-

dagarna bara rinner iväg, jag saknar alla stunder med dig, verkligen allting!
jag förstår inte varför det var just du som gud tog tillbaka, varför fick du inte leva klart dit liv med oss? :(
det finns så mycket "varför och om" men det finns ingenting så kan göra så att du kommer tillbaka, det är min tur att komma till den här gången. Men det kommer ta år och dar innan vi ses igen, och jag vill träffa dig nuuu! För jag har inte träffat dig på 5 månader, snart är det ett halvår. Men det var 4 månader sen du försvann upp i det blåå. Varför :'( ? Jag saknar dig sååå, vet knappt vad jag ska skriva. För du vet redan allt! Vill bara att du ska komma tillbaka, vila i frid älskling ♥

dagarna bara går och går, undrar hela tiden när du ska komma hem.
varje gång det kommer någon i dörren hoppas man på att det ska vara du, men det är aldrig det.
varje gång någon plingar på dörren hoppas man att det ska vara du som gör det av någon konstig anledning.
men så är det inte heller..
jag vet att du kommer aldrig komma igenom dörren här igen, eller vem vet.
du kanske födds på nyss, så är du någon man känners unge. och så hälsar ni på,
men det är ju sånt man inte vet, tyvärr.

jag får helt enkelt vänta tills nästa liv,då det är min tur att lämna den här världen.
jag har bestämt mig för att leva mitt liv, leva klart mitt liv för din skull.
jag kanske inte gör som du skulle gjort, för det går ju inte.
jag är inte du. men leva för dig kan jag göra, och det ska jag göra.  hur svårt och jobbigt det än kommer vara..

men, jag saknar dig och jag älskar dig och det vet du, eller hur?
jag vet inte vad mer jag skriva.. känns bara som jag blivit dålig på att skriva här, men det är bara för jag har redan sagt allt som går att säga. allt som orden kan förklara.
det som inte går att förklara, är bara jobbigt att försöka när man vet att det aldrig kommer kunna gå.
fast jag hade gjort det för din skull, hade suttit och skrivit tills datorn gick sönder, eller tills det inte får plats mer på internet!
men eftersom jag tror och vet, att du redan vet hur jag känner, hur saknad du är, osv.  så känns det som om det inte behövs? gör jag fel då?

hoppas inte iaf..

vi ses i himlen bror, i love you!   / lillasyster.

dagarna går så otroligt fort, men ändå så himla sakta.
jag saknar dig för varje sekund som går, jag vill inget hellre än att du kommer hem igen patrik.
det är tomt utan dig, inget är som förut. det är något stort som fattas, som ett hål, en tomhet..
finns ingen som kan ta bort det, förutom du.

i fredags natt var jag, jimmie, marcus, emelie och andreas till din grav.
det är så fint där, så himla fint..
men det var jobbigt att komma dit, jag kände hur hela jag var påväg att bara ramla ihop.
försökte gå därifrån, men jimmie stoppade mig, tack..
för jag kände efteråt att det var skönt att vara där igen, det var skönt att kunna gråta ut igen.
ändå väldigt jobbigt. men det behövdes..

jag önskar verkligen att jag kunde beskriva hur stor saknaden är, men det kan jag inte.
inga ord, eller nåt kan beskriva den.  det går bara inte, den är för stor.
jag kan inte förstå varför det var just du som försvann, varför just nu. varför inte när du levt klart hela livet?
behövdes du så mycket där uppe?
VI BEHÖVER JU OCKSÅ DIG... här nere..
jag hatar gud för att han tog dig ifrån oss, jag hatar att jag aldrig gick upp när ni kom hem den natten.
jag hatar att det hände. så mycket om,varför, så många frågor. som bara ställs om och om igen, men det kommer aldrig några svar. vi får helt enkelt vänta tills vi ses igen, antar jag...
livet är väldigt orättvist, sjukt.

det som håller mig vid liv, är hoppet om att vi ses en dag igen.
och det som får mig orka är det, och alla underbara personer som finns för mig!
kommer aldrig kunna tacka er riktigt..

men du storebror, jag vet inte vad jag ska skriva. mer än att jag saknar dig och att det är så jävla tomt utan dig, hela världen rasar ihop utan dig känns det som. du var världens finaste, nu är du himlens finaste!
jag älskar dig, vi ses i det blå.  vila i frid kära du..  / lillasyster

Kära Patrik, förlåt att jag inte har skrivit nåt till dig på en vecka. Men jag har varit utomlands som du kanske redan vet. Nu har det gått 4 månader och 3 dagar sen du försvann upp till himlen. Den tiden ha gått alldeles för fort, tiden bara rinner iväg. Men himlen är fin, när jag satt på flygplanet så satt jag och kolla ut igenom fönstret för om jag kunde se dig och Micke. Men såg er inte, ni kanske var i Årsunda oss alla andra. Himlen är en fin plats där ni passar in, för båda ni var otroligt fina men helst skulle jag vilja att ni fanns hos oss här nere. Det är för långt bort där ni är nu. Orden går inte att beskriva, jag har fortfarande inte riktigt förståt att ni är borta. Vet inte hur lång tid det kommer ta, men jag antar att det kommer ta den tid tills vi ses igen. Jag saknar dig så otroligt mycket Patrik, du var precis allt jag vill ha. På sista tiden hade vi kommit närmare varandra, och jag trodde verkligen att det skulle bli vi till slut. För det kände jag på mig, för jag hade aldrig räknat med det som hände 1 maj 09. Åhh, fan vad jag saknar dig. Hoppas du har det bra Patrik, jag älskar dig min ängel. ♥