-

när man står ensam kvar, så finns det aldrig några svar.
så många minnen med dig, så tomt det är utan dig.
jag saknar dig, jag saknar dig mer än allt.
så många dagar och veckor, månader går, du kommer aldrig hem.
man undrar alltid, varje dag. varför kommer du aldrig hem?
varje gång jag sluter ögonen undrar jag varför du inte finns kvar, varför det hände dig. varför gud tog er. varför inte mig?

varje gång jag sluter ögonen och somnar in, känner jag hur du tar min hand och finns här hos mig igen, du pratar med mig och skrattar med mig. men varje gång jag öppnar ögonen, varje gång jag vaknar så flyger du sakta bort igen.. jag vill bara att du ska finnas här jämt igen, jag vill kunna prata och se dig le och skratta utan att somna in varje gång. jag vill bara att du ska komma tillbaka till verkligenheten igen storebror.

jag försöker varje dag att inte falla ihop, jag kämpar för alla andra och framför allt för dig.
det finns några få som kan få mig att le dagligen, men ibland ger man ett fejksmile.
 för er som inte förlorat en bror, ni vet inte hur det är. hur mycket ni än försöker förstå så vet ni inte.
man måste ha gått igenom det för att känna smärtan och tomheten, saknaden.
det kommer dagar då man vill dö varjedag, men jag tänker på allt jag har kvar i denna världen.
det är faktiskt mer än vad man kan tänka sig, så många man inte kan lämna. så många andra man måste tänka på före sig själv, så många man måste kämpa för. precis så som dom kämpar för en.

jag kämpar för min familj och mina vänner och framför allt för dig storebror, jag lever mitt liv för dig.
jag kämpar för dig.
vi ses i nästa liv, eller hur? vi ses i det blå..
vila i frid älskade du, kära storebror! ♥