-

nu sitter man här igen, alledes klar vaken och tänker på alla minnen.
undrar varför du inte kommer hem, varför du inte hör av dig..
varför sa du inte hejdå, varför lämnade du oss nu? du var för ung, det var inte din tur, det var ingen av eran tur än.
ni hade hela livet framför er, jag förstår inte hur gud kan ta så unga liv, ta ifrån oss dom vi älskar mest.

jag har alltid vetat att folk försvinner dagligen, men jag har aldrig någonsin tänkt mig att någon jag kände skulle försinna, speciellt inte min bror.. jag trodde aldrig det, jag önsakr att jag iaf hade hunnit sagt hejdå tills vi ses igen.
men jag får helt enkelt vänta, och vänta tills det är min tur, då jag också svärar till det blå.
jag hoppas du kommer känna igen mig då, jag hoppas du kommer ihåg mig då.
jag saknar dig, så otroligt mycket.

jag är så rädd, dagligen. att förlora någon mer, förlora någon mer som betyder något, lite eller mycket. spelar ingenroll, jag vill aldrig vara med om det här igen.. jag har ingen storebror längre, jag önskar du kunde ge mig svar på alla mina frågor.
hur kunde du säga samma, samma jävla dag att du aldrig skulle uppleva din 20årsdag och att du skulle dö i en bil.
varför stannade du inte bara hemma, du var ju trött hela dagen och ville inte gå ut, men du gjorde det ändå.
och ni var så jävla dum, så jävla dumma som tog den där jävla bil jäveln.. vad tänkte ni på?
aja.. hjälper inte att sitta och fråga mig själv massor som jag aldrig kommer få veta fören vi ses igen..
jag väntar ist, jag väntar och fortsätter kämpa, fortsätter hålla mig uppe.
fortsätter att minnas.

jag saknar dig storebror & jag saknar dig mikael, vila i frid himlens vackraste änglar.
vi ses snart igen..