utan dig så faller allting isär.

jag minns när vi var små, vi lekte och vi skrattade.
jag minns allt vi har gjort tillsammans, jag minns varje dag.
jag kommer aldrig att glömma, jag kommer alltid att minnas.

jag vill bara att du ska komma hem igen, jag vill se dig le&skratta igen.
jag vill höra att du andas igen, jag vill, jag önskar och jag ber. men det slår aldrig in.
allt jag kan göra är att vänta på min tur, dagen då vi  kommer ses igen.
 
jag saknar dig så mycket storebror, jag behöver dig.
man förstår inte vad man har fören man har förlorat det.
man tror man alltid kommer ha det som betyder mest kvar, men när man minst anar det så försvinner det.

det här året kommer inte bli så bra som vi alla sa att det skulle bli, det här året är bara ett otursår.
så många som lämnar jorden och flyger upp till himlen, så många unga. såna som knappt börjat sitt liv.
jag kan inte förstå än idag, kan inte förstå att du lämnade mig här.
jag kan inte förstå hur gud kan ta så många liv, så många som är så älskade.
alla borde få leva klart sitt liv, ingen borde få dö..

det finns inga ord som kan beskriva och förklara, jag kan bara säga att jag saknar dig så otorligt mycket & att jag aldrig kommer att glömma dig, att jag aldrig glömmer något med dig, du finns alltid kvar i mitt inre.
vi saknar er..

sovgott älskade storebror och mikael! 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0