Saknaden svider verkligen!

alla säger att man klarar det här, men när ingen ser så faller det ner tårar ifrån mina kinder. du var verkligen allt jag ville äga och allt jag ville ha! 

du var speciell i mina ögon, du var den bästa jag visste. vi visste att det skulle vara i ett hjärta. men nu, ett liv utan dig? patrik det är svårt att gå vidare utan den man älskar mest på hela jorden. 

kan inte sova om nätterna för jag ligger och tänker på våran tid vi fick tillsammans. tänker på om jag drömmer om dig eller inte, men har inte gjort de på ett tag. har du gått över till andra sidan nu? för jag har inte märkt av dig länge. du ska bara veta hur mycket jag saknar dig, orden går inte att beskriva! 

sen du försvann har det varit svårt att vara kvar här på jorden. men patrik du ska veta att jag kämpar varje dag för din skull, just bara för dig! 

men en fråga alla ställer, varför skulle ni änns sätta er i den där bilen? vad fick er att åka? var det verkligen så viktigt? jag träffa inte dig den kvällen, men om jag hade varit där så kanske du hade varit med mig istället för att åka bil. men man ska aldrig tänka "om" det var ju ändå erat val, men varför? ni var alldeles för unga att dö.. 17 år var ni båda, ni va full av kärlek och lycka så varför? ååååååh, det här går inte mer! 

att sakna nån så mycket som dig gör ont i hela kroppen, det dunkar extra hårt i hjärtat så får jag ont i hela magen.. varför skulle det bli såhär??? 

jag vill ha tillbaka dig nuuuuuuuuuu, vill bara krama om dig och pussa ihjäl dig.. a, eller nästan! vi som sjukt nära på att bli tillsammans, oså händer det här? alltså varför..? 

du är otroligd saknad, det har gått en hel sommar utan dig. ett helt långt sommarlov utan dig, alla fester du inte har varit på..! det är en vana att smsa dig och be dig att komma, då har det bara tagit 10 min för dig att komma dit. men nu är det min tur att komma upp till dig..

men när? jo först måste jag leva klart åren här nere och det kommer ta ååååååååår och dar.. men jag hoppas det M sa, flera år på jorden är bara några timmar uppe i himlen. vet inte änns om det är sant, men kan ju alltid hoppas på det. 
för då kanske du känner igen mig när det är min tur att bli en ängel.. vila i frid käraste patrik! ♥
 / din elin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0