-

dagarna bara går och går, undrar hela tiden när du ska komma hem.
varje gång det kommer någon i dörren hoppas man på att det ska vara du, men det är aldrig det.
varje gång någon plingar på dörren hoppas man att det ska vara du som gör det av någon konstig anledning.
men så är det inte heller..
jag vet att du kommer aldrig komma igenom dörren här igen, eller vem vet.
du kanske födds på nyss, så är du någon man känners unge. och så hälsar ni på,
men det är ju sånt man inte vet, tyvärr.

jag får helt enkelt vänta tills nästa liv,då det är min tur att lämna den här världen.
jag har bestämt mig för att leva mitt liv, leva klart mitt liv för din skull.
jag kanske inte gör som du skulle gjort, för det går ju inte.
jag är inte du. men leva för dig kan jag göra, och det ska jag göra.  hur svårt och jobbigt det än kommer vara..

men, jag saknar dig och jag älskar dig och det vet du, eller hur?
jag vet inte vad mer jag skriva.. känns bara som jag blivit dålig på att skriva här, men det är bara för jag har redan sagt allt som går att säga. allt som orden kan förklara.
det som inte går att förklara, är bara jobbigt att försöka när man vet att det aldrig kommer kunna gå.
fast jag hade gjort det för din skull, hade suttit och skrivit tills datorn gick sönder, eller tills det inte får plats mer på internet!
men eftersom jag tror och vet, att du redan vet hur jag känner, hur saknad du är, osv.  så känns det som om det inte behövs? gör jag fel då?

hoppas inte iaf..

vi ses i himlen bror, i love you!   / lillasyster.