufft och kommer göra ont för varje dag som går.

du finns alltid i våra tankar, i våra hjärtan, i våran själ.
du finns överallt även fast vi inte ser dig.
det vet jag, och även om du inte är med oss hela tiden, så tänker jag inte sluta tro det.
jag kommer aldrig glömma dig och jag kommer aldrig sluta tänka på dig.
jag kämpar varje dag för att må bra, ändå så faller jag ner då jag känner att det mesta känns bra.
jag kommer aldrig kunna må riktigt bra igen, jag kan alltid låsas att jag gör det.
men innerst inne kommer jag aldrig göra det, förlåt.
men utan dig går det inte, det finns liksom inget att vara glad för längre.
allt jag vill är att du ska komma tillbaka, allt jag vill är att se dig le, krama om dig och aldrig släppa dig..
alla frågor jag har, alla frågor utan några svar.
du är fortfarande min storebror, du finns här hela tiden även fast vi inte ser dig.
i drömmarna får jag nästan alltid träffa dig, det glädjer mig och ger mig styrka.

storebror, vi ses i de blå en vacker dag. eller hur?
snälla lova mig det, ge mig bara svar på det..
jag vill så gärna veta, det är det enda jag ser fram emot..


vila i frid älskade du, älskardig!




det gör ont av saknad..

det här blir mitt första inlägg..

nu har det gått 71 dagar sen jag träffa dig senast :( jag saknar dig fruktansvärt mycket patrik, jag vill bara att du ska komma tillbaka så allt kan bli som vanligt. det var ju du som gjorde stämningen i årsunda, du var den glad kille som alltid ställde upp på andra.

kommer du ihåg, den natten vi sov med varandra? sista gången jag fick känna din doft, sista gången jag fick känna din värme och sista gången jag fick träffa dig! jag trodde det aldrig skulle hände dig nåt sånthärnt. det är nåt man inte tänker på direkt, att förlora sin största riktiga kärlek som bara försvinner.. det är svårt att släppa alla känslor bara så där? men jag har kvar alla känslor idag, men du kommer alltid finnas kvar hos mig, jag kommer aldrig glömma hur underbar du var imot mig. du hade precis börjat öppna dig för mig, säga vad du tyckte. dom där söta orden, jag minns fortfarande det sista smset jag fick av dig.. jag saknar dig så jäääääääävla mycket!

när jag satt ute på balkongen idag, så satt jag och kolla upp mot himlen. det var då allt kom, kunde inte hålla imot. tårarna bara fall ner för mina kinder. o herregud vad jag saknar dig! jag tänker alltid på dig patrik, alltid!
jag har ju ditt skolfoto brevid mig, du ser så glad och fin ut.. varför skulle det hända dig? varför du och varför nu? det var alldeles för tidigt gud tog tillbaka dig, du blev bara 17 år

"det sägs att gud tar sina favoriter först" det kanske är sant, eftersom han tog tillbaka dig..

men du patrik? vi ses igen i himlen eller hur, hoppas det är fint där uppe och att du lever som en prins! men jag har sakt att jag aldrig skulle klara mig utan dig, haft självmordstankar för jag vill bara träffa dig. men nu så har jag sakt till mig själv att jag ska leva för dig patrik, jag och linda ska kämpa oss igenom det här..

men jag måste sova nu, men hoppas vi ses i mina drömmar patrik.. godnatt himlens finaste ängel ♥
vila i frid patrik, jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra!

Info för er som läser..

Lite förändringar här nu.
från och med nu så kommer det både vara jag och elin carlbom som skriver på den här bloggen!


kommer antagligen inte stå vem som skrivit varje gång, men ni märker väl skulle jag tro..
eftersom jag skriver med storebror någonstans varjegång, tror jag? så vet ni iaf vilka jag skrivit, och på det sättet vet ni vad elin har skrivit.
Bara lite info så ni vet, ni som läser..





vila ifrid älskade storebror, vi saknar dig så otroligt mycket!
finns inga ord.. jag älskar dig ♥

vi glömmer dig aldrig!

saknaden är stor, 1 maj vi tände ett ljus.
1 maj var då du lämnade oss, dagen då du försvann.
1 maj var då hela min värld rasade ner, 1 maj är en dag jag aldrig glömmer.

du finns i våra tankar, du finns i våra minnen.
hoppas allt är bra, där uppe i himlen.
underbara 15 år du gav mig, underbara dagar vi haft.
när jag tänker på dig, lyser himlen.
alla tankar jag inte kan tömma, alla minnen jag inte kan glömma.
sitter kvar med gråten i halsen och hoppas du väntar på mig vid grinden.
varför detta hände, det är ingen som förstår.
nätter blir till tårar och sömnen blir till drömmar om dig.
vila i frid storebror, du blev 17 år.
jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka.
tänk er själva att förlora en bror.
älskad av mig, älskad av pappa, älskad av mamma, älskad av alla andra.
sorgen tar över mitt hjärta och mina tankar, det är för dig mitt hjärta fortsätter banka.
jag undrar hur du mår, jag undrar hur du tänker.
svara mig, svara mig såfort du kan. jag väntar, om det så tar tills dagen vi ses igen.


vad som än händer kommer jag alltid älska dig, och sakna dig mer och mer för varje dag som går.
och vad som än händer, glömmer vi aldrig dig kära bror.

och jag vill tilllägga, till mamma och pappa.
tack för att ni finns kvar, tack för att ni orkar och kämpar.
skulle ni lämna mig, skulle jag lämna världen.
ni är verkligen dom som får mig finnas kvar.
jag älskar er över allt!

och elin carlbom, du är verkligen en fantastiskt vän.
jag hoppas du vet hur mycket du hjälpt mig.
jag finns alltid här för dig, precis som du finns för mig.
vi klarar det tillsammans!

och patrik, både mamma och pappa saknar dig, och älskar dig.
dom kommer ALDRIG glömma dig heller, det kommer  nog ingen som kände dig!
du  var, du ÄR världens bästa.
du är vårat ljus, våran himel, våran egna stjärna och ängel!
du är den som får oss att se på ljusare minnen, och som får oss att fortsätta kämpa för att vi vet att den dagen vi dör, så får vi träffa dig igen. och tills dess så vakar du över oss.

jag saknar dig verkligen storebror, vi ses!
älskardig ♥ vila i frid.

jag försöker.

jag klarar inte länge till själv, kärlek till alla som finns vid min sida.
jag ingonerar världen, inget blir som förut.
jag är så tacksam för tiden du gav oss med dig, kommer minnas allt varje dag.
cirka 15 år och 11 månader fick jag med dig, min älskade och saknade storebror.
jag är glad och tacksam för den tiden, men jag önskar det var mer. :(
men på andra sidan ska vi ha minst 1000000000 år tillsammans, fast oändligt många år låter bättre.
jag kommer inte släppa dig då, bara satt du vet i förväg liksom.

jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna, men tårarna kan inte sluta rinna.
jag vet att du vill att vi ska vara glad, men tankarna kommer ifatt.
jag vet att du vill se oss le, men känslorna kommer ikapp.

vart jag än är, vet jag att du kommer vara med mig.
vart jag är går, vandrar du med mig.
vad jag än gör och vad jag än tänker, så finns du där.
inom mig, i tankarna, i drömmarna, i hjärtat, i själen, i minnet. ja överallt finns du!

glad och posetiv var du alltid, du var framåt och en glädjespridare.
du var så mycket, du var, eller du ÄR obeskrivlig.
du var mitt allt, det är du fortfarande broor.
du var i dina bästa år när du försvann från oss.
nu vet jag att du lever dina bästa år där uppe, med mikael.
och du går säkert och kollar på elvis med farmor! :D
det tror jag.
du har det bra nu, du lever livet där uppe nu.
våra bästa år var när du var här hos oss, det vet du.
och dom åren kommer komma när vi kommer till dig, då ses vi igen!

jag saknar dig så det gör ont, jag kämpar varje dag, jag kämpar för att inte falla.
jag kämpar för att inte gråta, jag kämpar för att orka, jag kämpar för att kunna stå.
jag kämpar för dig, jag kämpar för jag vet att vi ses igen, och att du har det bra.

jag älskar dig storebror, vila i frid! ♥

en månad..

Du har varit borta i en månad nu, 31 dagar sen jag träffade dig, hörde din röst,skratt. såg dig i verkligheten.
det har gått 31 dagar sen du lämnade oss storebror.
Fast ändå känns det som det var igår vi träffades, men på samma gång känns det som om det var en evighet sen..
det är jobbigt, allt är jobbigt utan dig.
men du vet att jag gör mitt bästa, det går rätt bra på dagarna när jag inte är ensamt, det går bra att dölja.
inuti mig så går det inte bra alls, och direkt när natten kryper sig fram så kommer allt ikapp hela mig.
det blir bara tygnre och tyngre, jobbigare för varje sekund. tankarna kommer ikapp och känslorna kommer fram.

jag vill inget hellre än att du kommer tillbaka till oss, men jag vet, jag har börjat förstått att vi ses inte igen fören i nästa liv och i drömmarna, tankarna, minnerna. det är sjukt jobbigt att veta.
men det får mig även tänka framåt, posetivt.
man blir inte rädd för att dö, men ändå blir man det.
för lämna det man har kvar, och låta dom man har kvar förlora det dom har kvar, det gör det också svårt att tänka posetivit, inte vara rädd. osv.
Många förstår nog inte riktigt hur jag tänker, men det gör nog du! jag hoppas det, för det är till dig jag skriver och allt.

igår var jag,mamma och mormor till din grav iaf, tog bort alla gamla blommor och plantera blommor ist.
jag hoppas det blir fint när det börjat växa och så.
Det handlar liksom inte om hur mycket blommor man  har, eller hur mycket pengar man lägger ner.
det finns många som tänker så, och tycker så.
men vi vet att allt som finns där, är bara din kropp, ditt skal. Och själva DU finns alltid i våra hjärtan och hos oss.
ingen annanstans.  Gravplatsen är mer, ett minne för alla, en plats för alla som vill gå dit, och ja.
det är svårt att förklara i text, men din grav är mest för att andra ska "se" och minnas,tänka, osv.
dom som stog dig nära, hos dom finns du i deras HJÄRTAN, MINNEN, TANKAR, och hos dom. ingenannan stans liksom.

visst kunde jag och hade pengar, hade jag köpt nya blommor varje dag.
men liksom, tom jag vet att du hade tyckt det var för mycket, eller ja.
du hade hellre velat vi lägger pengar på annat, och sånt.
inte på nya blommor jämt, för blommor är inte allt, det är bara en del av allt.

men SOM SAGT. du finns i våra hjärtan,tankar,minnen,hos oss. ingenannan stans, så är det iaf för mig.
du finns här, inte där.
där är bara skalet.
jag orkar inte försöka förklara, men alla som stog dig nära, jag vet att dom förstår..

mamma tror att du är på konsärer varje dag typ, och har det jätte bra.
jag tror att om dagarna sitter du och micke och tar en öl, skrattar åt minnen, och hur det blev.
kollar ner på alla, och skrattar åt såna som klantar sig och har sig.
det tror jag :)
jag tror du,ni har det jätte bra nu! och det tror jag vare sig ni tycker jag borde det eller inte.
lite läskigt när jag kollade mickes press på lunarstorm, texten som det står " såkandetjugå"
liksom efter det här, kändes det lite läskigt.

Men vilket som så hoppas jag att ni har det otroligt bra nu och att ni leker erat liv där uppe!
ingen av er hade viljat att vi var ledsna och stanna upp våra liv här nere.
vad vi än gör, så finns ni alltid med oss, var vi än är.

jag saknar dig storebror, vi ses igen, i nästa liv!
jag älskar dig, och har alltid gjort och kommer alltid att göra det också!
ha det bra, vi hörs snart igen. godnatt himlens vackraste änglar.




RSS 2.0