orden räcker inte till.

förlåt att jag inte skriver så mycket älskade bror, men du vet redan vad jag känner och hur mycket jag saknar och älskar dig. det finns inte direkt några ord som kan beskriva, men ibland är jag tvungen att skriva av mig lite. och då skriver jag här, för det är mest när tankarna växer och saknaden blir för stor jag behöver skriva..

jag önskar bara att du kunde komma tillbaka, komma hem igen.
fylla all tomrum som du lämnade kvar här hos oss alla, ta bort den svidande saknaden och alla om och varför..
men jag tror du har det bra nu, visst har du det?
jag hoppas och tror på det iallafall.

ibland undrar jag om du har gått över till andra sidan nu, för jag kan inte märka av dig lika mycket som jag gjorde förut.
ibland kan jag känna din doft och ibland händer konsiga saker som inte kan hända utan att någon gör det. jag tror på att det är du, för det är det nog..
iallafall när doften kommer förbi, för det är bara du som luktar så, och då vet jag att du är med mig,oss.
det är rätt skönt ska du veta!

jag vet inte vad jag ska skriva, huvudet blir helt tomt när jag försöker skriva, som jag sagt tusen gånger och kommer säga lika många gånger igen, orden kan inte beskriva ett skit!
hoppas du vet iaf, vad jag vill ha sagt och hur tomt och hjur stor saknaden är efter dig bror..

vi ses i det blå en vacker jag, den dagen kommer jag kunna må bra helt igen!
vila ifrid, jag älskar och saknar dig storebror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0