-

jag tänker, tänker och tänker. jag frågar mig själv jämt varför det här hände?
men det svaret kommer jag inte få fören det är min tur, om ens då?
jag vet inte, jag kan bara vänta och se. vad mer kan man göra?
jag önskar bara att du kunde komma tillbaka, jag har drömt så mycket om dig, och jag tror på att det är du som besöker mina drömmar, för där kan vi träffas jämt.. är det så?
ännu en fråga utan svar.

jag saknar dig så otorligt mycket storebror, jag undrar hur jag ska klara mig utan dig?
det är så jobbigt, tomt och ja. inget är som förut,  bara tanken på att du inte kommer komma igenom dörren och ropa hallå som du jämt gjorde gör mig ledsen, det får tårarna att rinna direkt.
om du bara visste hur saknad du är, om man kunde spola tillbaka tiden...
varför?

jag kan fortfarande inte förstå varför ni satte er i den där jävla bilen, vad var det för mening? vart skulle ni?
varför smög ni, och höll tyst om det för alla? varför åkte ni iväg:(
frågor utan svar, är allt jag har.  jag hoppas att jag en dag kommer få svar på dom?
jag vet inte om det skulle göra allt svårare eller lättare, men vilket som så vill jag bara ha svar på mina frågor, tills dess kommer jag alltid fråga mig själv samma frågor.. även fast jag inte vet svaren!

kämpa & fortsätta stå är något jag jobbar med dagligen, inte låta tåren rinna ner för kinden.
inte låta allt komma ikapp, det skulle bli för jobbigt.
försöker alltid komma på andra tankar, oftast lyckas jag rätt bra. men helt plöstligt kommer en röst inom mig och frågar hur jag kan ha roligt utan dig.. det är så jobbigt, men jag vet att DU patrik, vill att jag ska ha roligt. jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna, och jag kämpar på det för din skull. fast på insidan så gråter jag jämt.
men jag gör mitt bästa storebror, det tror jag du vet..

jag saknar dig & jag älskar dig. och det kommer jag alltid att göra!
vi ses i det blå en vacker dag, vi får ta igen allt vi missat då..
vila i frid älskade storebror,  vi hörs ♥