- -

Brev till himmlen.

Tårarna faller, jag saknar dig så.

Alla har vi haft eller har någon som vi håller av, som varit en stor del utav vårat liv.

och den som var, är min älskade storebror, som inte längre finns kvar.

Men trots allt så har jag en tro, som ger mig tröst och styrka, att vi ska ses igen.

Trots att skiljas åt fortfarande känns svårt, så vet jag att du lever i ett ljus, där uppe i det blå.

ingen kan inte förklara livets hemlighet.

ingen kan inte förstå allt som händer.

men vi kan veta att bortom livet finns en annan dimension, där du är nu..

Och jag vet att vi kommer ses igen när min tid tagit slut.

Man måste lära sig att det liv som vi fått, är några år som snabbt rinner bort.

Men att själen som vi har, den lever alltid kvar.

Du kommer alltid vara en del utav mig Patrik, som en stjärna i natten.

Jag går i en vårdags dimma och tankarna virvlar i mig

jag ryser och drömmer tillbaka, till tiden då du var här med oss.

Till alla minnen vi fått. Vi delade så mycket, vi lärde varandra så mycket.

2 år sen du lämnade oss idag, inatt. Ibland känns det fortfarande som en dröm, och man bara väntar på att få vakna upp igen.

Men när man ser sig om kring så upptäcker man fort att denna tid är verklighet..

Varför var du tvungen att gå?

Nerför kinderna kommer tårarna alltid att rinna, ut våra tankar kommer du aldrig att försvinna.

Att förlora dig var det värsta som hänt..

Det kommer alltid komma stunder som är mörka, fyllda utav gråt och förtvivlan.

Gånger då man inte vet hur man ska orka vidare, då allt känns så hopplöst..

Gånger då tårarna rinner, helt tröstlös.

Men jag vet att du alltid kommer att vara med oss.

Överallt, som en skugga. Brevid oss, bakom oss, framför oss, i våra hjärtan och i våra tankar.

Idag, inatt är det 2 år sen du lämnade oss, och vi blev dömda till en livstid i sorg och saknad, en livstid utan benådan.

Jag tänder ett ljus, som en hälsning till dig.

Vi saknar och älskar dig så fruktansvärt mycket Patrik! Men en vacker dag så ses vi igen / lillasyster